ד – dalet
13 Hon söker (frågar efter – engagerar sig för att få fram) ull [till varma kläder på vintern] och lin [som är svalt på sommaren],
och ser fram emot att arbeta och göra kläder av det.
[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – dalet. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Frasen "Hon söker" börjar med denna bokstav och förstärker hur hon väljer rätt beslut.]
ה – he
14 Hon är som ett handelsskepp fyllt med exotiska varor,
hon tar hem dem [till sin familj] från andra sidan jorden.
[Den femte hebreiska bokstaven är: ה – he. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det "Hon är" som börjar med denna bokstav, detta belyser hur hon till och med lyckas med internationella affärer. Hon är företagsam och har vision och framåtanda.]
ו – vav
15 Och hon går upp tidigt på morgonen,
och förbereder mat [även andlig mat] till familjen
och ger de anställda (tjänsteflickorna) sina portioner (delegerar arbetsuppgifterna).
[Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller en hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden "och", "men", "alltså" osv. börjar med vav. I denna vers är det ordet "och" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker sambandet med versen innan. Att hon både tänker på andra och på familjens behov.]
ז – zajin
16 Hon planerar för en åker,
från hennes egen inkomst planterar hon en vingård.
[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i verbet "Hon planerar för" och betonar att hon är duktig och alert, hon investerar familjens resurser så de växer.]
ח – chet
17 Hon är fylld med kraft [andlig, mental och fysisk],
och kavlar ivrigt upp ärmarna för att sätta igång.
[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet "kavlar ivrigt upp ärmarna" som börjar med den bokstaven. Att just denna bokstav används här belyser hur hon engagerar sig för familjen med hela sin kraft. Hon älskar familjen och gör allt för att hålla ihop den.]
ט – tet
18 Hon försäkrar sig om att resultatet av arbetet är bra, [Ordagrant "hon smakar på arbetet", hon har en känslighet och vet vad som är bra och dåligt för familjen.]
hennes lampa (ande, livslust) slocknar inte på natten. [Natt kan symbolisera tider av problem, sorg och oro. Trots svårigheter ger hon inte upp.]
[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar verbet "Hon försäkrar sig om" med denna bokstav. Här förstärker det att hon vet vad som är gott och vad som är dåligt. Hon är andligt vaksam och vet vad som för familjen samman och vad som splittrar den.]
י – jod
19 Sina händer sträcker hon mot sländtrissan,
ja, hennes händer (hebr. kaf) fattar (har fått ett stadigt grepp) om sländan.
[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Handen symboliserar styrka och kraft. Det hebreiska ordet för "Sina händer" börjar med denna bokstav, vilket förstärker att hon inte är rädd för att arbeta. Slända och sländtrissa används för att manuellt framställa tråd och garn.]
כ – kaf
20 Sin hand öppnar hon för (har hon sträckt/räckt ut till) den fattige (den betryckte – hebr. ani),
ja, sina händer (armar – hebr. jad) sträcker hon ut (har hon räckt fram) mot den behövande (hebr. evion) [till den som är i nöd].
[Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – kaf. Tecknet avbildar en handflata och symboliserar givmildhet. I denna vers börjar det hebreiska ordet för "Sin hand" på Kaf, vilket förstärker att hon ger frikostigt. Hon fyller både materiella och själsliga behov. Hebreiskans vanligaste två ord för hand, kaf och jad, förekommer bägge varsin gång både i vers 19 och 20. Tre av dessa fyra gånger används den hebreiska dual-formen som beskriver två händer. Notera att det står "den fattige" och "den behövande" i singular. Hjälpen är personlig – ingen kan hjälpa alla, men alla har vi någon behövande vi kan sträcka ut våra händer mot.]