Döda från synden men levande för Gud
Förenad med Jesus
1 Vad ska vi då säga [vad innebär detta om att där synden blev större, där överflödade nåden än mer, se Rom 5:20]? Ska vi bli kvar [fortsätta att leva] i synden så att nåden [Guds favör och kraft] blir (skulle bli) större?
2 Absolut inte!
Vi som har dött [vi som dog bort] från synden, hur skulle (ska) vi kunna fortsätta att leva i den?
6 Vi vet (har en personlig erfarenhet av) att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom, för att den syndiga kroppen (vår fallna natur) ska göras om intet (annulleras, avsättas), så att vi inte längre är slavar under synden. [Kol 3:9-10; Ef 4:22-24; Gal 2:20; 5:24; 6:14]
11 På samma sätt [som Jesus gjorde] ska ni ständigt betrakta er själva som döda från synden (helt separerade från den syndfulla naturen), och i stället leva för Gud i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, vår Herre.
[Tack vare Jesu död och liv är vi rättfärdiggjorda. Utifrån denna ställning uppmanar nu Paulus till att leva ett helgat liv.]
12 Synden ska därför inte regera som herre i er dödliga kropp så att ni lyder dess begär. 13 Ställ inte era kroppar i syndens tjänst som ett vapen för orättfärdigheten, utan ställ er i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era kroppar i Guds tjänst som vapen för rättfärdigheten. 14 Synden ska inte vara herre över er, för ni står inte under lagen utan under nåden [Guds favör och kraft].
[Nåden är inte något som slätar ut synd. Nåden är en Guds kraft som ger frihet att tjäna Herren. Paulus illustrerar nu detta genom ett exempel där en slav tillhör sin herre. Frihet handlar om vilken herre vi väljer att ha över oss.]