Mateus 20

De första och sista vingårdsarbetarnas lön

1 "Himmelriket (himlarnas kungarike) kan liknas vid en landägare (storbonde, familjefar), som tidigt på morgonen [i gryningen vid sextiden] gick ut för att leja arbetare till sin vingård. 2 Han kom överens med dem om en dagslön på en denar [den vanliga dagslönen för en arbetare] och skickade sedan in dem till sin vingård.

3 Runt tredje timmen (klockan nio på morgonen) [judisk tid räknas från soluppgången klockan sex på morgonen] gick han ut igen och fick se andra män sysslolösa på torget (marknadsplatsen – gr. agora). 4 Han sa till dem: ’Gå in i min vingård ni också, och ni ska få rimlig betalning.’ Så de gick dit. 5 Runt sjätte timmen (mitt på dagen) och nionde timmen (tretiden på eftermiddagen) gick han ut igen.

6 Även vid elfte timmen [klockan fem på eftermiddagen, en timma innan solen gick ned och arbetsdagen var slut] gick han ut igen. När han såg några andra stå där sa han till dem: ’Varför står ni här hela dagen sysslolösa (utan arbete)?’ 7 De svarade honom: ’Därför att ingen har anställt oss.’ Han sa till dem: ’Gå in till vingården ni också.’

8 När det blivit kväll [klockan sex, se vers 12] sa vingårdens ägare till förmannen: ’Kalla på arbetarna och betala ut deras lön. Börja med dem som kom sist och sluta med de första.’ 9 De som hade blivit anställda vid elfte timmen (klockan fem) kom och fick en denar var [en dagslön].

10 När sedan de första kom antog de att de skulle få mer, men var och en av dem fick också en denar. 11 När de fick det, muttrade de (viskade irriterat i låg ton) åt markägaren, 12 och sa: ’De där som kom sist har bara arbetat en timme, ändå jämställer du dem med oss som har burit tunga bördor hela dagen och slitit i solens hetta.’

13 Då svarade han en av dem och sa [personligen till honom]: ’Min kamrat, jag behandlar dig inte illa (sårar dig inte). Kom vi inte överens om en denar per dag? 14 Ta det som tillhör dig och gå. Det är min vilja (önskan) att ge den siste lika mycket som dig. 15 Har jag inte rätt att göra vad jag vill med det som är mitt? Eller är ditt öga förmörkat av ondska [är ditt hjärta fyllt med ondska och avundsjuka] för att jag är god (generös)?’

[Jesus använder inte det vanliga ordet för vän och ömsesidig vänskap, gr. philos, utan hetairos som kan översättas med kamrat eller kompanjon. Ordet användes inom judendomen för någon som var kvalificerad att vara en religiös lärare, men ännu inte var officiellt ordinerad. Att Jesus använder detta ord här kan visa på en utsträckt hand, Jesus vill vara vän, men vänskapen behöver bekräftas. De två andra gångerna ordet används i Nya testamentet är Matt 22:12 och Matt 26:50. Vid båda dessa tillfällen visar det sig att den andra parten har onda intentioner.]

16 Så ska de som [nu] är de sista [då] bli de första, och de som [nu] är de första ska [då] bli de sista." [En del manuskript har även: Många är kallade (inbjudna), men få är utvalda. Frasen återfinns i Matt 22:14.]

[Jesus och lärjungarna befinner sig i Jordandalen, i närheten av Jeriko, se vers 29. Jesus förutsäger nu på nytt sin död och uppståndelse. Han började tala mer öppet om detta, se Matt 16:21; 17:22. Tematiskt hör detta ihop med hur "de sista ska bli de första, och de första ska bli de sista". Jesus, den förstfödde över skapelsen, se Kol 1:15, skulle bli behandlad som den lägsta av alla förbrytare och korsfästas, men sedan uppstå och sättas över alla andra namn, se Fil 2:5-11.]