Lucas 20

1 Un jour que Jésus enseignait le peuple dans le temple, et qu’il annonçait l’évangile, les principaux sacrificateurs et les Scribes, avec les sénateurs, étant survenus,

2 Lui parlèrent et lui dirent: Dis-nous par quelle autorité tu fais ces choses, et qui est celui qui t’a donné cette autorité!

3 Jésus leur répondit: Je vous demanderai aussi une chose; dites-moi:

4 Le baptême de Jean venait-il du ciel, ou des hommes?

5 Or, ils raisonnaient entre eux, disant: Si nous disons: Du ciel, il nous dira: Pourquoi donc n’y avez-vous pas cru!

6 Et si nous disons: Des hommes, tout le peuple nous lapidera; car il est persuadé que Jean était un prophète.

7 C’est pourquoi ils répondirent qu’ils ne savaient d’où il venait.

8 Et Jésus leur dit: Je ne vous dirai pas non plus par quelle autorité je fais ces choses.

9 Alors il se mit à dire au peuple cette parabole: Un homme planta une vigne, et la loua à des vignerons, et fut longtemps absent.

10 Et la saison étant venue, il envoya un de ses serviteurs vers les vignerons, afin qu’ils lui donnassent du fruit de la vigne; mais les vignerons, l’ayant battu, le renvoyèrent à vide.

11 Et il envoya encore un autre serviteur; mais l’ayant aussi battu et traité outrageusement, ils le renvoyèrent à vide.

12 Il en envoya encore un troisième; mais ils le blessèrent aussi, et le chassèrent.

13 Alors le maître de la vigne dit: Que ferai-je? J’y enverrai mon fils bien-aimé; peut-être, quand ils le verront, ils le respecteront.

14 Mais quand les vignerons le virent, ils dirent entre eux: Celui-ci est l’héritier; venez, tuons-le, afin que l’héritage soit à nous.

15 Et l’ayant jeté hors de la vigne, ils le tuèrent. Que fera donc le maître de la vigne?

16 Il viendra, et fera périr ces vignerons, et il donnera la vigne à d’autres. Ce que les Juifs ayant entendu, ils dirent: A Dieu ne plaise!

17 Alors ils les regarda, et leur dit: Que veut donc dire ce qui est écrit: La pierre que ceux qui bâtissaient ont rejetée, est devenue la principale pierre de l’angle?

18 Quiconque tombera sur cette pierre-là sera brisé, et elle écrasera celui sur qui elle tombera.

19 Alors les principaux sacrificateurs et les Scribes cherchèrent à l’heure même à se saisir de Jésus; car ils avaient bien reconnu qu’il avait dit cette parabole contre eux; mais ils craignirent le peuple.

20 C’est pourquoi, l’observant de près, ils envoyèrent des gens apostés, qui contrefaisaient les gens de bien, pour le surprendre dans ses paroles, afin de le livrer au magistrat et au pouvoir du gouverneur.

21 Ces gens lui firent donc cette question: Maître, nous savons que tu parles et que tu enseignes avec droiture, et que, sans acception de personne, tu enseignes la voie de Dieu selon la vérité.

22 Nous est-il permis de payer le tribut à César, ou non?

23 Mais Jésus, voyant leur artifice, leur dit: Pourquoi voulez-vous me surprendre?

24 Montrez-moi un denier. De qui a-t-il l’image et l’inscription? Ils répondirent: De César.

25 Et il leur dit: Rendez donc à César ce qui appartient à César, et à Dieu ce qui appartient à Dieu.

26 Ainsi ils ne purent rien reprendre dans ses paroles devant le peuple; mais, tout étonnés de sa réponse, ils se turent.

27 Alors quelques-uns d’entre les Sadducéens, qui nient la résurrection, s’approchèrent, et lui firent cette question:

28 Maître, Moïse nous a laissé par écrit, que si quelqu’un a un frère marié qui vienne à mourir sans enfants, il doit épouser sa veuve, pour susciter lignée à son frère.

29 Or, il y avait sept frères, dont le premier ayant épousé une femme, mourut sans enfants.

30 Le second l’épousa aussi, et mourut aussi sans enfants.

31 Puis le troisième l’épousa; et de même tous les sept; et ils moururent sans laisser d’enfants.

32 Après eux tous la femme mourut aussi.

33 Duquel donc sera-t-elle femme dans la résurrection? car tous les sept l’ont épousée.

34 Jésus leur répondit: Les enfants de ce siècle épousent des femmes, et les femmes des maris;

35 Mais ceux qui seront jugés dignes d’avoir part au siècle à venir et à la résurrection des morts, ne se marieront point.

36 Car ils ne pourront plus mourir, parce qu’ils seront semblables aux anges, et qu’ils seront enfants de Dieu, étant enfants de la résurrection.

37 Or, que les morts doivent ressusciter, Moïse même l’a fait connaître, lorsque rapportant ce qui lui arriva près du buisson, il nomme le Seigneur, le Dieu d’Abraham, le Dieu d’Isaac et le Dieu de Jacob.

38 Or, Dieu n’est point le Dieu des morts, mais il est le Dieu des vivants; car tous vivent à lui.

39 Et quelques-uns d’entre les Scribes prenant la parole, lui dirent: Maître, tu as bien répondu.

40 Et ils n’osèrent plus lui faire aucune question.

41 Mais lui leur dit: Comment dit-on que le Christ doit être Fils de David;

42 Puisque David même dit dans le livre des psaumes: Le Seigneur a dit à mon Seigneur: Sieds-toi à ma droite,

43 Jusqu’à ce que j’aie mis tes ennemis pour ton marchepied?

44 David donc l’appelant son Seigneur, comment est-il son Fils?

45 Et comme tout le peuple écoutait, il dit à ses disciples:

46 Gardez-vous des Scribes qui se plaisent à se promener en longues robes, et qui aiment à être salués dans les places, à être assis aux premiers rangs dans les synagogues, et à tenir les premières places dans les festins;

47 Qui dévorent les maisons des veuves, en affectant de faire de longues prières; ils en recevront une plus grande condamnation.

Jesu fullmakt ifrågasätts

1 *Matt 21:23f, Mark 11:27f. En dag när Jesus undervisade folket i templet och förkunnade evangeliet, kom översteprästerna och de skriftlärda fram tillsammans med de äldste 2 *Apg 4:7. och frågade honom: "Säg oss: Vad har du för fullmakt att göra detta? Vem är det som har gett dig den fullmakten?" 3 Han svarade dem: "Jag vill också fråga er en sak. Säg mig: 4 Johannes dop, var det från himlen eller från människor?"

5 De samrådde med varandra och sade: "Om vi säger: Från himlen, så säger han: Varför trodde ni då inte på honom? 6 Men om vi säger: Från människor, så kommer allt folket att stena oss. De är ju övertygade om att Johannes var en profet." 7 Därför svarade de att de inte visste varifrån det var. 8 Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag till er vad jag har för fullmakt att göra det här."

Liknelsen om de onda vinodlarna

9 *Mark 12:1f. Sedan började han berätta denna liknelse för folket: "En man planterade en vingård. Han arrenderade ut den till vinodlare och reste bort för en längre tid.

10 *2 Krön 36:15f. När tiden var inne sände han en tjänare till vinodlarna för att de skulle ge honom hans del av vingårdens frukt. Men vinodlarna slog honom och skickade i väg honom tomhänt. 11 Då sände han en annan tjänare. Också honom slog de och förnedrade och skickade i väg tomhänt. 12 Sedan sände han en tredje tjänare. Men även honom slog de blodig och kastade ut.

13 Då sade vingårdens herre: Vad ska jag göra? Jag ska sända min älskade son. Honom ska de väl ha respekt för. 14 Men när vinodlarna fick se honom, samrådde de med varandra och sade: Här är arvtagaren! Vi dödar honom, så blir arvet vårt. 15 Och de kastade ut honom ur vingården och dödade honom.

Vad ska nu vingårdens herre göra med dem? 16 Han ska komma och döda dessa vinodlare och ge vingården till andra." När de hörde detta, sade de: "Det får inte hända!" 17 *Jes 28:16, Apg 4:11, Rom 9:33. Men han såg på dem och frågade: "Vad menas då med det här stället i Skriften: Stenen som husbyggarna förkastade har blivit en hörnsten?*20:17 Ps 118:22.18 *Jes 8:14f, Dan 2:34. Den som faller på den stenen blir sönderslagen, och den som stenen faller på blir krossad."

19 *Matt 21:46, Luk 19:47f. De skriftlärda och översteprästerna ville då gripa honom på en gång, men de vågade inte för folket. De förstod att det var dem som han hade talat om i liknelsen.

Skatt till kejsaren

20 *Matt 22:15f, Mark 12:13f, Luk 11:53f. De höll Jesus under uppsikt och skickade ut några spioner som skulle låtsas vara ärliga för att få fast honom för något som han sade, så att de kunde utlämna honom åt ståthållarens makt och myndighet. 21 De frågade honom: "Mästare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte tar parti för någon utan lär ut sanningen om Guds väg. 22 Är det tillåtet för oss att betala skatt till kejsaren*20:22att betala skatt till kejsarenEn tvistefråga, eftersom skatten innebar att erkänna Roms överhöghet. Detta såg de nationalistiska seloterna som ett svek mot Israels Gud, medan fariseerna och saddukeerna accepterade situationen. eller inte?"

23 Men han genomskådade deras list och sade till dem: 24 "Visa mig en denar*20:24denarEtt litet romerskt silvermynt, värt en hel dagslön för den enkle arbetaren (Matt 20:2).. Vems bild och inskrift har den?" De svarade: "Kejsarens." 25 *Rom 13:7. Han sade till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." 26 De lyckades inte få fast honom för något som han sade inför folket utan teg, förundrade över hans svar.

Frågan om uppståndelsen

27 *Matt 22:23f, Mark 12:18f. Sedan kom det fram några saddukeer*20:27saddukeerAristokratiska präster som samarbetade med romarna och vakade över ordningen i templet (Apg 4:1f)., de som förnekar att det finns en uppståndelse. De frågade Jesus: 28 *5 Mos 25:5, Matt 22:24. "Mästare! Mose gav oss föreskriften*20:28Mose gav oss föreskriftenSe 5 Mos 25:5-6. att om någon har en bror som är gift men dör barnlös, så ska han gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror. 29 Nu fanns där sju bröder. Den förste tog sig en hustru men dog barnlös. 30 Den andre 31 och den tredje gifte sig med henne, och så gjorde alla sju, men de dog och efterlämnade inga barn. 32 Till slut dog också kvinnan. 33 Så vems hustru blir hon vid uppståndelsen? Alla sju var ju gifta med henne."

34 Jesus svarade dem: "De som lever i den här världen gifter sig och blir bortgifta. 35 Men de som anses värdiga att nå den andra världen och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta. 36 De kan inte dö längre, för de är som änglarna och är Guds barn, eftersom de är uppståndelsens barn.

37 Men att de döda uppstår, det har också Mose visat vid stället om törnbusken, när han kallar Herren Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud.*20:37 2 Mos 3:6.38 *Rom 14:8. Han är inte de dödas Gud utan de levandes. För honom är alla levande."

39 Då sade några av de skriftlärda: "Mästare, bra sagt*20:39bra sagtDe skriftlärda fariseerna var motståndare till saddukeerna (jfr Apg 23:6f).!" 40 Sedan vågade de inte ställa någon mer fråga till honom.

Vem Messias är

41 Jesus sade till dem: "Hur kan man säga att Messias är Davids son? 42 *Apg 2:34f, Hebr 1:13, 10:12f. David säger ju själv i Psaltaren:*20:42f Ps 110:1. I psalmen talar Gud Fadern till Messias, Guds Son (jfr Apg 2:34f, 1 Kor 15:25).Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida 43 *1 Kor 15:25.tills jag lagt dina fiender som en pall under dina fötter.*20:43som en pall under dina fötterEtt uttryck för triumf (jfr Jos 10:24).44 David kallar honom alltså Herre*20:44David kallar honom alltså HerreProfeten David erkänner den kommande Frälsaren som sin Herre (jfr 1 Petr 1:10f) trots att denne är hans ättling (Rom 1:3).. Hur kan han då vara hans son?"

Jesus varnar för de skriftlärda

45 Medan allt folket hörde på sade Jesus till sina lärjungar: 46 *Matt 23:5f, Mark 12:38f, Luk 11:43. "Akta er för de skriftlärda, som njuter av att gå runt i långa mantlar och älskar att bli hälsade på torgen och få de främsta platserna i synagogorna och hedersplatserna vid festmåltiderna. 47 De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De ska få en så mycket strängare dom."