1 Min son (mitt barn, min vän),

glöm inte min undervisning (mina instruktioner – hebr. Torah),

och bevara (beskydda, vakta) mina budord (bud – hebr. mitzvot) i ditt hjärta,

2 för hög ålder (dagars längd)

och ett långt liv [många levnadsår]

och frid (fred; fullständig harmoni)

ger de (ska de tillägga/addera till) dig.

3 Låt aldrig nåd (kärleksfull omsorg) och sanning (stabilitet, fasthet, trofasthet) lämna dig –

bind dem runt din hals [som påminnelsetecken, se 5 Mos 6:8; 4 Mos 15:38],

skriv (gravera in) dem [rista in deras initialer] på ditt hjärtas tavla [Jer 31:33; Rom 2:15],

4 så får (finner, förvärvar, uppnår) du nåd (oförtjänt favör – hebr. chen) och gott förstånd (anseende)

[både] i Guds och människors ögon.

5 Förtrösta på (luta dig mot; lita på) Herren (Jahveh) av hela ditt hjärta,

och förlita (stöd) dig inte på ditt eget förstånd (din egen kompetens/bedömningsförmåga).

6 På alla dina vägar [på din färd genom livet]

– erkänn (bli intimt förtrogen med; sök lära känna) honom

så ska han jämna (räta ut)

dina stigar [dina välkända, upptrampade gångvägar].

[Verbet för att jämna (hebr. jashar) har betydelsen att räta ut, dvs. det leder till att något blir rätt och välbehagligt.]

7 Var inte vis i dina egna ögon;

frukta (vörda, respektera) Herren (Jahveh)

och fly (vänd helt om; vik av från) [avböj och håll dig borta från] det onda. [Ords 8:13; 16:6; Jes 5:21; 27:2; Rom 12:3]

8 Det kommer att ge hälsa åt din kropp

och styrka (märg) [ny energi] åt dina [åt alla dess] ben [då finns det bot och helande för hela din varelse].

9 Ära Herren (Jahveh) med allt du äger,

ge honom den första (och bästa) delen av din skörd (inkomst). [2 Mos 23:19; 3 Mos 23:9-14; 4 Mos 18:4; 28:8; Mal 3:10-12]

10 Då kommer dina lador att fyllas i överflöd (till brädden)

och dina vinfat (vinpressar) flöda över med nytt vin.

11 Min son (mitt barn, min vän),

förakta inte (stå inte emot; ta inte avstånd från) Herrens (Jahvehs) fostran (disciplinering, tuktan) [avvisa inte "Herrens skola"],

och bli inte frustrerad (känn ingen rädsla; förarga dig inte) över hans tillrättavisning (korrigering, bestraffning; utlåtande dom) [som en juridisk argumentation].

12 För den Herren (Jahveh) älskar (hyser ömhet för; visar tillgivenhet; håller av)

den tillrättavisar (korrigerar, bestraffar; överbevisar) han [genom att lägga fram en rättvis dom],

precis som en far [resonerande tillrättavisar] sonen han har kär (gläder sig över; är belåten med).

[I Heb 12:5-6 citeras dessa två verser för att visa på hur lidandet i tjänst för Gud är ett bevis på barnaskapet – att Gud bryr sig och att Gud är en god Far. Uttrycket finns ursprungligen i Job 5:17. De hebreiska orden för att tillrättavisa tochachat i vers 11 och jachach i vers 12 används inom juridiken för att lägga fram bevis och motbevisa någon, se Ords 22:6. I det sistnämnda finns också betydelsen att bestraffa. Sammanhanget här, och det faktum att Job var fysiskt prövad, gör att det troligtvis har att göra med någon form av fysisk tuktan. Den grekiska översättningen Septuaginta väljer det starkare ordet prygla, som beskriver ett hårt straff. Den tolkar också den bakomliggande hebreiskan i den sista strofen lite annorlunda.]

13 Lycklig (välsignad, glad, avundsvärd) är den människa som hittar visheten,

och den människa som införskaffar (drar till sig, bygger upp) kunskap (förstånd).

14 För värdet av att känna henne är högre än värdet av silver,

ja, vinsten är bättre än guld.

15 Hon är mer värdefull än rubiner,

av allt du kan önska (längta efter) [av rikedom i den här världen] kan ingenting jämföras med henne.

16 I högra handen har hon långt liv (längd av dagar)

i den vänstra rikedom och ära.

17 Hennes vägar är ljuvliga (nåderika, behagliga, angenäma),

hennes stigar är trygga (fridsamma, framgångsrika).

18 Hon är ett livets träd [ger livskraft och ett rikt liv] för dem som får tag i (greppar, tar ett stadigt tag om) henne,

och lycklig (välsignad, glad, avundsvärd) är den som håller sig kvar hos henne.

19 Genom vishet har Herren (Jahveh) lagt jordens grund,

med förstånd har han fastställt (berett) himlarna.

20 Hans kunskap fick djupen (vattenkällorna) att öppna sig

och molnen att fälla sin dagg.

[Både i den våldsamma uppdelningen av land och vatten, och i det stilla regnet finns Guds vishet.]

21 Min son (mitt barn, min vän), skydda (vakta) sunt förnuft och ett gott omdöme (urskillningsförmåga),

släpp inte blicken från dem.

22 De ska ge liv till din inre människa,

och nåd (oförtjänt kärlek) [som ett dyrbart smycke] kring din hals.

23 Då ska du vandra säkert på din väg

utan att snubbla (snava eller slå emot din fot).

24 När du lägger dig ska du inte vara rädd,

när du ligger ner ska din sömn vara god.

25 Var inte rädd för plötslig (oväntad) terror (panik, skräck, alarmerande rapporter),

eller för den kommande stormen (förstörelsen, undergången) av de ogudaktiga.

26 För Herren (Jahveh) är din förtröstan (tillit, säkra hopp),

han kommer att beskydda din fot från att fastna (tillfångatas) [i fällan].

27 Undanhåll inte gott (glädje, välgång, framgång)

till någon som har rätt till det [dess rättmätiga ägare],

när det står i din makt (kraft – hebr. el) att ge det.

28 Säg inte till din granne:

"Gå, kom tillbaka i morgon, då ska jag ge dig det",

när du redan nu har det [han frågar efter].

29 Planera inte (hitta inte på, gräv inte efter) ondska mot din granne,

som tror sig vara trygg i din närhet.

30 Bråka (tvista) inte med någon utan orsak,

när han inte har gjort dig något ont.

31 Avundas inte en våldsam man (en grym förtryckare)

och välj inte någon av hans vägar.

32 För den som avvikit från den rätta vägen (handlar mot Guds moral)

är avskyvärd i Herrens (Jahvehs) ögon.

Men de rättfärdiga

talar han förtroligt (delar han sina planer) med.

33 Herrens (Jahvehs) förbannelse är över den gudlöses (kriminelle, syndarens) hus (familj),

men han välsignar den rättfärdiges boning.

34 Han hånar (föraktar) dem som ständigt är hånfulla (arroganta, nedlåtande, de som har som livsstil att vara översittare och förakta andra),

men ger sin oförtjänta nåd (favör, gillande – hebr. chen) till de ödmjuka.

35 De visa får ta emot ära som arv

medan [de självsäkra högfärdiga] dårarnas "befordran" blir skam (vanära).