10 och i sin djupa bedrövelse begynte bedja till HERREN under bitter gråt.
11 Och hon gjorde ett löfte och sade: HERRE Sebaot, om du vill se till din tjänarinnas lidande och tänka på mig och icke förgäta din tjänarinna, utan giva din tjänarinna en manlig avkomling, så vill jag giva denne åt HERREN för hela hans liv, och ingen rakkniv skall komma på hans huvud.»
12 När hon nu länge så bad inför HERREN och Eli därvid gav akt på hennes mun
13 -- Hanna talade nämligen i sitt hjärta; allenast hennes läppar rörde sig, men hennes röst hördes icke -- då trodde Eli att hon var drucken.
14 Därför sade Eli till henne: »Huru länge skall du bete dig såsom en drucken? Laga så, att ruset går av dig.»
15 Men Hanna svarade och sade: »Nej, min herre, jag är en hårt prövad kvinna; vin och starka drycker har jag icke druckit, men jag utgöt nu min själ för HERREN.
16 Anse icke din tjänarinna för en ond kvinna, ty det är mitt myckna bekymmer och min myckna sorg som har drivit mig att tala ända till denna stund.»
17 Då svarade Eli och sade: »Gå i frid. Israels Gud skall giva dig vad du har utbett dig av honom.»
18 Hon sade: »Låt din tjänarinna finna nåd för dina ögon.» Så gick kvinnan sin väg och fick sig mat, och hon såg sedan icke mer så sorgsen ut.
10 She was in bitterness of soul, and prayed to Yahweh, weeping bitterly. 11 She vowed a vow, and said, "Yahweh of Armies, if you will indeed look at the affliction of your servant and remember me, and not forget your servant, but will give to your servant a boy, then I will give him to Yahweh all the days of his life, and no razor shall come on his head."
12 As she continued praying before Yahweh, Eli saw her mouth. 13 Now Hannah spoke in her heart. Only her lips moved, but her voice was not heard. Therefore Eli thought she was drunk. 14 Eli said to her, "How long will you be drunk? Get rid of your wine!"
15 Hannah answered, "No, my lord, I am a woman of a sorrowful spirit. I have not been drinking wine or strong drink, but I poured out my soul before Yahweh. 16 Don’t consider your servant a wicked woman; for I have been speaking out of the abundance of my complaint and my provocation."
17 Then Eli answered, "Go in peace; and may the God of Israel grant your petition that you have asked of him."
18 She said, "Let your servant find favor in your sight." So the woman went her way and ate; and her facial expression wasn’t sad any more.