Lucas 8

1 Depuis ce temps-là, Jésus allait de ville en ville, et de village en village, prêchant et annonçant le royaume de Dieu; et les douze apôtres étaient avec lui.

2 Il y avait aussi avec lui quelques femmes qui avaient été délivrées des malins esprits et de leurs maladies; savoir, Marie qu’on appelait Madeleine, de laquelle il était sorti sept démons;

3 Et Jeanne, femme de Chuzas, intendant d’Hérode, et Suzanne et plusieurs autres, qui l’assistaient de leurs biens.

4 Et comme une grande foule de peuple s’assemblait, et que plusieurs venaient à lui de toutes les villes, il leur dit en parabole:

5 Un semeur sortit pour semer, et en semant, une partie du grain tomba le long du chemin, et elle fut foulée, et les oiseaux du ciel la mangèrent toute;

6 Et l’autre partie tomba sur un endroit pierreux; et quand elle fut levée, elle sécha, à cause qu’elle n’avait point d’humidité;

7 Et l’autre partie tomba parmi les épines, et les épines levèrent avec le grain, et l’étouffèrent;

8 Et l’autre partie tomba dans une bonne terre; et étant levée, elle rendit du fruit cent pour un. En disant ces choses, il criait: Que celui qui a des oreilles pour ouïr, entende!

9 Ses disciples lui demandèrent ce que signifiait cette parabole.

10 Et il répondit: Il vous est donné de connaître les mystères du royaume de Dieu; mais il n’en est parlé aux autres qu’en paraboles, de sorte qu’en voyant ils ne voient point, et qu’en entendant ils ne comprennent point.

11 Voici donc ce que cette parabole signifie: La semence, c’est la parole de Dieu;

12 Ceux qui la reçoivent le long du chemin, ce sont ceux qui l’écoutent; mais le diable vient, qui ôte cette parole de leur cœur, de peur qu’en croyant, ils ne soient sauvés;

13 Ceux qui la reçoivent dans des endroits pierreux, ce sont ceux qui ayant ouï la parole, la reçoivent avec joie; mais ils n’ont point de racine, et ils ne croient que pour un temps; et quand la tentation survient, ils se retirent;

14 Et ce qui est tombé parmi les épines, sont ceux qui ont entendu la parole, mais qui, s’en allant, la laissent étouffer par les inquiétudes, par les richesses et par les voluptés de cette vie, de sorte qu’ils ne portent point de fruit qui vienne à maturité;

15 Mais ce qui est tombé dans une bonne terre, ce sont ceux qui, ayant ouï la parole avec un cœur honnête et bon, la retiennent et portent du fruit avec persévérance.

16 Personne, après avoir allumé une chandelle, ne la couvre d’un vaisseau, ni ne la met sous le lit; mais il la met sur un chandelier, afin que ceux qui entrent, voient la lumière.

17 Car il n’y a rien de secret qui ne doive être manifesté, ni rien de caché qui ne doive être connu et venir en évidence.

18 Prenez donc garde de quelle manière vous écoutez; car on donnera à celui qui a déjà, mais pour celui qui n’a pas, on lui ôtera même ce qu’il croit avoir.

19 Alors sa mère et ses frères vinrent le trouver; mais ils ne pouvaient l’aborder à cause de la foule.

20 Et on vint lui dire: Ta mère et tes frères sont là dehors, qui désirent de te voir.

21 Mais il répondit: Ma mère et mes frères sont ceux qui écoutent la parole de Dieu, et qui la mettent en pratique.

22 Il arriva un jour qu’il entra dans une barque avec ses disciples, et il leur dit: Passons de l’autre côté du lac; et ils partirent.

23 Et comme ils voguaient, il s’endormit: et un vent impétueux s’éleva sur le lac, la barque s’emplissait d’eau, et ils étaient en danger.

24 Alors ils vinrent vers lui, et ils le réveillèrent en lui disant: Maître, maître, nous périssons. Mais lui, étant réveillé, parla avec autorité au vent et à la tempête, qui s’apaisèrent, et il se fit un grand calme.

25 Alors il leur dit: Où est votre foi? Et eux, saisis de crainte et d’admiration, disaient entre eux: Mais qui est celui-ci, qu’il commande même aux vents et à l’eau, et ils lui obéissent.

26 Ils abordèrent ensuite au pays des Gadaréniens, qui est vis-à-vis de la Galilée.

27 Et quand Jésus fut descendu à terre, il vint au-devant de lui un homme de cette ville-là, qui était possédé des démons depuis longtemps. Il ne portait point d’habit, et il ne demeurait point à la maison; mais il se tenait dans les sépulcres.

28 Dès qu’il vit Jésus, il fit un grand cri, et se jetant à ses pieds, il dit à haute voix: Qu’y a-t-il entre moi et toi, Jésus, Fils du Dieu très haut? Je te prie, ne me tourmente point.

29 Car Jésus commandait à l’esprit immonde de sortir de cet homme, dont il s’était saisi depuis longtemps; et bien qu’il fût gardé, lié de chaînes, et qu’il eût les fers aux pieds, il rompait ses liens, et il était emporté par le démon dans les déserts.

30 Et Jésus lui demanda: Comment t’appelles-tu? Et il répondit: Je m’appelle Légion; car plusieurs démons étaient entrés en lui.

31 Et ils le priaient de ne leur pas commander d’aller dans l’abîme.

32 Or, il y avait là un grand troupeau de pourceaux qui paissaient sur une montagne; et ils le priaient qu’il leur permît d’entrer dans ces pourceaux, et il le leur permit.

33 Les démons étant donc sortis de cet homme, entrèrent dans les pourceaux, et le troupeau se précipita avec impétuosité dans le lac, et y fut noyé.

34 Et ceux qui les paissaient, voyant ce qui était arrivé, s’enfuirent et le racontèrent dans la ville et à la campagne.

35 Alors les gens sortirent pour voir ce qui s’était passé; et étant venus vers Jésus, ils trouvèrent l’homme duquel les démons étaient sortis, assis aux pieds de Jésus, habillé et dans son bon sens; et ils furent saisis de frayeur.

36 Et ceux qui avaient vu la chose leur racontèrent comment le démoniaque avait été délivré.

37 Alors tous ceux du pays des Gadaréniens le prièrent de se retirer de chez eux; car ils étaient saisis d’une grande crainte. Il entra donc dans la barque pour s’en retourner.

38 Et l’homme duquel les démons étaient sortis le priait de lui permettre d’être avec lui; mais Jésus le renvoya, en disant:

39 Retourne en ta maison, et raconte les grandes choses que Dieu t’a faites. Il s’en alla donc, publiant par toute la ville tout ce que Jésus avait fait en sa faveur.

40 Quand Jésus fut de retour, il fut reçu par une grande multitude; car tous l’attendaient.

41 Et il vint à lui un homme qui s’appelait Jaïrus, lequel était chef de la synagogue, et se jetant aux pieds de Jésus, il le pria de venir dans sa maison;

42 Parce qu’il avait une fille unique, âgée d’environ douze ans, qui se mourait. Et comme Jésus y allait, il était pressé par la foule.

43 Alors une femme qui avait une perte de sang depuis douze ans, et qui avait dépensé tout son bien en médecins, sans avoir pu être guérie par aucun d’eux,

44 S’approchant de lui par derrière, toucha le bord de son vêtement; et à l’instant sa perte de sang s’arrêta.

45 Alors Jésus dit: Qui est-ce qui m’a touché? Et comme tous le niaient, Pierre et ceux qui étaient avec lui, lui dirent: Maître, la foule t’environne et te presse; et tu dis: Qui est-ce qui m’a touché?

46 Mais Jésus dit: Quelqu’un m’a touché; car j’ai senti qu’une vertu est sortie de moi.

47 Cette femme donc voyant que cela ne lui avait point été caché, vint toute tremblante, et se jetant à ses pieds, elle déclara, devant tout le peuple, pour quel sujet elle l’avait touché, et comment elle avait été guérie à l’instant.

48 Et il lui dit: Ma fille, rassure-toi, ta foi t’a guérie; va-t’en en paix.

49 Comme il parlait encore, quelqu’un vint de chez le chef de la synagogue, qui lui dit: Ta fille est morte, ne fatigue pas davantage le Maître.

50 Mais Jésus l’ayant entendu, dit au père de la fille: Ne crains point; crois seulement, et elle sera guérie.

51 Et quand il fut arrivé dans la maison, il ne laissa entrer personne que Pierre, Jacques et Jean, et le père et la mère de la fille.

52 Et tous pleuraient et se lamentaient à cause d’elle; mais il dit: Ne pleurez point; elle n’est pas morte, mais elle dort.

53 Et ils se moquaient de lui, sachant qu’elle était morte.

54 Mais, les ayant tous fait sortir, il la prit par la main, et il cria: Ma fille, lève-toi.

55 Et son âme revint; elle se leva à l’instant, et il commanda qu’on lui donnât à manger.

56 Et son père et sa mère furent tout étonnés; mais il leur défendit de dire à personne ce qui était arrivé.

Kvinnorna som följde Jesus

1 *Luk 4:43. Därefter vandrade Jesus genom städer och byar och förkunnade evangeliet om Guds rike. De tolv var med honom, 2 *Matt 27:55f, Mark 15:40f, Joh 19:25. och även några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och sjukdomar: Maria som kallades Magdalena*8:2Magdalenabetyder "hon från Magdala", en fiskeort väster om Kapernaum. – från henne hade sju onda andar farit ut – 3 och Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, samt Susanna och många andra som tjänade dem med vad de ägde.

Liknelsen om såningsmannen

4 *Matt 13:1f, Mark 4:1f. När mycket folk samlades och man kom ut till honom från stad efter stad, talade han till dem med en liknelse: 5 "En såningsman gick ut för att så sitt utsäde. När han sådde föll en del vid vägen och trampades ner, och himlens fåglar åt upp det. 6 En del föll på stenig mark, och när det växte upp vissnade det bort, för det fick ingen fukt. 7 En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp samtidigt och kvävde det. 8 Men en del föll i god jord, och det växte upp och gav hundrafaldig skörd*8:8hundrafaldig skördEn övernaturligt rik skörd (jfr 1 Mos 26:12). I förmodern tid har svenska skördar normalt gett mindre än tiofalt jämfört med utsädet.." När han hade sagt detta, ropade han: "Hör, du som har öron att höra med!"

Liknelsens innebörd

9 *Matt 13:10f, Mark 4:10f. Hans lärjungar frågade honom sedan vad liknelsen betydde. 10 *Jes 6:9f, Joh 12:40, Apg 28:26. Han svarade: "Ni har fått nåden att förstå Guds rikes hemligheter. Men de andra får dem i liknelser, för att de ska se och ändå inte se, höra och ändå inte förstå.*8:10 Jes 6:9.11 *Matt 13:18f, Mark 4:14f. Här är liknelsens mening: Säden är Guds ord. 12 De vid vägen är de som hör ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan så att de inte kan tro och bli frälsta. 13 De på stenig mark är de som tar emot ordet med glädje när de hör det, men de saknar rot. De tror bara för en tid, och i frestelsens stund kommer de på fall. 14 *1 Tim 6:9. Det som föll bland tistlar är de som hör ordet men som allt mer kvävs av livets bekymmer, rikedom och njutningar och aldrig bär mogen frukt. 15 Men det som föll i god jord är de som hör ordet och tar vara på det i ett gott och uppriktigt hjärta och uthålligt bär frukt.

16 *Matt 5:15, Luk 11:33. Ingen tänder ett ljus och täcker det med ett kärl eller sätter det under en bänk*8:16bänkAnnan översättning: "bädd" eller "divan".. Man sätter det på hållaren, så att de som kommer in får se ljuset. 17 *Matt 10:26, Luk 12:2. Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli känt och komma i dagen. 18 *Matt 13:12, Mark 4:25, Luk 19:26. Var därför noga med hur ni lyssnar. Den som har ska få, men den som inte har ska bli fråntagen också det han tror sig ha."

Jesu familj

19 *Matt 12:46f, Mark 3:31f. Då kom Jesu mor och hans bröder till honom, men de kunde inte komma fram till honom för folkmassans skull. 20 Man hälsade honom: "Din mor och dina bröder står här utanför och vill träffa dig." 21 *Joh 15:14. Han svarade dem: "Min mor och mina bröder, det är de som hör Guds ord och handlar efter det."

Jesus stillar stormen

22 *Matt 8:18, 23f, Mark 4:35f. En dag steg Jesus i en båt tillsammans med sina lärjungar, och han sade till dem: "Vi far över till andra sidan sjön." De lade ut, 23 och medan de seglade somnade han.

Då kom en stormvind ner över sjön, och båten tog in så mycket vatten att den höll på att fyllas och de var i fara. 24 De kom fram och väckte honom och sade: "Mästare, Mästare, vi går under!" Han vaknade och talade strängt till vinden och vågorna, och de lade sig och det blev stilla. 25 Sedan frågade han dem: "Var är er tro?" Förskräckta och förundrade sade de till varandra: "Vem är han? Till och med vindarna och vattnet befaller han, och de lyder honom!"

Jesus botar en besatt

26 *Matt 8:28f, Mark 5:1f. De seglade in till gerasenernas område*8:26gerasenernas områdeAndra handskrifter: "gadarenernas område" (jfr Matt 8:28). Både Gerasa och Gadara var grekiska städer strax sydost om Galileiska sjön., som ligger mitt emot Galileen. 27 När Jesus steg i land, möttes han av en man från staden. Han var besatt av onda andar och hade inte haft kläder på sig på länge, och han bodde inte i något hus utan bland gravarna. 28 När han fick se Jesus, ropade han och föll ner inför honom och skrek: "Vad har du med mig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag ber dig: plåga mig inte!"

29 Jesus hade nämligen befallt den orena anden att fara ut ur mannen. Länge hade den hållit honom i sitt grepp. Han hade varit bunden med kedjor och fotbojor och blivit bevakad, men han hade slitit sönder bojorna och drivits ut i ödemarken av den onda anden. 30 Jesus frågade honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Legion*8:30LegionEn romersk armé med ca 6000 man.", för det var många onda andar som hade kommit in i honom. 31 Och de bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden.

32 Nu gick där en stor svinhjord och betade på berget, och de onda andarna bad att han skulle låta dem fara in i svinen. Det tillät han. 33 Andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön och drunknade.

34 När herdarna såg vad som hade hänt, flydde de och berättade om det inne i staden och ute på landet. 35 Folk gick ut för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus och fann mannen som andarna hade lämnat sitta vid Jesu fötter, klädd och vid sina sinnen. Då blev de rädda. 36 De som var ögonvittnen berättade för dem hur den besatte hade blivit frisk*8:36friskAnnan översättning: "frälst".. 37 Allt folket från gerasenernas område bad då att Jesus skulle lämna dem, för de hade gripits av stark fruktan. Han steg i båten och vände tillbaka.

38 Mannen som de onda andarna hade farit ut ur bad att få följa med honom, men Jesus skickade i väg honom med orden: 39 "Gå hem igen och berätta om allt som Gud har gjort med dig." Då gick han och ropade ut över hela staden allt som Jesus hade gjort med honom.

Jesus uppväcker Jairus dotter

40 När Jesus kom tillbaka välkomnade folket honom, eftersom alla väntade på honom. 41 *Matt 9:18f, Mark 5:22f. Då kom det fram en man som hette Jairus och var föreståndare för synagogan. Han föll ner för Jesu fötter och bad honom komma hem till honom, 42 för han hade en enda dotter, i tolvårsåldern, och hon var döende.

På vägen dit trängde sig folkmassan nära Jesus. 43 *Matt 9:20f, Mark 5:25f. Där fanns en kvinna som hade haft blödningar i tolv år och inte kunnat*8:43och inte kunnatAndra handskrifter: "och spenderat allt hon hade på läkare men inte kunnat". bli botad av någon. 44 Hon kom bakifrån och rörde vid hörntofsen*8:44hörntofsenBars på manteln som en symbol för Guds bud (4 Mos 15:38f). på hans mantel, och genast stannade hennes blödning.

45 Jesus frågade: "Vem var det som rörde vid mig?" Alla nekade, och Petrus sade: "Mästare, hela folkmassan trycker och tränger sig inpå dig." 46 Men Jesus sade: "Någon rörde vid mig. Jag kände att kraft gick ut från mig." 47 När kvinnan insåg att hon var upptäckt, kom hon darrande fram och föll ner för honom. Hon förklarade inför allt folket varför hon hade rört vid honom och hur hon genast hade blivit botad. 48 *Matt 9:22. Jesus sade till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid."

49 *Mark 5:35f. Medan han ännu talade, kom någon från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Besvära inte Mästaren mer." 50 Jesus hörde det och svarade honom: "Var inte rädd. Bara tro, så blir hon räddad." 51 *Matt 9:23f. När han kom fram till huset lät han ingen följa med honom in utom Petrus, Johannes och Jakob och flickans far och mor. 52 Alla grät och sörjde henne*8:52sörjde henneOrdagrant: "slog sig mot bröstet över henne" (i sorg, jfr 18:13 med not).. Men Jesus sade: "Gråt inte. Hon är inte död, hon sover." 53 Då hånskrattade de åt honom, för de visste att hon var död.

54 *Luk 7:14. Men han tog flickans hand och ropade: "Flicka, stå upp!" 55 Hennes livsande återvände, och hon reste sig genast. Sedan sade han till dem att ge henne något att äta. 56 *Luk 5:14. Hennes föräldrar var helt utom sig av häpnad. Men Jesus befallde dem att inte tala om för någon vad som hade hänt.