1 Om jag talar människors språk, och [ja även] änglars,
men inte också har kärlek [som är osjälvisk och utgivande],
så har jag blivit som ekande brons eller en skrällande cymbal.
[Lika öronbedövande låter mitt kärlekslösa tal i Guds och människors öron. Korint var känd för sitt bronshantverk. I verkstäderna längs med gatorna slog hantverkarna på metallen när de formade kärl och hantverk. Paulus hade bott 18 månader i Korint, se Apg 18:11, och kände väl till detta bullrande oljud.]
2 Om jag har profetians gåva,
förstår alla Guds dolda planer (mysterier),
har all kunskap,
och om jag har all tro så jag kunde flytta berg,
men saknar kärlek [som är osjälvisk och utgivande],
så är jag ingenting [värd].
3 Om jag skänker alla mina ägodelar till välgörenhet (för att ge mat åt de fattiga),
och även offrar min kropp för att brännas [som i förlängningen ärar mitt eget namn],
men saknar kärlek [som är osjälvisk och utgivande],
skulle jag inte vinna någonting.
[Få textavsnitt i Bibeln har ryckts så ur sitt sammanhang som följande fyra verser som ger Bibelns definition av kärlek. Stycket utgör kärnan i redogörelsen av de andliga gåvornas funktion i gudstjänsten och beskriver vad Guds osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek (gr. agape) är och utför. Totalt finns femton verb som beskriver kärleken, men eftersom vers 6 berör "två sidor av samma mynt" och de två verben bygger på samma rot chario (andra verbet är sun chairo – glädja sig tillsammans) blir det totalt fjorton (7+7) ämnen som tas upp. Centralt i kiasmen finns sju negationer som lyfter fram vad kärlek inte är eller gör – men Paulus både börjar och avslutar med att beskriva kärlekens utmärkande kännetecken. Ordet kärlek förekommer tre gånger. De två första ramar in beskrivningen tålmodig och mild. Kärnbibeln översätter nära den grekiska ordföljden, för att visa på det kiastiska mönstret.]