Lucas 9

1 Puis Jésus ayant assemblé ses douze disciples, il leur donna puissance et autorité sur tous les démons, et le pouvoir de guérir les maladies.

2 Il les envoya donc annoncer le règne de Dieu, et guérir les malades.

3 Et il leur dit: Ne portez rien pour le chemin, ni bâtons, ni sac, ni pain, ni argent, et n’ayez point deux habits.

4 Et en quelque maison que vous entriez, demeurez-y jusqu’à ce que vous partiez.

5 Et partout où l’on ne vous recevra point, en partant de cette ville-là, secouez la poussière de vos pieds, en témoignage contre ces gens-là.

6 Etant donc partis, ils allaient de bourgade en bourgade, annonçant l’évangile et guérissant partout les malades.

7 Cependant, Hérode le tétrarque entendit parler de tout ce que Jésus faisait; et il était fort en peine, parce que les uns disaient que Jean était ressuscité des morts;

8 Et d’autres, qu’Elie était apparu; et d’autres, que quelqu’un des anciens prophètes était ressuscité.

9 Et Hérode disait: J’ai fait couper la tête à Jean; qui est donc celui-ci, de qui j’entends dire de telles choses? Et il souhaitait de le voir.

10 Les apôtres étant de retour, racontèrent à Jésus tout ce qu’ils avaient fait. Les ayant pris avec lui, il se retira à l’écart dans un lieu solitaire, près d’une ville appelée Bethsaïda.

11 Le peuple l’ayant appris, le suivit, et Jésus les ayant reçus, il leur parlait du règne de Dieu, et il guérissait ceux qui avaient besoin de guérison.

12 Comme le jour commençait à baisser, les douze s’approchèrent de lui et lui dirent: Renvoie cette multitude, afin qu’ils s’en aillent aux bourgs et aux villages qui sont aux environs, pour s’y retirer et pour trouver à manger; car nous sommes ici dans un lieu désert.

13 Mais il leur dit: Vous-mêmes, donnez-leur à manger. Et ils dirent: Nous n’avons que cinq pains et deux poissons; à moins que nous n’allions acheter des vivres pour tout ce peuple;

14 Car ils étaient environ cinq mille hommes. Alors il dit à ses disciples: Faites-les asseoir par rangs de cinquante personnes chacun.

15 Et il firent ainsi, et les firent tous asseoir.

16 Alors Jésus prit les cinq pains et les deux poissons, et levant les yeux au ciel, il les bénit, et les rompit, et les donna aux disciples, afin qu’il les missent devant le peuple.

17 Ils en mangèrent tous, et furent rassasiés, et on emporta douze paniers pleins des morceaux qui restèrent.

18 Il arriva, comme il priait en particulier, et que les disciples étaient avec lui, qu’il leur demanda: Qui dit-on, parmi le peuple, que je suis?

19 Eux, répondant, dirent: Les uns disent que tu es Jean-Baptiste; les autres, Elie: et les autres, que quelqu’un des anciens prophètes est ressuscité.

20 Et vous, leur dit-il, qui dites-vous que je suis? Et Pierre répondit: Tu es le Christ de Dieu.

21 Et il leur défendit avec menaces de le dire à personne.

22 Puis il leur dit: Il faut que le Fils de l’homme souffre beaucoup, et qu’il soit rejeté par les sénateurs, par les principaux sacrificateurs et par les Scribes, et qu’il soit mis à mort, et qu’il ressuscite le troisième jour.

23 Et il disait à tous: Si quelqu’un veut venir après moi, qu’il renonce à soi-même, qu’il se charge chaque jour de sa croix, et qu’il me suive.

24 Car quiconque voudra sauver sa vie la perdra; mais quiconque perdra sa vie pour l’amour de moi, celui-là la sauvera.

25 Et que servirait-il à un homme de gagner tout le monde, s’il se détruisait lui-même et s’il se perdait lui-même?

26 Car si quelqu’un a honte de moi et de mes paroles, le Fils de l’homme aura honte de lui quand il viendra dans sa gloire, et dans celle du Père et des saints anges.

27 Et je vous dis en vérité, qu’il y en a quelques-uns de ceux qui sont ici présents, qui ne mourront point, qu’ils n’aient vu le règne de Dieu.

28 Environ huit jours après ces discours, Jésus prit avec lui Pierre, Jean et Jacques, et monta sur une montagne pour prier.

29 Et pendant qu’il priait, son visage parut tout autre, et ses habits devinrent blancs et resplendissants comme un éclair.

30 En même temps on vit deux hommes qui s’entretenaient avec lui; c’étaient Moïse et Elie,

31 Qui apparurent avec gloire, et parlaient de sa mort qu’il devait accomplir à Jérusalem.

32 Et Pierre et ceux qui étaient avec lui étaient accablés de sommeil, et quand ils furent réveillés, ils virent sa gloire, et les deux hommes qui étaient avec lui.

33 Et comme ces hommes se séparaient de Jésus, Pierre lui dit: Maître, il est bon que nous demeurions ici; faisons-y trois tentes, une pour toi, une pour Moïse, et une pour Elie; car il ne savait pas bien ce qu’il disait.

34 Il parlait encore, lorsqu’une nuée les couvrit: et comme elle les enveloppait, ils furent saisis de frayeur.

35 Et une voix sortit de la nuée qui dit: C’est ici mon fils bien-aimé; écoutez-le.

36 Et dans le temps que la voix se faisait entendre, Jésus se trouva seul; et ils gardèrent le silence sur cela, et ne dirent rien alors à personne de ce qu’ils avaient vu.

37 Le jour suivant, comme ils descendaient de la montagne, une grande troupe vint au-devant de Jésus.

38 Et un homme de la troupe s’écria et dit: Maître, je te prie, jette les yeux sur mon fils; car c’est mon fils unique.

39 Un esprit se saisit de lui, et aussitôt il jette de grands cris, il l’agite violemment, le fait écumer, et à peine le quitte-t-il, après l’avoir tout brisé.

40 Et j’ai prié tes disciples de le chasser; mais ils n’ont pu.

41 Et Jésus, répondant, dit: O race incrédule et perverse, jusqu’à quand serai-je avec vous et vous supporterai-je? Amène ici ton fils.

42 Et comme il s’approchait, le démon le jeta contre terre, et l’agita violemment; mais Jésus reprit fortement l’esprit immonde, et guérit l’enfant, et le rendit à son père.

43 Et tous furent étonnés de la puissance magnifique de Dieu. Et comme ils étaient tous dans l’admiration de tout ce que Jésus faisait, il dit à ses disciples:

44 Pour vous, écoutez bien ces paroles: Le Fils de l’homme doit être livré entre les mains des hommes.

45 Mais ils n’entendaient point cette parole; elle était si obscure pour eux, qu’ils n’y comprenaient rien; et ils craignaient de l’interroger sur ce sujet.

46 Et il survint une dispute parmi eux, lequel d’entre eux serait le plus grand.

47 Mais Jésus, voyant les pensées de leur cœur, prit un enfant et le mit auprès de lui.

48 Et il leur dit: Quiconque reçoit cet enfant en mon nom, il me reçoit; et quiconque me reçoit, reçoit celui qui m’a envoyé. Car celui d’entre vous tous qui est le plus petit, c’est celui-là qui sera grand.

49 Et Jean, prenant la parole, dit: Maître, nous avons vu un homme qui chassait les démons en ton nom; et nous l’en avons empêché, parce qu’il ne te suit pas avec nous.

50 Et Jésus lui dit: Ne l’en empêchez point; car celui qui n’est pas contre nous est pour nous.

51 Comme le temps auquel il devait être enlevé du monde approchait, il se mit en chemin, résolu d’aller à Jérusalem.

52 Et il envoya des gens devant lui, qui, étant partis, entrèrent dans un bourg des Samaritains, pour lui préparer un logement.

53 Mais les Samaritains ne le reçurent pas, parce qu’il paraissait aller à Jérusalem.

54 Et Jacques et Jean, ses disciples, voyant cela, lui dirent: Seigneur, veux-tu que nous disions que le feu du ciel descende sur eux et qu’il les consume, comme Elie le fit?

55 Mais Jésus, se tournant vers eux, les censura et leur dit: Vous ne savez de quel esprit vous êtes animés;

56 Car le Fils de l’homme n’est point venu pour faire périr les hommes; mais il est venu pour les sauver. Et ils s’en allèrent à un autre bourg.

57 Et comme ils étaient en chemin, un homme lui dit: Je te suivrai, Seigneur, partout où tu iras.

58 Mais Jésus lui répondit: Les renards ont des tanières, et les oiseaux du ciel des nids, mais le Fils de l’homme n’a pas où reposer sa tête.

59 Il dit à un autre: Suis-moi. Et il lui répondit: Seigneur, permets que j’aille auparavant ensevelir mon père.

60 Jésus lui dit: Laisse les morts ensevelir leurs morts, mais toi, va annoncer le règne de Dieu.

61 Un autre lui dit aussi: Je te suivrai, Seigneur; mais permets-moi de prendre auparavant congé de ceux qui sont dans ma maison.

62 Mais Jésus lui répondit: Celui qui met la main à la charrue et regarde derrière lui, n’est point propre pour le royaume de Dieu.

Jesus sänder ut de tolv

1 *Matt 10:1, 5f, Mark 6:7f, Luk 10:1, 4f. Jesus kallade samman de tolv och gav dem makt över alla onda andar och kraft att bota sjukdomar. 2 Han sände ut dem för att förkunna Guds rike och bota sjuka 3 och sade till dem: "Ta inte med er något på vägen, varken stav eller väska, bröd eller pengar eller två tunikor. 4 När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni går vidare. 5 *Apg 13:51. Och tar man inte emot er, lämna då den staden och skaka av dammet från era fötter. Det blir ett vittnesbörd mot dem."

6 De gick ut och vandrade från by till by, och överallt förkunnade de evangeliet och botade sjuka. 7 *Matt 14:1f, Mark 6:14f. När landsfursten Herodes fick höra om allt som hände, visste han inte vad han skulle tro. Några sade att Johannes hade uppstått från de döda, 8 andra att Elia hade visat sig*9:8att Elia hade visat sigEnligt den allmänt kända profetian skulle Messias ankomst förberedas av profeten Elia (Mal 4:5), en roll som uppfylldes av Johannes Döparen (Matt 11:14). och andra att någon av de gamla profeterna hade uppstått. 9 *Luk 23:8. Herodes sade: "Johannes halshögg jag. Vem är då han som jag hör sådant om?" Och han försökte få träffa Jesus.

Jesus mättar fem tusen

10 *Matt 14:13f, Mark 6:30f, Joh 6:1f. Apostlarna kom tillbaka och berättade för Jesus om allt de hade gjort. Då tog han med dem och drog sig undan mot en stad som heter Betsaida*9:10BetsaidaFiskeby nära det grekisktalande Dekapolis, hemstad för Petrus, Andreas och Filippus (Joh 1:44, 12:21).. 11 Men folket fick veta det och följde efter honom. Han tog emot dem och talade till dem om Guds rike, och han botade dem som behövde hjälp.

12 *Matt 14:15f, Mark 6:35f, Joh 6:5f. När dagen började gå mot sitt slut kom de tolv fram och sade till honom: "Skicka iväg folket så att de kan gå till byarna och gårdarna häromkring och få mat och husrum. Vi är ju på en ödslig plats här." 13 Han sade till dem: "Ge ni dem att äta." Men de svarade: "Vi har inte mer än fem bröd och två fiskar – om vi nu inte ska gå och köpa mat åt allt det här folket?" 14 Det var omkring fem tusen män.

Då sade han till sina lärjungar: "Låt dem slå sig ner i matlag, ungefär femtio i varje." 15 De gjorde så och lät alla slå sig ner. 16 Sedan tog han de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud för dem*9:16tackade Gud för demAnnan översättning: "välsignade dem". Jfr not till Mark 6:41. , bröt bröden och gav åt lärjungarna för att de skulle dela ut åt folket. 17 Alla åt och blev mätta, och bitarna som blev över plockades upp, tolv korgar fulla.

Petrus bekännelse

18 *Matt 16:13f, Mark 8:27f. En gång när Jesus hade dragit sig undan för att be och lärjungarna var med honom, frågade han dem: "Vem säger folket att jag är?" 19 De svarade: "Johannes Döparen. Men en del säger Elia, och andra att någon av de gamla profeterna har uppstått." 20 Han sade till dem: "Och ni? Vem säger ni att jag är?" Petrus svarade: "Guds Messias."

21 Då befallde han dem strängt att inte tala om det för någon. 22 *Matt 16:21, Mark 8:31, Luk 18:31f. Och han sade: "Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda. Han måste bli dödad, och på tredje dagen uppväckt igen."

I Jesu efterföljd

23 *Matt 10:38f, Mark 8:34f, Luk 14:27. Sedan sade han till alla: "Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv*9:23förneka sig självAnnan översättning: "säga nej till sig själv" (jfr Tit 2:12). och varje dag ta sitt kors och följa mig. 24 *Luk 17:33, Joh 12:25. Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han ska rädda det. 25 För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men mister sig själv eller går förlorad? 26 *Matt 10:33, Luk 12:9, Rom 1:16, 2 Tim 2:12. Den som skäms för mig och mina ord, honom ska Människosonen skämmas för när han kommer i sin och Faderns och de heliga änglarnas härlighet. 27 *Mark 9:1. Jag säger er sanningen: Några av dem som står här ska inte smaka döden förrän de fått se Guds rike."

Jesus visar sin härlighet

28 *Matt 17:1f, Mark 9:2f. Ungefär åtta dagar efter de orden tog Jesus med sig Petrus, Johannes och Jakob och gick upp på berget*9:28bergetTroligen Hermon i närheten av Caesarea Filippi (jfr Matt 16:13). Traditionen har även föreslagit Tabor nära Nasaret (Ps 89:13). för att be. 29 Medan han bad, förvandlades hans ansikte och hans kläder blev strålande vita. 30 Och två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia, 31 som visade sig i härlighet och talade om hans bortgång*9:31bortgångOrdagrant: "uttåg" (grek. éxodos), samma ord som för Israels triumferande uttåg ur Egypten efter påskalammets offer (jfr 2 Mos 12, 19:1). som han skulle fullborda i Jerusalem.

32 Petrus och de som var med honom sov tungt, men när de vaknade såg de hans härlighet och de båda männen som stod där med honom. 33 När männen skulle skiljas från honom, sade Petrus till Jesus: "Mästare, det är gott för oss att vara här*9:33gott för oss att vara härAnnan översättning: "gott att vi är här".. Vi kan göra tre hyddor: en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." Han visste inte vad han sade.

34 Medan han talade kom ett moln och sänkte sig över dem, och lärjungarna blev förskräckta när de kom in i molnet. 35 *Luk 3:22, 2 Petr 1:16f. Ur molnet hördes en röst: "Han är min Son, den Utvalde. Lyssna till honom!" 36 *Matt 17:9, Mark 9:9. Och när rösten hördes, fann de att Jesus var ensam.

Lärjungarna höll tyst och berättade inte vid den tiden för någon vad de hade sett.

Jesus botar en besatt pojke

37 *Mark 9:14f. När de dagen därpå kom ner från berget möttes han av en stor skara människor. 38 *Matt 17:14f. Då ropade en man ur folkhopen: "Mästare, jag ber dig, hjälp min son! Han är mitt enda barn. 39 En ande tar tag i honom så att han plötsligt skriker, den sliter i honom tills han tuggar fradga, och det är knappt att den släpper honom och slutar plåga honom. 40 Jag bad dina lärjungar att de skulle driva ut den, men de kunde inte."

41 Jesus svarade: "Detta fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge ska jag vara hos er och stå ut med er? Hämta hit din son." 42 Medan pojken ännu var på väg, kastade anden honom till marken och ryckte och slet i honom. Men Jesus talade strängt till den orena anden och botade pojken och gav honom tillbaka till hans far. 43 Och alla var överväldigade av Guds stora makt.

Människosonen ska utlämnas

Medan alla var förundrade över allt han gjorde, sade han till sina lärjungar: 44 *Matt 17:22f, Mark 9:31f, Luk 24:7. "Öppna era öron för det jag nu säger: Människosonen kommer att utlämnas i människors händer." 45 *Luk 2:50, 18:34. Men de förstod inte vad han sade. Det var fördolt för dem så att de inte kunde fatta det, och de vågade inte fråga honom om det han hade sagt.

Vem är störst?

46 *Matt 18:1f, Mark 9:33f, Luk 22:24. Bland lärjungarna kom frågan upp om vem som var störst bland dem. 47 Men Jesus visste vad de tänkte i sina hjärtan. Han tog ett barn och ställde det bredvid sig 48 *Matt 10:40, Luk 10:16, Joh 13:20. och sade till dem: "Den som tar emot det här barnet i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig. Den som är minst bland er alla, han är störst."

49 *Mark 9:38f. Johannes svarade: "Mästare, vi såg en som drev ut onda andar i ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte var i följe med oss." 50 *Luk 11:23. Men Jesus sade till honom: "Hindra honom inte. Den som inte är mot er*9:50Den som inte är mot erAlltså lärjungarna. När det gäller människors inställning till Jesus själv är han skarpare (11:23). är för er."

Jesus på väg upp till Jerusalem

51 *Mark 16:19, Luk 13:31. När tiden för hans upptagande*9:51upptagandetill himlen (Luk 24:51, Apg 1:9). var inne vände han sitt ansikte mot Jerusalem, fast besluten att gå dit. 52 Han sände budbärare framför sig, och de gick i väg och kom in i en samarisk by för att förbereda hans ankomst. 53 *Joh 4:9. Men folket tog inte emot honom, eftersom han var på väg mot Jerusalem. 54 *2 Kung 1:10f, Mark 3:17. När lärjungarna Jakob och Johannes såg det, sade de: "Herre, vill du att vi ska kalla ner eld från himlen som förtär dem*9:54som förtär demVissa handskrifter tillägger: "så som Elia gjorde" (jfr 2 Kung 1:10f).?" 55 Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem.*9:55 Vissa senare handskrifter tillägger: "Han sade: Ni vet inte av vilken ande ni är. Människosonen har inte kommit för att fördärva människors själar utan för att frälsa dem."56 Och de gick vidare till en annan by.

Lärjungaskapets kostnad

57 *Matt 8:19f. Medan de vandrade vägen fram sade någon till honom: "Jag vill följa dig vart du än går." 58 Jesus svarade honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har ingenstans att vila sitt huvud."

59 Till en annan sade han: "Följ mig!" Mannen svarade: "Herre, låt mig först gå och begrava min far*9:59begrava min farEn sons plikt (jfr 1 Mos 46:4, 3 Mos 21:1f). Kanske innebar mannens önskan att han ville skjuta upp lärjungaskapet så länge fadern ännu levde.." 60 Jesus sade till honom: "Låt de döda*9:60de dödaMänniskor som ännu inte har fått liv genom evangeliet (jfr Luk 15:24, Joh 5:25, Ef 2:1). begrava sina döda, men gå du och förkunna Guds rike!"

61 *1 Kung 19:20. En annan sade: "Jag ska följa dig, Herre. Men låt mig först ta farväl av min familj." 62 *1 Mos 19:26, Luk 17:32. Jesus svarade: "Den som sätter handen till plogen och sedan blickar bakåt passar inte för Guds rike."