Lucas 15

1 Tous les péagers et les gens de mauvaise vie s’approchaient de Jésus, pour l’entendre.

2 Et les Pharisiens et les Scribes en murmuraient et disaient: Cet homme reçoit les gens de mauvaise vie et mange avec eux.

3 Mais il leur proposa cette parabole:

4 Qui est l’homme d’entre vous, qui, ayant cent brebis, s’il en perd une, ne laisse les quatre-vingt-dix-neuf au désert, et n’aille après celle qui est perdue, jusqu’à ce qu’il l’ait trouvée;

5 Et qui l’ayant trouvée, ne la mette sur ses épaules avec joie;

6 Et étant arrivé dans la maison, n’appelle ses amis et ses voisins, et ne leur dise: Réjouissez-vous avec moi, car j’ai trouvé ma brebis qui était perdue?

7 Je vous dis qu’il y aura de même plus de joie dans le ciel pour un seul pécheur qui s’amende, que pour quatre-vingt et dix-neuf justes qui n’ont pas besoin de repentance.

8 Ou, qui est la femme qui, ayant dix drachmes, si elle en perd une, n’allume une chandelle, ne balaie la maison et ne cherche avec soin, jusqu’à ce qu’elle ait trouvé sa drachme;

9 Et qui, l’ayant trouvée, n’appelle ses amies et ses voisines, et ne leur dise: Réjouissez-vous avec moi, car j’ai trouvé la drachme que j’avais perdue?

10 Je vous dis qu’il y a de même de la joie, devant les anges de Dieu, pour un seul pécheur qui s’amende.

11 Il leur dit encore: Un homme avait deux fils,

12 Dont le plus jeune dit à son père: Mon père, donne-moi la part du bien qui me doit échoir. Ainsi, le père leur partagea son bien.

13 Et peu de jours après, ce plus jeune fils ayant tout amassé, s’en alla dehors dans un pays éloigné, et il y dissipa son bien en vivant dans la débauche.

14 Après qu’il eut tout dépensé, il survint une grande famine en ce pays-là; et il commença à être dans l’indigence.

15 Alors il s’en alla, et se mit au service d’un des habitants de ce pays-là, qui l’envoya dans ses possessions pour paître les pourceaux.

16 Et il eût bien voulu se rassasier des carouges que les pourceaux mangeaient; mais personne ne lui en donnait.

17 Etant donc rentré en lui-même, il dit: Combien y a-t-il de gens aux gages de mon père, qui ont du pain en abondance, et moi, je meurs de faim!

18 Je me lèverai et m’en irai vers mon père, et je lui dirai: Mon père, j’ai péché contre le ciel et contre toi;

19 Et je ne suis plus digne d’être appelé ton fils; traite-moi comme l’un de tes domestiques.

20 Il partit donc et vint vers son père. Et comme il était encore loin, son père le vit et fut touché de compassion, et courant à lui, il se jeta à son cou et le baisa.

21 Et son fils lui dit: Mon père, j’ai péché contre le ciel et contre toi, et je ne suis plus digne d’être appelé ton fils.

22 Mais le père dit à ses serviteurs: Apportez la plus belle robe, et l’en revêtez, et mettez-lui un anneau au doigt et des souliers aux pieds;

23 Et amenez un veau gras, et le tuez; mangeons et réjouissons-nous;

24 Parce que mon fils, que voici, était mort, et il est revenu à la vie; il était perdu, mais il est retrouvé. Et ils commencèrent à se réjouir.

25 Cependant, son fils aîné, qui était à la campagne, revint; et comme il approchait de la maison, il entendit les chants et les danses.

26 Et il appela un des serviteurs, à qui il demanda ce que c’était.

27 Et le serviteur lui dit: Ton frère est de retour, et ton père a tué un veau gras, parce qu’il l’a recouvré en bonne santé.

28 Mais il se mit en colère, et ne voulut point entrer. Son père donc sortit et le pria d’entrer.

29 Mais il répondit à son père: Voici, il y a tant d’années que je te sers, sans avoir jamais contrevenu à ton commandement, et tu ne m’as jamais donné un chevreau pour me réjouir avec mes amis.

30 Mais quand ton fils que voilà, qui a mangé tout son bien avec des femmes débauchées, est revenu, tu as fait tuer un veau gras pour lui.

31 Et son père lui dit: Mon fils, tu es toujours avec moi, et tout ce que j’ai est à toi.

32 Mais il fallait bien faire un festin et se réjouir, parce que ton frère, que voilà, était mort, et il est revenu à la vie; il était perdu, et il est retrouvé.

Liknelsen om det förlorade fåret

1 *Luk 5:29f. Alla tullindrivare och syndare höll sig nära Jesus för att höra honom. 2 Men fariseerna och de skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: "Den där mannen tar emot syndare och äter med dem."

3 Då berättade han denna liknelse för dem: 4 *Hes 34:11f, Matt 18:12f, Luk 19:10. "Om någon av er har hundra får och förlorar ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går ut efter det förlorade tills han finner det? 5 Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det över sina axlar. 6 *1 Petr 2:25. När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag fann mitt förlorade får. 7 *Mark 2:7. Jag säger er: På samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver någon omvändelse.

Liknelsen om det förlorade myntet

8 Eller om en kvinna har tio silvermynt*15:8silvermyntGrek. dráchma, värd en hel dagslön. och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och söker noga tills hon hittar det? 9 Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag fann myntet som jag förlorade. 10 På samma sätt, säger jag er, blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig."

Liknelsen om den förlorade sonen

11 Vidare sade han: "En man hade två söner. 12 Den yngre av dem sade till sin far: Far, ge mig den del av förmögenheten som ska bli min. Då delade han sin egendom mellan dem. 13 Några dagar senare packade den yngre sonen ihop allt sitt och reste långt bort till ett främmande land. Där levde han hämningslöst och slösade bort sin förmögenhet.

14 När han hade gjort slut på allt, drabbades det landet av en svår svält och han började lida nöd. 15 Då gick han bort och tog tjänst hos en av landets medborgare, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin*15:15vakta svinvar för en jude mycket motbjudande. Svin räknades som orena djur (3 Mos 11:7).. 16 Han hade gärna velat äta sig mätt på*15:16äta sig mätt påAndra handskrifter: "fylla sin mage med". fröskidorna*15:16fröskidornaFrukter av johannesbrödträdet (carob). Dessa är tåliga mot torka och har ibland använts som enklare människoföda. som svinen åt, men ingen gav honom något.

17 Då kom han till besinning*15:17kom han till besinningOrdagrant: "kom han till sig själv". och sade: Hur många arbetare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl! 18 *Ps 51:6, Jer 3:12f. Jag vill stå upp och gå hem till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. 19 Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina arbetare. 20 Och han stod upp och gick till sin far.

Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade fram, omfamnade honom och kysste honom. 21 Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. 22 Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er! Ta fram den finaste dräkten och klä honom, och sätt en ring på hans finger och skor på hans fötter. 23 Och hämta gödkalven och slakta den. Nu ska vi äta och fira, 24 *Ef 2:1, 5. för min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.

25 Men hans äldre son var ute på fälten. När han nu kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans. 26 Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. 27 Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat gödkalven eftersom han fått honom välbehållen tillbaka.

28 Då blev han arg och ville inte gå in. Hans far kom ut och försökte övertala honom, 29 men han svarade sin far: Här har jag slavat för dig alla dessa år och aldrig gått emot ditt ord, och mig har du aldrig gett ens en killing så att jag kunde fira med mina vänner. 30 Men när han där kommer hem, din son som har festat upp din förmögenhet tillsammans med horor, då har du slaktat gödkalven för honom! 31 Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. 32 Men nu måste vi fira och glädja oss, för din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen."