Lucas 22

1 La fête des pains sans levain, appelée la Pâque, approchait.

2 Et les principaux sacrificateurs et les Scribes cherchaient comment ils pourraient faire mourir Jésus; car ils craignaient le peuple.

3 Mais Satan entra dans Judas, surnommé Iscariot, qui était du nombre des douze apôtres;

4 Et il s’en alla, et parla avec les principaux sacrificateurs et les capitaines, sur la manière dont il le leur livrerait.

5 Ils en eurent de la joie, et ils convinrent de lui donner de l’argent.

6 Il promit donc de le leur livrer; et il cherchait une occasion propre pour le faire sans tumulte.

7 Or, le jour des pains sans levain étant venu, auquel il fallait sacrifier la Pâque,

8 Jésus envoya Pierre et Jean, et leur dit: Allez nous préparer la Pâque, afin que nous la mangions.

9 Ils lui dirent: Où veux-tu que nous la préparions?

10 Et il leur dit: Lorsque vous entrerez dans la ville, vous rencontrerez un homme portant une cruche d’eau; suivez-le dans la maison où il entrera.

11 Et dites au maître de la maison: Le maître t’envoie demander: Où est le lieu où je mangerai la Pâque avec mes disciples?

12 Et il vous montrera une grande chambre haute, toute meublée; préparez-y la Pâque.

13 Eux donc, s’en étant allés, trouvèrent les choses comme il leur avait dit; et ils préparèrent la Pâque.

14 Et quand l’heure fut venue, il se mit à table, et les douze apôtres avec lui.

15 Et il leur dit: J’ai fort désiré de manger cette Pâque avec vous, avant que je souffre.

16 Car je vous dis, que je n’en mangerai plus, jusqu’à ce qu’elle soit accomplie dans le royaume de Dieu.

17 Et ayant pris la coupe et rendu grâces, il dit: Prenez-la, et la distribuez entre vous.

18 Car je vous dis, que je ne boirai plus du fruit de la vigne, jusqu’à ce que le règne de Dieu soit venu.

19 Puis il prit du pain, et ayant rendu grâces, il le rompit et le leur donna, en disant: Ceci est mon corps, qui est donné pour vous; faites ceci en mémoire de moi.

20 De même, il leur donna la coupe après souper, en disant: Cette coupe est la nouvelle alliance en mon sang, qui est répandu pour vous.

21 Au reste, voici, la main de celui qui me trahit est à table avec moi.

22 Pour ce qui est du Fils de l’homme, il s’en va, selon qu’il a été déterminé; mais malheur à cet homme par qui il est trahi.

23 Alors il commencèrent à se demander les uns aux autres, qui était celui d’entre eux qui ferait cela.

24 Il arriva aussi une contestation entre eux, pour savoir lequel d’entre eux devait être regardé comme le plus grand.

25 Mais il leur dit: Les rois des nations les maîtrisent, et ceux qui usent d’autorité sur elles sont nommés bienfaiteurs.

26 Il n’en doit pas être de même entre vous; mais que celui qui est le plus grand parmi vous, soit comme le moindre; et celui qui gouverne, comme celui qui sert;

27 Car qui est le plus grand, celui qui est à table, ou celui qui sert? n’est-ce pas celui qui est à table? et cependant je suis au milieu de vous comme celui qui sert.

28 Or, vous êtes ceux qui avez persévéré avec moi dans mes épreuves.

29 C’est pourquoi je dispose du royaume en votre faveur, comme mon Père en a disposé pour moi;

30 Afin que vous mangiez et que vous buviez à ma table dans mon royaume, et que vous soyez assis sur des trônes, pour juger les douze tribus d’Israël.

31 Le Seigneur dit aussi: Simon, Simon, voici, Satan a demandé à vous cribler comme on crible le blé.

32 Mais j’ai prié pour toi, que ta foi ne défaille point. Toi donc, quand tu seras converti, affermis tes frères.

33 Et Pierre lui dit: Seigneur, je suis tout prêt d’aller avec toi, et en prison et à la mort.

34 Mais Jésus lui dit: Pierre, je te dis que le coq ne chantera point aujourd’hui, que tu n’aies nié trois fois de me connaître.

35 Puis il leur dit: Lorsque je vous ai envoyés sans bourse, sans sac, et sans souliers, avez-vous manqué de quelque chose? Et ils répondirent: De rien.

36 Mais maintenant, leur dit-il, que celui qui a une bourse, la prenne; et de même celui qui a un sac; et que celui qui n’a point d’épée, vende sa robe, et en achète une.

37 Car je vous dis qu’il faut que cette parole qui est écrite soit accomplie en moi, savoir: Il a été mis au rang des malfaiteurs. Et les choses qui ont été prédites de moi vont arriver.

38 Et ils dirent: Seigneur, voici deux épées. Et il leur dit: Cela suffit.

39 Puis Jésus partit et s’en alla, selon sa coutume, à la montagne des Oliviers; et ses disciples le suivirent.

40 Et quand il fut arrivé, il leur dit: Priez, afin que vous ne tombiez pas dans la tentation.

41 Alors il s’éloigna d’eux environ d’un jet de pierre; et s’étant mis à genoux, il priait,

42 En disant: Mon Père, si tu voulais éloigner cette coupe de moi! Toutefois, que ma volonté ne se fasse pas, mais la tienne.

43 Et un ange lui apparut du ciel pour le fortifier.

44 Et étant en agonie, il priait plus instamment; et il lui vint une sueur comme des grumeaux de sang, qui coulaient jusqu’à terre.

45 Et s’étant levé après sa prière, il vint vers ses disciples, qu’il trouva endormis de tristesse.

46 Et il leur dit: Pourquoi dormez-vous? Levez-vous, et priez, afin que vous ne tombiez point dans la tentation.

47 Comme il parlait encore, voici une troupe de gens, et celui qui s’appelait Judas, l’un des douze, marchait devant eux; et il s’approcha de Jésus pour le baiser.

48 Mais Jésus lui dit: Judas, trahis-tu ainsi le Fils de l’homme par un baiser?

49 Alors ceux qui étaient avec lui, voyant ce qui allait arriver, lui dirent: Seigneur, frapperons-nous de l’épée?

50 Et l’un d’eux frappa un des serviteurs du souverain sacrificateur, et lui emporta l’oreille droite.

51 Mais Jésus prenant la parole, dit: Arrête-toi. Et ayant touché l’oreille de cet homme, il le guérit.

52 Puis Jésus dit aux principaux sacrificateurs, aux capitaines du temple, et aux sénateurs qui étaient venus pour le saisir: Vous êtes sortis avec des épées et des bâtons, comme après un brigand.

53 J’étais tous les jours dans le temple avec vous, et vous n’avez point mis les mains sur moi. Mais c’est ici votre heure et la puissance des ténèbres.

54 Aussitôt ils le saisirent et l’emmenèrent, et le firent entrer dans la maison du souverain sacrificateur. Et Pierre suivait de loin.

55 Et ayant allumé du feu au milieu de la cour, et s’étant assis ensemble, Pierre s’assit aussi parmi eux.

56 Et une servante, le voyant assis auprès du feu, et le regardant attentivement, dit: Celui-ci était aussi avec cet homme.

57 Mais il renia Jésus, disant: Femme, je ne le connais point.

58 Et un peu après, un autre, le voyant, dit: Tu es aussi de ces gens-là. Mais Pierre dit: O homme, je n’en suis point.

59 Environ une heure après, un autre assurait la même chose, et disait: Certainement, celui-ci était aussi avec lui; car il est aussi Galiléen.

60 Et Pierre dit: O homme, je ne sais ce que tu dis. Et au même instant, comme il parlait encore, le coq chanta.

61 Le Seigneur s’étant retourné, regarda Pierre, et Pierre se ressouvint de la parole du Seigneur, et comment il lui avait dit: Avant que le coq chante, tu me renieras trois fois.

62 Alors Pierre étant sorti, pleura amèrement.

63 Or, ceux qui tenaient Jésus, se moquaient de lui et le frappaient;

64 Et lui ayant bandé les yeux, ils lui donnaient des coups sur le visage, et lui disaient: Devine qui est celui qui t’a frappé.

65 Et ils disaient beaucoup d’autres choses contre lui, en l’outrageant de paroles.

66 Et dès que le jour fut venu, les sénateurs du peuple, les principaux sacrificateurs et les Scribes s’assemblèrent et le firent venir dans le conseil,

67 Et ils lui dirent: Si tu es le Christ, dis-le nous. Et il leur répondit: Si je vous le dis, vous ne le croirez point;

68 Et si je vous interroge aussi, vous ne me répondrez point, ni ne me laisserez point aller.

69 Désormais le Fils de l’homme sera assis à la droite de la puissance de Dieu.

70 Alors ils dirent tous: Es-tu donc le Fils de Dieu? Et il leur dit: Vous le dites vous-mêmes; je le suis.

71 Alors ils dirent: Qu’avons-nous plus besoin de témoignage, puisque nous l’avons ouï nous-mêmes de sa bouche?

Onda planer mot Jesus

1 *2 Mos 12:1f, Matt 26:1f, Mark 14:1f. Det osyrade brödets högtid, som kallas påsk*22:1påskHebr. pésachbetyder "passera", "skona" (2 Mos 12:13), och firas till minne av Israels räddning ur Egypten. I fullmånens sken den 14:e Nisan (mars-april) åt man det offrade påskalammet och firade sedan "det osyrade brödets högtid" i sju dagar (2 Mos 12:17)., var nu nära. 2 *Luk 20:19. Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att röja Jesus ur vägen, men de var rädda för folket.

3 *Matt 26:14f, Mark 14:10f, Joh 13:3, 27. Då for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och var en av de tolv. 4 Han gick bort och talade med översteprästerna och ledarna för tempelvakten om hur han skulle kunna utlämna Jesus åt dem. 5 De blev glada och kom överens om att ge honom pengar. 6 Han samtyckte och sökte nu efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom åt dem utan att folket var med.

Den sista påskmåltiden förbereds

7 *2 Mos 12:14f, Matt 26:17f, Mark 14:12f. Så kom den dag i det osyrade brödets högtid då påskalammet skulle slaktas. 8 Då sände Jesus i väg Petrus och Johannes och sade: "Gå och gör i ordning så att vi kan äta påskalammet." 9 De frågade honom: "Var vill du att vi gör i ordning?" 10 Han svarade dem: "När ni kommer in i staden ska ni mötas av en man som bär en vattenkruka*22:10en man som bär en vattenkrukaNormalt en kvinnlig uppgift (jfr 1 Mos 24:11, Joh 4:7). Kanske tillhörde mannen esseerna, en from munkliknande grupp inom judendomen.. Följ honom till huset där han går in 11 och säg till husets ägare: Mästaren frågar dig: Var är gästrummet där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar? 12 Då ska han visa er en stor sal på övervåningen*22:12en stor sal på övervåningenTroligen samma sal där apostlarna samlades även längre fram (Apg 1:13). Fornkyrkliga traditioner placerar den vid esseernas kvarter i sydvästra Jerusalem. som är inredd*22:12inreddmed textilier och divaner för måltiden. Vid finare måltider, som vid påsk, åt man på grekiskt manér halvliggande på divaner, stödd på vänster armbåge.. Gör i ordning där."

13 De gick och fann att det var som Jesus hade sagt dem. Och de gjorde i ordning påskalammet.

Den första nattvarden

14 *Matt 26:20, Mark 14:17. När stunden var inne lade han sig till bords, och apostlarna tillsammans med honom. 15 Och han sade till dem: "Jag har längtat mycket efter att äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar. 16 *Luk 13:29. För jag säger er att jag inte kommer att äta den mer förrän den får sin fullbordan i Guds rike."

17 Och han tog en bägare, tackade Gud och sade: "Ta detta och dela mellan er. 18 För jag säger er: Från denna stund ska jag inte dricka av vinstockens frukt förrän Guds rike kommer." 19 *Matt 26:26f, Mark 14:22f, 1 Kor 11:23f. Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta för att minnas mig." 20 *2 Mos 24:8, Jer 31:31f. På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod som blir utgjutet för er.

21 Men se, den som förråder mig har sin hand med mig på bordet. 22 Människosonen går bort som det är bestämt, men ve den människa genom vilken han blir förrådd!" 23 Då började de fråga varandra vem av dem det kunde vara som skulle göra det.

Vem är den störste?

24 *Matt 18:1, Mark 9:34, Luk 9:46. Det uppstod också en dispyt bland dem om vem som skulle anses vara störst av dem. 25 *Matt 20:25f, Mark 10:42f. Då sade Jesus till dem: "Folkens kungar beter sig som herrar över dem, och de som har makten kallar sig deras välgörare. 26 Men ni ska inte göra så. Den som är störst bland er ska vara som den yngste, och ledaren ska vara som tjänaren. 27 *Joh 13:14f, Fil 2:7. För vem är störst: den som ligger till bords eller den som betjänar? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är här mitt ibland er som en tjänare.

28 Det är ni som har stått vid min sida under mina prövningar, 29 *Luk 12:32. och jag överlämnar riket till er liksom min Far har överlämnat det till mig. 30 *Matt 19:28, Upp 3:21. Ni ska äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni ska sitta på troner och döma Israels tolv stammar.

Jesus förutsäger Petrus förnekelse

31 *Amos 9:9, 1 Petr 5:8. Simon, Simon! Satan har begärt att få sålla er som vete. 32 *Joh 17:11, 15. Men jag har bett för dig, att din tro inte ska ta slut. Och när du en gång har omvänt dig, styrk då dina bröder." 33 *Matt 26:33f, Mark 14:29f, Joh 13:37. Då sade Petrus till honom: "Herre, med dig är jag beredd att gå både i fängelse och i döden." 34 Jesus svarade: "Jag säger dig, Petrus: Tuppen kommer inte att gala i natt förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig."

35 *Luk 9:3, 10:4. Sedan sade han till dem: "När jag sände ut er utan börs, väska och sandaler, saknade ni då något?" De svarade: "Nej, inget." 36 "Men nu", sade han, "ska den som har en börs ta med den, och likaså den som har en väska. Och den som inte har ett svärd ska sälja sin mantel och köpa sig ett, 37 för jag säger er att detta som står skrivet måste uppfyllas på mig: Han blev räknad bland förbrytare. Det som är sagt om mig blir nu uppfyllt."*22:37 Jes 53:12.38 De sade: "Herre, här är två svärd." Han svarade dem: "Det räcker."

Jesus i Getsemane

39 *Matt 26:36f, Mark 14:32f, Joh 18:1f. Sedan gick Jesus ut till Olivberget som han brukade, och hans lärjungar följde honom. 40 När han kom till platsen*22:40platsenGetsemane, en olivlund strax öster om Jerusalem (jfr Matt 26:36, Joh 18:1f)., sade han till dem: "Be att ni inte kommer i frestelse." 41 Och han drog sig undan från dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: 42 *Matt 6:10, Hebr 5:7f. "Far! Om du vill, så ta den här bägaren ifrån mig! Men ske inte min vilja, utan din."

43 Då visade sig en ängel från himlen för honom och gav honom kraft. 44 *Joh 12:27. Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på jorden.*22:43f Verserna 43-44 saknas i vissa handskrifter.45 När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av sorg. 46 Då sade han till dem: "Varför sover ni? Res på er och be att*22:46be attAnnan översättning: "be så att". ni inte kommer i frestelse."

Jesus fängslas

47 *Matt 26:47f, Mark 14:43f, Joh 18:2f. Medan han ännu talade kom en folkhop, och han som hette Judas, en av de tolv, ledde dem. Han gick fram till Jesus för att kyssa honom. 48 Jesus sade till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?"

49 När de som stod runt Jesus såg vad som höll på att hända, frågade de: "Herre, ska vi slå till med svärd?" 50 Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. 51 Men Jesus sade: "Låt det vara nog nu*22:51Låt det vara nog nuAnnan översättning: "Låt dem göra det" (gripa Jesus).!" Och han rörde vid hans öra och helade honom.

52 Sedan sade Jesus till dem som hade kommit ut mot honom, översteprästerna och ledarna för tempelvakten och de äldste: "Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar. 53 *Luk 19:47, 21:37, Joh 7:38, 8:20. Jag har varit med er i templet varje dag utan att ni grep mig. Men detta är er stund, nu råder mörkrets makt."

Petrus förnekar Jesus

54 *Matt 26:57f, Mark 14:53f, Joh 18:12f. Då grep de Jesus och förde bort honom och tog honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd. 55 Mitt på gården tände de en eld och slog sig ner, och Petrus satte sig mitt ibland dem.

56 *Matt 26:69f, Mark 14:66f, Joh 18:17f. En tjänsteflicka såg honom sitta där vid elden, och hon betraktade honom noga och sade: "Den där var också med honom." 57 Men han nekade: "Nej, kvinna, jag känner honom inte." 58 Strax därefter fick en annan syn på honom och sade: "Du är också en av dem." Men Petrus svarade: "Människa, det är jag inte alls!" 59 Ungefär en timme senare var det en annan som bestämt försäkrade: "Visst var den där med honom. Han är ju galilé!" 60 Men Petrus sade: "Människa, jag förstår inte vad du pratar om!" Och genast, medan han ännu talade, gol tuppen.

61 Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg Herrens ord, att han hade sagt till honom: "Innan tuppen gal i natt ska du tre gånger förneka mig." 62 Och han gick ut och grät bittert.

Jesus hånas och ställs inför Rådet

63 *Jes 50:6, Matt 26:67f, Mark 14:65. Männen som bevakade Jesus hånade honom och slog honom. 64 De täckte över honom och frågade: "Profetera! Vem var det som slog dig?" 65 De sade också mycket annat hånfullt till honom.

66 *Matt 27:1, Mark 15:1. När det blev dag samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda. De lät föra honom inför sitt råd 67 och frågade: "Är du Messias, så säg det till oss!" Han svarade dem: "Om jag säger det till er tror ni det inte, 68 och om jag frågar, svarar ni inte. 69 *Ps 110:1. Men härefter ska Människosonen sitta på Guds, den Allsmäktiges, högra sida."*22:69härefter ska Människosonen sitta på Guds, den Allsmäktiges, högra sidaMed dessa ord identifierar sig Jesus, den jordiske Människosonen (Matt 26:45 etc), med den gudomliga Messiasgestalten i Dan 7:13 och Ps 110:1.70 *2 Mos 3:14. Då frågade alla: "Så du är alltså Guds Son?" Han svarade dem: "Ni själva säger att Jag Är*22:70Jag ÄrAnspelning på det högsta gudsnamnet Jhvh, "Jag Är" (jfr 2 Mos 3:14, Joh 8:24 med not).." 71 De sade: "Behöver vi något mer vittnesmål? Vi har själva hört det från hans egen mun!"