Folket gör uppror
1 Och hela församlingen höjde sina röster och ropade och folket grät den natten. 2 Och alla Israels söner knotade mot Mose och mot Aron och hela församlingen sa till dem: "Vi kunde ha dött i Egyptens land, eller vi kunde ha dött i öknen! 3 Och varför har Herren (Jahveh) fört oss till detta land för att dö för svärdet? Våra fruar och våra små ska bli ett byte [krigsbyte], är det inte bättre för oss att återvända till Egypten?" 4 Så de sa till varandra (en man till sin bror): "Låt oss utse (ge oss) en ledare (ett huvud – hebr. rosh) och låt oss återvända till Egypten."
5 Då föll Mose och Aron ner på sina ansikten framför hela Israels söners församling. 6 Och Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, som var bland dem som utforskat (undersökt – hebr. tor) landet, rev sönder sina kläder. 7 Och de talade till hela Israels söners församling och sa: "Landet som vi har vandrat genom för att utforska (undersöka), är ett mycket gott land. 8 Om Herren (Jahveh) har sitt behag i (lutar sig mot, klänger sig fast vid) oss, då ska han föra oss till detta land och ge det till oss som ett land som flyter av mjölk och honung [2 Mos 3:8]. 9 Gör inte uppror mot Herren (Jahveh), frukta inte heller för folket i landet, för de är bröd (som brödsmulor) för oss, deras försvar är avlägsnat från dem och Herren (Jahveh) är med oss. Frukta inte för dem."