Psaltaren 139

13  Ty du har skapat mina njurar,  du sammanvävde mig i min moders liv. 14  Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart;  ja, underbara äro dina verk,  min själ vet det väl. 15  Benen i min kropp voro icke förborgade för dig,  när jag bereddes i det fördolda,  när jag bildades i jordens djup. 16  Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad;  alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok,  de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit. 17  Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud,  huru stor är icke deras mångfald!