Romanos 12

Betjäna med era andliga nådegåvor

6 Vi alla har olika (unika) nådegåvor, som alla har sitt ursprung (kommer) från [Guds] nåd (favör, välvilja).

Om det är profetisk gåva,

så ska den användas i proportion till (harmoni med) din tro.

[Kan även översättas "enligt tron", dvs. den som talar inspirerat av Gud ska tala i linje med Guds ord. Eftersom det finns tal som framstår som profetiskt, men inte är inspirerat av den helige Ande, måste det prövas, se 1 Thess 5:19-21. Det finns också positiva gränser att det som sägs bygger upp och ger uppmuntran och tröst, se 1 Kor 14:3. Den profetiska gåvan är tänkt att finnas i en varm församlingsgemenskap där det finns utrymme att växa i sina gåvor, se 1 Kor 13:2; 14:4.]

7 Om det är tjänandets gåva (praktisk tjänst – gr. diakonia),

så ska den användas för att tjäna.

Om det är undervisningens gåva,

ska den användas för att lära ut.

8 Om det är gåvan att uppmuntra (trösta, hjälpa, komma till någons sida, förmana och leda rätt),

ska den användas för att uppmuntra.

Om det är gåvan att frikostigt dela med sig (fylla andras behov, ge gåvor),

ska det ske uppriktigt (okomplicerat, ärligt, utan baktankar).

Om det är ledarens gåva (förmågan att leda en grupp),

ska det ske med engagemang (entusiasm, noggrannhet).

Om det är barmhärtighetens gåva (visa medlidande, sympati),

ska det göras med glädje.

[Följande stycke beskriver kärlekens inneboende drivkraft mitt i tider av förföljelse och hat. Frestelsen att överge kärlekens väg kom både utifrån och inifrån. Det romerska samhället hade blivit alltmer fientligt mot de troende. Omkring 67 e.Kr. – tio år efter sitt brev till de kristna i Rom – skulle Paulus själv dödas för sin tro i Rom. Nero var vid makten när Romarbrevet skrevs, och även om hans värsta grymheter inte skedde förrän i slutet av hans regeringstid, så ökade trycket från samhället mot de kristna. Judarna hade redan fått lida när de blivit förvisade från staden under den tidigare kejsaren Claudius, se Apg 18:2.

Paulus ord kan också åsyfta interna stridigheter då det fanns spänningar mellan judiska och icke-judiska grupperingar i den tidiga kyrkan. Med tanke på att han tar upp den civila situationen i kapitel 13 och interna församlingsfrågor i kapitel 14-15, är det dock troligt att orden om kärlek som nu följer, gäller både i och utanför församlingen.]