2 Reis 19

1 När kung Hiskia hörde detta, rev han sönder sina kläder, höljde sig i säcktyg och gick in i Herrens hus.

2 Och han sände överhovmästaren Eljakim och skrivaren Shebna och de äldste bland prästerna, höljda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son.

3 De sade till honom: "Så säger Hiskia: Denna dag är en nödens, bestraffningens och föraktets dag, ty fostren har kommit fram till födelsen, men det finns ingen kraft att föda.

4 Kanske skall Herren, din Gud, höra Rab-Sakes ord, som hans herre, kungen i Assyrien, har sänt för att håna den levande Guden, så att han straffar honom för dessa ord som Herren, din Gud, har hört. Bed en bön för den kvarleva som ännu finns."

5 När kung Hiskias tjänare kom till Jesaja,

6 sade Jesaja till dem: "Så skall ni säga till er herre: Så säger Herren: Frukta inte för de ord som du har hört och som den assyriske kungens tjänare har hädat mig med.

7 Se, jag skall låta en ande verka i honom, så att han vänder tillbaka till sitt land, när han får höra ett rykte. Och jag skall låta honom falla för svärd i sitt eget land."

8 Rab-Sake vände tillbaka och fann den assyriske kungen upptagen med att belägra Libna. Han hade nämligen hört att kungen hade brutit upp från Lakish.

9 Men när Sanherib fick höra sägas om Tirhaka, kungen i Nubien, att denne hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han åter sändebud till Hiskia med detta budskap:

10 "Så skall ni säga till Hiskia, kungen i Juda: Låt inte din Gud, som du förtröstar på, bedra dig så att du tänker: Jerusalem skall inte falla i den assyriske kungens hand.

11 Du har ju hört vad kungarna i Assyrien har gjort med alla länder, hur de grundligt har förstört dem. Och du skulle bli räddad!

12 Har de folk som mina fäder fördärvade, Gozan, Haran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar?

13 Var finns Hamats kung och Arpads kung och kungen över Sefarvajims stad, över Hena och Iva?"

14 När Hiskia hade tagit emot brevet av budbärarna och läst det, gick han upp i Herrens hus och bredde ut det inför Herrens ansikte.

15 Och Hiskia bad till Herren och sade: " Herre, Israels Gud, du som tronar på keruberna, endast du är Gud över alla riken på jorden. Du har gjort himmelen och jorden

16 Herre, böj ditt öra och hör. Herre, öppna dina ögon och se. Hör Sanheribs ord, som han har talat för att smäda den levande Guden.

17 Det är sant, Herre, att kungarna i Assyrien har ödelagt hednafolken och deras länder.

18 Och de har kastat deras gudar i elden, ty de var inga gudar utan verk av människohänder, trä och sten. Därför kunde de förgöra dem.

19 Men nu, Herre, vår Gud, rädda oss ur hans hand, så att alla riken på jorden förstår att du är Herren Gud, endast du."

20 Då sände Jesaja, Amos son, detta bud till Hiskia: "Så säger Herren, Israels Gud: Jag har hört det som du har bett till mig angående Sanherib, kungen i Assyrien

21 och detta är det ord som Herren har talat om honom:Hon föraktar dig och hånar dig,jungfrun, dottern Sion.Hon skakar på huvudet åt dig,dottern Jerusalem.

22 Vem har du smädat och hädat,mot vem har du upphävt din röstoch högmodigt lyft upp dina ögon?Jo, mot Israels Helige!

23 Genom dina sändebud smädade du Herren,när du sade: "Med mina många vagnardrog jag upp på bergens höjder,till Libanons avlägsna trakter.Jag högg ner dess höga cedraroch utvalda cypresser.Jag trängde fram till dess yttersta boningoch dess frodiga skog.

24 Jag grävde brunnar och drack främmande vatten,med mina fötter torkade jag ut alla Egyptens strömmar."

25 Har du inte hört att jag för länge sedan gjorde detta,att jag i forntidens dagar bestämde det,och nu har jag låtit det komma.Du fick makt att ödelägga befästa städeroch göra dem till ruinhögar.

26 Deras invånare blev maktlösa,de blev förskräckta och stod med skam.Det gick med dem som med gräset på markenoch den späda grönskan,som med gräset på takenoch säden som förbrännsinnan det växer upp.

27 Jag vet om du sitter,om du går ut eller kommer in,och hur du rasar mot mig.

28 Därför att du rasar mot migoch ditt högmod har nått mina öron,skall jag sätta min krok i din näsaoch mitt betsel i din munoch föra dig tillbaka samma väg som du kom.

29 Detta skall för dig vara tecknet: Man skall detta år äta vad som växer upp av spillsäd och nästa år av självvuxen säd, men det tredje året skall ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt.

30 Och de räddade av Juda hus som blivit kvar, skall på nytt skjuta rot nertill och bära frukt upptill.

31 Ty från Jerusalem skall en kvarleva gå ut, de räddade från Sions berg. Herrens nitälskan skall göra detta.

32 Därför säger Herren så om kungen i Assyrien:Han skall inte komma in i denna stadeller skjuta någon pil ditin.Han skall inte närma sig den bakom en sköldeller kasta upp en vall mot den.

33 Han skall vända tillbaka samma väg han kom.In i denna stad skall han inte komma, säger Herren.

34 Ty jag skall skydda och rädda denna stadför min och min tjänare Davids skull."

35 Samma natt gick Herrens ängel ut och slog 185 000 i assyriernas läger, och när man steg upp tidigt följande morgon, se, då låg där fullt av döda kroppar.

36 Då bröt Sanherib, kungen i Assyrien, upp och vände tillbaka. Han stannade sedan i Nineve.

37 Och när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dödad med svärd av sina söner Adrammelek och Sareser. De flydde sedan till Ararats land. Hans son Esarhaddon blev kung efter honom.