Romanos 14

5 Den ene sätter en dag högre än en annan, den andre håller alla dagar lika högt.

[Frågan gällde hur de skulle förhålla sig till olika former av heliga faste- och högtidsdagar (både bibliska och hedniska). För rättrogna judar var måndagar och torsdagar fastedagar. Sabbatsdagen och Herrens högtider, se 3 Mos 23, firades av både messiastroende judar och hednakristna fram tills detta förbjöds under 400-talet.]

Var och en ska vara fullt övertygad i sitt eget sinne.

[Denna princip gäller lära och praktiska frågor som inte är väsentliga för tron (s.k. adiaphora – ämnen som Bibeln inte tar upp). Principen måste balanseras med 2 Tim 3:16. När Guds ord är tydligt måste personliga åsikter ge vika, men där Guds ord kan tolkas, låt var och en följa sitt samvete i respekt för de andra troende, se Rom 12:10.]

6 Den som firar en viss dag gör det för Herren.

Den som äter gör det för Herren, han tackar ju Gud.

Den som låter bli att äta gör det för Herren, och även han tackar Gud.