1

Av David.  HERREN är mitt ljus och min frälsning;      för vem skulle jag frukta?  HERREN är mitt livs värn;      för vem skulle jag rädas? 2  När de onda draga emot mig      och vilja uppsluka mig,  då stappla de själva och falla,      mina motståndare och fiender. 3  Om ock en här lägrar sig mot mig,      så fruktar ändå icke mitt hjärta;  om krig uppstår mot mig,      så är jag dock trygg. 4  Ett har jag begärt av HERREN,      därefter traktar jag:  att jag må få bo i HERRENS hus      i alla mina livsdagar,  för att skåda HERRENS ljuvlighet      och betrakta hans tempel. 5  Ty han döljer mig i sin hydda      på olyckans dag,  han beskärmar mig i sitt tjäll,      han för mig upp på en klippa. 6  Och nu skall mitt huvud resa sig      över mina fiender runt omkring mig,  och jag vill offra i hans hydda      jublets offer,  jag vill sjunga till HERRENS ära      och lovsäga honom. 7  Hör, o HERRE!  Jag höjer min röst och ropar,      var mig nådig och svara mig. 8  Mitt hjärta förehåller dig ditt ord:      »Söken mitt ansikte.»  Ja, ditt ansikte, HERRE, söker jag; 9  fördölj icke ditt ansikte för mig.  Driv icke bort din tjänare i vrede,      du som har varit min hjälp;  förskjut mig icke, övergiv mig icke,      du min frälsnings Gud. 10  Nej, om än min fader och min moder övergiva mig,      skall HERREN upptaga mig. 11  Visa mig, HERRE, din väg,  och led mig på en jämn stig,      för mina förföljares skull. 12  Överlämna mig icke åt mina ovänners vilja;  ty mot mig uppstå falska vittnen      och män som andas våld. 13  Ja, jag tror förvisso      att jag skall få se HERRENS goda      i de levandes land. 14  Förbida HERREN,  var frimodig och oförfärad i ditt hjärta;      ja, förbida HERREN.