1 Israel är ett frodigt vin

som skjuter frukt frikostigt,

som hans frukt förökas

så förökas hans altaren,

ju ansenligare hans land blir

desto ansenligare blir hans obelisker.

2 Deras hjärta är delat,

nu ska de bära sin skuld,

han ska bryta ner deras altaren

och fördärva deras obelisker.

3 Nu ska de säkert säga: "Vi har ingen kung

för vi fruktade inte Herren (Jahveh),

och kungen,

vad kan han göra för oss?"

4 De talar ord,

de svär falskt,

de skär förbund,

så skjuter domen upp

som odört (giftigt ogräs) i fältets fåror.

5 Samariens invånare

ska vara rädda för Beit-Avens kalv [ordagrant: ondskans hus kalvar; en referens till Betel som betyder "Guds hus" och tillbedjan till guldkalven där, se Hos 4:15],

för dess folk ska sörja över det,

och deras präster ska darra,

för dess härlighet har lämnat den [förts bort i exil].

6 Också den [den gjutna avgudakalven i Betel] ska bäras bort till Assyrien,

som en gåva till kung Jarev.

Efraim ska ta emot skam

och Israel ska skämmas för sina egna råd.

7 Samariens kung är avhuggen

som skum (fradga) på vattnet.

8 [Beit] Avens höga platser ska förgöras,

liksom Israels synd.

Törne och tistel ska komma upp över deras altaren,

och de ska säga till bergen: "Övertäck oss",

och till kullarna: "Fall över oss".

9 Från Givas dagar har du syndat Israel,

där stod de,

ingen strid hann upp dem i Giva,

inga övermodiga söner.

10 När det är min önskan [i min tid], ska jag tukta dem,

och folken ska samlas emot dem

när de är sammanokade (bundna) till sina två synder [ögon, ringar, plogfåror – hebreiskan är otydlig här]

11 Och Efraim är en kviga som älskar att tröska

och jag har gått över hennes nacke [lagt ett ok över det].

Jag ska göra Efraim till en ryttare,

Juda ska plöja,

Jakob ska bryta hans jordkokor.

12 Så åt er själva i rättfärdighet,

skörda åt er i nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed),

bryt upp marken som legat i träda;

för det är tid att söka Herren (Jahveh)

till dess han kommer

för att låta rättfärdighet regna över dig.

13 Ni har plöjt (planerat – hebr. charash) ondska (orätt),

ni har skördat överträdelse,

ni har ätit lögnens frukt,

för du har litat på dina egna vägar

i skarorna av mäktiga män.

14 Därför ska tumult bryta ut i dina härar

och alla dina befästningar ska ödeläggas

som Shalman ödelade Beit-Arvel i stridens dagar,

modern slogs i bitar med sitt barn.

15 Så har Betel gjort mot dig

på grund av din stora ondska,

i gryningen

är Israels kung fullständigt avhuggen.