39 Han vaknade och tillrättavisade skarpt vinden och sa till sjön: "Tyst! Var stilla!" Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt (kom ett stort lugn).
[Det finns en fin poetisk parallellism i denna vers. Vinden och sjön tilltalas separat. Resultatet av båda dessa tilltal beskrivs också separat: stillad vind och lugn sjö.]
39 När han så hade vaknat, näpste han vinden och sade till sjön: »Tig, var stilla.» Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.
39 Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Då lade sig vinden och det blev alldeles stilla.
39 Då stod han upp och befallde strängt vinden och sa till sjön: Tig! Var stilla! Då lade sig vinden och det blev alldeles stilla.
+581 estão orando agora.
Junte-se à corrente de oração.