48 När han såg hur de slet vid årorna, för vinden var emot dem, kom han gående på sjön till dem strax före gryningen (under den fjärde nattväkten – någon gång mellan klockan tre och sex). Han ville komma till deras sida [för att hjälpa dem]. 49 När de fick se honom gå på vattnet trodde de att det var en vålnad (något magiskt fenomen), och de skrek till, 50 för alla såg honom och blev förskräckta. Men han talade genast till dem och sa: "Ta det lugnt (var vid gott mod)! Jag Är (det är jag), var inte rädda!" [2 Mos 3:14; Job 9:8] 51 Sedan steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. De blev utom sig av häpnad,