1

För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat. 2  Var mig nådig, o Gud,      ty människor stå mig efter livet;  beständigt tränga mig stridsmän. 3  Mina förföljare stå mig beständigt efter livet;  ja, de äro många, som i högmod strida mot mig. 4  Men när fruktan kommer över mig,  sätter jag min förtröstan på dig. 5  Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord,  på Gud förtröstar jag och skall icke frukta;  vad kan det som är kött göra mig? 6  Beständigt förbittra de livet för mig,  alla deras tankar gå ut på att skada mig. 7  De rota sig samman, de lägga försåt,  de vakta på mina steg,      ty de stå efter mitt liv. 8  Skulle de räddas med all sin ondska?  Nej, slå ned folken,      Gud, i din vrede. 9  Du har räknat min flykts dagar.  Samla mina tårar i din lägel;      de stå ju i din bok. 10  Så måste då mina fiender vika tillbaka      på den dag då jag ropar;  det vet jag, att Gud står mig bi. 11  Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord;  med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord. 12  På Gud förtröstar jag och skall icke frukta;  vad kunna människor göra mig? 13  Jag har löften att infria till dig, o Gud;  jag vill betala dig lovoffer. [ (Psalms 56:14)  Ty du har räddat min själ från döden,  ja, mina fötter ifrån fall,  så att jag kan vandra inför Gud      i de levandes ljus. ]