1
Jesus botar en blindfödd man.
När han nu gick vägen fram, fick han se en man som var född blind. 2 Då frågade hans lärjungar honom och sade: »Rabbi, vilken har syndat, denne eller hans föräldrar, så att han har blivit född blind?» 3 Jesus svarade: »Det är varken denne som har syndat eller hans föräldrar, utan så har skett, för att Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. 4 Medan dagen varar, måste vi göra dens gärningar, som har sänt mig; natten kommer, då ingen kan verka. 5 Så länge jag är i världen, är jag världens ljus.» 6 När han hade sagt detta, spottade han på jorden och gjorde en deg av spotten och lade degen på mannens ögon 7 och sade till honom: »Gå bort och två dig i dammen Siloam» (det betyder utsänd). Mannen gick då dit och tvådde sig; och när han kom igen, kunde han se. 8 Då sade grannarna och andra som förut hade sett honom såsom tiggare: »Är detta icke den man som att och tiggde?» 9 Somliga svarade: »Det är han.» Andra sade: »Nej, men han är lik honom.» Själv sade han: »Jag är den mannen.» 10 Och de frågade honom: »Huru blevo då dina ögon öppnade?» 11 Han svarade: »Den man som heter Jesus gjorde en deg och smorde därmed mina ögon och sade till mig: 'Gå bort till Siloam och två dig.' Jag gick då dit och tvådde mig, och så fick jag min syn.» 12 De frågade honom: »Var är den mannen?» Han svarade: »Det vet jag icke.»