Rut 2

20 Noomi sa till sin sonhustru: "Välsignad vare han av Herren (Jahveh), som inte har slutat att visa nåd (trofast kärlek, omsorg) mot både levande och döda." [Uttrycket levande och döda syftar på hela Noomis familj. Noomi och Rut levde; Elimelech, Machlon och Kiljon var döda. I denna vers är det andra gången som bokens viktiga nyckelord chesed används, se även Rut 1:8. Ordet beskriver nåd, kärlek, omsorg, godhet, trofasthet, osv. Här är betoningen Guds trofasthet och omsorg om Noomis familj.]

Noomi sa också till henne: "Den mannen är en nära släkting till oss; han är en av våra återlösare (beskyddare)."

[Enligt judisk tradition var Boaz Elimelechs brorson, och därför kusin med Ruts avlidne man Machlon. Boaz far var alltså bror med Noomis avlidne man Elimelech. Återlösare (hebr. gaal) är en nära släkting som har extra juridisk omsorg för sina anhöriga. Kan i viss mån jämföras lite med en fadder. De tre frivilliga åtagandena för en återlösare var:

1. Om hans äldre bror dör barnlös ska han gifta sig med hans hustru, se 5 Mos 25:5-10. Dessa äktenskap kallas leviratäktenskap, från det latinska ordet levir, som betyder svåger. I ett samhälle där änkan annars skulle tvingats ut i tiggeri garanterar det hennes försörjning och bevarar den avlidne mannens namn. Seden fanns redan före Moseböckernas undervisning, se 1 Mos 38:8. I Israel var det extra viktigt att det fanns arvingar i alla familjer så att Israels folk kunde fortsätta att besitta landet som Gud gett dem. I första hand var det äldste sonen som ärvde, men även döttrarna kunde få ärva just för att bevara landet Israel hos de judiska familjerna. Tselofchads döttrar är ett sådant exempel, se 4 Mos 27:1-10.

2. Återlösa mark som en släkting tvingats sälja, se 3 Mos 25:35.

3. Hämnas en mördad släkting, se 4 Mos 35:19.]