Jakobsbrevet 3

9 Med den välsignar vi Herren och Fadern,

och med den förbannar vi människor

som är skapade till Guds avbild.

10 Från samma mun kommer välsignelse

och förbannelse.

Så får det inte vara, mina syskon (bröder och systrar i tron).

11 En källa kan väl inte [samtidigt] från samma klippöppning

ge både sött och bittert (gr. pikros) vatten? [Nej, det är omöjligt. Ordet för "bitter" är ovanligt och används bara här och i vers 14 om bitter avund.]

12 Mina syskon (bröder och systrar i tron),

ett fikonträd

kan väl inte ge (producera) oliver

eller en vinstock

fikon? [Nej, det är omöjligt.]

Inte heller kan en salt källa (saltvatten – gr. halukos) ge (producera) sött vatten.

[Dessa liknelser för tankarna till Jesu undervisning i Bergspredikan där ett äkta träd kan kännas igen på dess frukt, se Matt 7:16. Runt Döda havet fanns källor som gav salt vatten, medan det längre norrut fanns sötvattenskällor. Oliver, fikon och vindruvor är också kända frukter. Brevets läsare, som flytt från sitt hemland, kunde väl identifiera sig med dessa liknelser, se Jak 1:1.]

[Följande två stycken (Jak 3:13-18 och Jak 4:1-10), utgör brevets höjdpunkt och kiastiska centrum. Kontrasten mellan sann och falsk vishet får sitt crescendo i nästa stycke där det blir uppenbart att en kristen inte kan vara tvådelad, splittrad och kluven. Jakob använder det grekiska ordet för "två-själad" (dipsychos, se Jak 4:8). Det något ovanliga adjektivet förekommer även i inledningen till detta brev (Jak 1:8) där frågan om vishet först tas upp (Jak 1:5). I vers 17-18 expanderas ämnet i form av åtta kännetecknande punkter. Kontrasterna blir tydliga i ordvalen.]