Gênesis 24

1 Or Abraham était vieux, avancé en âge; et l’Éternel avait béni Abraham en toutes choses.

2 Et Abraham dit à son serviteur, le plus ancien de sa maison, qui avait le gouvernement de tout ce qui lui appartenait: Mets, je te prie, ta main sous ma cuisse,

3 Et je te ferai jurer par l’Éternel, le Dieu des cieux et le Dieu de la terre, que tu ne prendras point de femme pour mon fils, d’entre les filles des Cananéens, parmi lesquels j’habite.

4 Mais tu iras dans mon pays et vers ma parenté, et tu y prendras une femme pour mon fils, pour Isaac.

5 Et le serviteur lui répondit: Peut-être que la femme ne voudra point me suivre en ce pays. Me faudra-t-il ramener ton fils au pays d’où tu es sorti?

6 Abraham lui dit: Garde-toi bien d’y ramener mon fils.

7 L’Éternel, le Dieu des cieux, qui m’a pris de la maison de mon père et du pays de ma naissance, et qui m’a parlé, et qui m’a juré, en disant: Je donnerai à ta postérité ce pays, enverra lui-même son ange devant toi, et tu prendras de là une femme pour mon fils.

8 Que si la femme ne veut pas te suivre, tu seras quitte de ce serment que je te fais faire. Quoi qu’il en soit, n’y ramène point mon fils.

9 Alors le serviteur mit sa main sous la cuisse d’Abraham son maître, et s’engagea par serment à faire ce qu’il avait dit.

10 Puis le serviteur prit dix chameaux d’entre les chameaux de son maître, et partit, avec toute sorte de biens de son maître en ses mains. Il se leva donc, et s’en alla en Mésopotamie, à la ville de Nachor.

11 Et il fit reposer les chameaux sur leurs genoux hors de la ville, près d’un puits d’eau, vers le soir, à l’heure où sortent celles qui vont puiser de l’eau.

12 Et il dit: Éternel, Dieu de mon maître Abraham, fais-moi, je te prie, rencontrer aujourd’hui ce que je cherche et sois favorable à mon seigneur Abraham.

13 Voici, je me tiens près de la source, et les filles des gens de la ville sortent pour puiser de l’eau.

14 Que la jeune fille à qui je dirai: Penche, je te prie, ta cruche, afin que je boive, et qui répondra: Bois, et j’abreuverai aussi tes chameaux, soit celle que tu as destinée à ton serviteur Isaac; et je connaîtrai par là que tu as été favorable à mon seigneur.

15 Et avant qu’il eût achevé de parler, voici, Rébecca, fille de Béthuël, fils de Milca, femme de Nachor, frère d’Abraham, sortait, avec sa cruche sur l’épaule.

16 Et la jeune fille était très belle; elle était vierge, et nul homme ne l’avait connue. Elle descendit à la source, remplit sa cruche et remonta.

17 Alors le serviteur courut au-devant d’elle, et dit: Fais-moi boire, je te prie, un peu de l’eau de ta cruche.

18 Et elle dit: Bois, mon seigneur. Et elle se hâta d’abaisser sa cruche sur sa main, et lui donna à boire.

19 Quand elle eut achevé de lui donner à boire, elle dit: J’en puiserai aussi pour tes chameaux, jusqu’à ce qu’ils aient achevé de boire.

20 Et elle se hâta de vider sa cruche dans l’abreuvoir, courut encore au puits pour en puiser, et en puisa pour tous ses chameaux.

21 Et cet homme la contemplait en silence, pour savoir si l’Éternel avait fait réussir son voyage ou non.

22 Et, dès que les chameaux eurent achevé de boire, cet homme prit un anneau d’or, pesant un demi-sicle, et deux bracelets pour ses mains, pesant dix sicles d’or.

23 Et il dit: De qui es-tu fille? apprends-le-moi, je te prie. Y a-t-il dans la maison de ton père de la place pour nous, pour y passer la nuit?

24 Et elle lui dit: Je suis fille de Béthuël, le fils de Milca, qu’elle enfanta à Nachor.

25 Puis elle lui dit: Il y a chez nous beaucoup de paille et de fourrage, et aussi de la place pour y passer la nuit.

26 Et cet homme s’inclina et se prosterna devant l’Éternel;

27 Et il dit: Béni soit l’Éternel, le Dieu d’Abraham, mon maître, qui n’a pas cessé d’être miséricordieux et fidèle envers mon seigneur! Quand j’étais en chemin, l’Éternel m’a conduit dans la maison des frères de mon seigneur.

28 Et la jeune fille courut et rapporta ces choses à la maison de sa mère.

29 Or, Rébecca avait un frère nommé Laban. Et Laban courut dehors vers cet homme, près de la source.

30 Aussitôt qu’il eut vu l’anneau et les bracelets aux mains de sa sœur, et qu’il eut entendu les paroles de Rébecca sa sœur, qui disait: Cet homme m’a parlé ainsi, il vint vers cet homme; et voici, il se tenait près des chameaux, vers la source.

31 Et il dit: Entre, béni de l’Éternel, pourquoi te tiens-tu dehors, quand j’ai préparé la maison, et un lieu pour les chameaux.

32 L’homme entra donc dans la maison, et Laban déharnacha les chameaux, et donna de la paille et du fourrage aux chameaux, et de l’eau, pour laver ses pieds et les pieds des gens qui étaient avec lui.

33 Et on lui présenta à manger. Mais il dit: Je ne mangerai point, que je n’aie dit ce que j’ai à dire. Et Laban dit: Parle.

34 Alors il dit: Je suis serviteur d’Abraham.

35 Or, l’Éternel a comblé de bénédictions mon seigneur, et il est devenu grand; et il lui a donné des brebis et des bœufs, de l’argent et de l’or, des serviteurs et des servantes, des chameaux et des ânes.

36 Et Sara, femme de mon seigneur, a enfanté un fils à mon seigneur, après être devenue vieille, et il lui a donné tout ce qu’il a.

37 Et mon seigneur m’a fait jurer, en disant: Tu ne prendras point de femme pour mon fils, parmi les filles des Cananéens, dans le pays desquels j’habite.

38 Mais tu iras vers la maison de mon père, et vers ma parenté, et tu y prendras une femme pour mon fils.

39 Et je dis à mon seigneur: Peut-être que la femme ne me suivra pas.

40 Et il me répondit: L’Éternel, devant la face de qui je marche, enverra son ange avec toi, et fera réussir ton voyage, et tu prendras une femme pour mon fils, de ma parenté et de la maison de mon père.

41 Tu seras quitte du serment solennel que tu me fais, quand tu seras allé vers ma parenté; et si on ne te la donne pas, tu seras quitte du serment solennel que tu me fais.

42 Et quand je suis venu aujourd’hui à la source, j’ai dit: Éternel, Dieu de mon seigneur Abraham! si tu daignes faire réussir le voyage que j’ai entrepris,

43 Voici, je me tiens près de la source: que la jeune fille qui sortira pour puiser, et à qui je dirai: Donne-moi, je te prie, à boire un peu de l’eau de ta cruche,

44 Et qui me répondra: Bois toi-même, et j’en puiserai aussi pour tes chameaux, soit la femme que l’Éternel a destinée au fils de mon seigneur.

45 Avant que j’eusse achevé de parler en mon cœur, voici, Rébecca sortait avec sa cruche sur son épaule; et elle est descendue à la source et a puisé de l’eau. Et je lui ai dit: Donne-moi à boire, je te prie;

46 Et elle s’est hâtée d’abaisser sa cruche de dessus son épaule, et elle m’a dit: Bois, et j’abreuverai aussi tes chameaux. J’ai donc bu, et elle a aussi abreuvé les chameaux.

47 Et je l’ai interrogée, et j’ai dit: De qui es-tu fille? Elle a répondu: Je suis fille de Béthuël, fils de Nachor, que Milca lui enfanta. Alors j’ai mis l’anneau à son visage et les bracelets à ses mains.

48 Ensuite je me suis incliné et prosterné devant l’Éternel, et j’ai béni l’Éternel, le Dieu de mon maître Abraham, qui m’a conduit dans le droit chemin, pour prendre la fille du frère de mon seigneur pour son fils.

49 Et maintenant, si vous voulez être favorables et fidèles à mon seigneur, déclarez-le-moi; sinon déclarez-le-moi aussi, et je me tournerai à droite ou à gauche.

50 Et Laban et Béthuël répondirent, et dirent: La chose procède de l’Éternel; nous ne pouvons te dire ni mal ni bien.

51 Voici, Rébecca est devant toi, prends-la et pars, et qu’elle soit la femme du fils de ton seigneur, comme l’Éternel l’a dit.

52 Et dès que le serviteur d’Abraham eut entendu leurs paroles, il se prosterna en terre devant l’Éternel.

53 Le serviteur tira ensuite des objets d’argent et des objets d’or, et des vêtements, et les donna à Rébecca; il donna aussi des choses précieuses à son frère et à sa mère.

54 Et ils mangèrent et burent, lui et les gens qui étaient avec lui, et ils y passèrent la nuit. Et ils se levèrent le lendemain, et le serviteur dit: Renvoyez-moi à mon seigneur.

55 Et son frère et sa mère dirent: Que la jeune fille demeure avec nous quelques jours, une dizaine; puis elle s’en ira.

56 Et il leur dit: Ne me retardez point, puisque l’Éternel a fait réussir mon voyage. Renvoyez-moi, que je m’en aille à mon seigneur.

57 Alors ils dirent: Appelons la jeune fille et demandons-lui son avis.

58 Ils appelèrent donc Rébecca et lui dirent: Veux-tu aller avec cet homme? Et elle répondit: J’irai.

59 Alors ils laissèrent aller Rébecca leur sœur, et sa nourrice, et le serviteur d’Abraham, et ses gens.

60 Et ils bénirent Rébecca et lui dirent: O notre sœur, sois la mère de milliers de myriades, et que ta postérité possède la porte de ses ennemis!

61 Et Rébecca et ses servantes se levèrent et montèrent sur les chameaux, et suivirent cet homme. Le serviteur prit donc Rébecca et s’en alla.

62 Or, Isaac revenait du puits du Vivant-qui-me-voit; et il demeurait au pays du Midi.

63 Et Isaac était sorti pour méditer dans les champs, vers le soir; et levant les yeux, il regarda, et voici que des chameaux arrivaient.

64 Rébecca leva aussi les yeux, vit Isaac, et se jeta à bas du chameau.

65 Car elle dit au serviteur: Qui est cet homme-là qui vient dans les champs au-devant de nous? Et le serviteur répondit: C’est mon seigneur. Et elle prit son voile et s’en couvrit.

66 Et le serviteur raconta à Isaac toutes les choses qu’il avait faites.

67 Alors Isaac mena Rébecca dans la tente de Sara sa mère; et il prit Rébecca, et elle fut sa femme, et il l’aima. Et Isaac se consola, après la mort de sa mère.

Rebecka blir Isaks hustru

1 Abraham var nu gammal och hade nått hög ålder, och Herren hade välsignat honom i allt.

2 *1 Mos 15:2. Då sade Abraham till den äldste tjänaren*24:2den äldste tjänarenKanske Elieser ("Gud är min hjälp"), Abrahams tidigare arvinge (15:2). i sitt hus, den som hade ansvar för allt som Abraham ägde: "Lägg din hand under min höft*24:2under min höftSymbolisk gest: eden gäller ättens fortlevnad.. 3 Lova mig med ed vid Herren, himlens Gud och jordens Gud, att du inte tar en hustru åt min son från döttrarna till kananeerna som jag bor ibland, 4 utan att du går till mitt land och min släkt och där tar en hustru åt min son Isak."

5 Tjänaren sade till honom: "Men om kvinnan inte vill följa med mig till det här landet, ska jag då föra din son tillbaka till det land som du har kommit ifrån?" 6 Abraham svarade honom: "Se till att du inte för min son tillbaka dit. 7 *1 Mos 12:7, 13:15, 15:7, 18.Herren, himlens Gud som har tagit mig från min fars hus och från det land där jag föddes, han som har talat till mig och gett mig sin ed och sagt: ’Åt dina efterkommande ska jag ge detta land’, han ska sända sin ängel framför dig, så att du kan hämta en hustru åt min son därifrån. 8 Men om kvinnan inte vill följa med dig, är du fri från denna ed till mig. För bara inte min son tillbaka dit!" 9 Då lade tjänaren sin hand under sin herre Abrahams höft och lovade honom detta med ed.

10 *1 Mos 11:29, 31. Tjänaren tog sedan tio av sin herres kameler*24:10kamelerKamelen tämjdes i nuvarande Turkmenistan under 2000-talet f Kr och spred sig västerut. Den omnämns i flera mesopotamiska texter från ca 1700-talet f Kr. och gav sig i väg med alla slags dyrbara gåvor från sin herre. Han styrde sin färd mot Nahors stad i Aram-Naharajim*24:10Aram-NaharajimBetyder "Aram med de två floderna", område i östra Syrien mellan Eufrat och Tigris (eller bifloden Habur). Här, nästan 100 mil från Beer-Sheba, låg Nahors stad Harran (11:27f).. 11 Där lät han kamelerna lägga sig ner vid en vattenbrunn utanför staden. Det var nu kväll, den tid då kvinnorna brukade komma ut och hämta vatten. 12 Och han bad: "Herre, min herre Abrahams Gud, låt mig få framgång i dag och visa nåd mot min herre Abraham. 13 Jag står här vid vattenkällan, och stadens döttrar kommer hit för att hämta vatten. 14 Om jag ber en flicka: Räck mig din kruka så att jag får dricka, och hon svarar: Drick! Jag ger vatten åt dina kameler också, låt henne då vara den du har bestämt åt din tjänare Isak. På så sätt ska jag veta att du har visat godhet mot min herre."

15 *1 Mos 22:23, Jes 65:24. Och det blev så att innan han hade slutat tala, se, då kom Rebecka*24:15RebeckaHebr. rivká är besläktat med ord för "ko" eller "gödkalv". ut med sin kruka på axeln. Hon var dotter till Betuel som var son till Milka, Abrahams bror Nahors hustru. 16 Det var en mycket vacker flicka, en ung kvinna som inte haft någon man.*24:16hade haft någon manOrdagrant: "känt". Hon gick ner till källan och fyllde sin kruka och steg sedan upp igen.

17 Då sprang tjänaren emot henne och sade: "Låt mig få dricka lite vatten ur din kruka." 18 "Drick, min herre", svarade hon, tog snabbt ner krukan i handen och gav honom att dricka. 19 När hon hade gett honom att dricka sade hon: "Jag ska ösa upp vatten åt dina kameler också, tills de alla har fått dricka." 20 Hon skyndade sig att tömma sin kruka i vattenhon och sprang sedan tillbaka till brunnen för att ösa upp vatten. Hon öste så upp vatten åt alla hans kameler.

21 Mannen iakttog henne under tystnad, för han ville veta om Herren hade gjort hans resa framgångsrik eller inte. 22 När alla kamelerna hade druckit tog mannen fram en näsring av guld som vägde en halv sikel och två guldarmband som vägde tio siklar,*24:22halv sikel … tio siklarDrygt 5 och 100 gram, över en årslön för arbetaren (Dom 17:10).23 och han frågade: "Vems dotter är du? Berätta. Finns det plats för oss i din fars hus över natten?" 24 Hon svarade honom: "Jag är dotter till Betuel, Milkas son som hon födde åt Nahor." 25 Och hon fortsatte: "Vi har gott om halm och foder, och även plats där du kan övernatta."

26 Då böjde mannen sig ner och tillbad Herren27 och sade: "Lovad är Herren, min herre Abrahams Gud, som inte har tagit sin nåd och trofasthet från min herre! Herren har lett mig på vägen hem till min herres släkt." 28 Och flickan sprang hem och berättade alltsammans.

29 Rebecka hade en bror som hette Laban. Han sprang i väg till mannen vid källan. 30 Han hade nämligen sett näsringen och armbanden som hans syster bar, och när han hörde sin syster berätta vad mannen sagt till henne gick han ut till mannen som stod hos kamelerna vid källan. 31 Han sade: "Kom in, du Herrens välsignade! Varför står du härute? Jag har gjort huset i ordning och det finns plats för kamelerna."

32 Så kom mannen till hennes hem, och man lastade av kamelerna och tog fram halm och foder åt dem och vatten till att tvätta hans och hans följeslagares fötter. 33 Man satte fram mat åt honom, men han sade: "Jag vill inte äta förrän jag har framfört mitt ärende." Laban sade: "Säg det!"

34 Då sade han: "Jag är Abrahams tjänare. 35 Herren har välsignat min herre rikligt, och han har blivit en mäktig man. Han har gett honom får och kor, silver och guld, tjänare och tjänarinnor, kameler och åsnor. 36 Min herres hustru Sara har fött min herre en son på sin ålderdom, och honom har han gett allt han äger.

37 Nu har min herre bundit mig med ed och sagt: Du får inte ta en hustru åt min son bland döttrarna till kananeerna i landet där jag bor, 38 utan du ska gå till min fars hus och min släkt och där hämta en hustru åt min son. 39 Då sade jag till min herre: Men om kvinnan inte vill följa med mig? 40 Han svarade: Herren, som jag har vandrat inför, ska sända sin ängel med dig. Han ska göra din resa framgångsrik, så att du kan hämta en hustru åt min son från min släkt, från min fars hus. 41 Först när du kommer till min släkt blir du löst från eden. Även om de vägrar att ge henne åt dig är du fri från eden till mig.

42 Så kom jag i dag till källan, och jag sade: Herre, min herre Abrahams Gud, om du vill, låt den resa jag gör bli framgångsrik! 43 Jag står nu här vid vattenkällan. Om det kommer en ung kvinna för att hämta vatten och jag säger till henne: Låt mig få dricka lite vatten ur din kruka, 44 och hon svarar mig: Drick du, jag öser upp åt dina kameler också, låt det då vara den kvinna som Herren har utsett åt min herres son.

45 Innan jag hade slutat att säga så för mig själv, kom Rebecka ut med sin kruka på axeln och gick ner till källan för att hämta vatten. Då sade jag till henne: Låt mig få dricka! 46 Hon lyfte snabbt ner sin kruka från axeln och sade: Drick, och jag ska ge dina kameler vatten också. Då drack jag, och hon gav kamelerna vatten också. 47 Så jag frågade henne: Vems dotter är du? Hon svarade: Jag är dotter till Betuel, Nahors son, som föddes åt honom av Milka.

Då satte jag ringen i hennes näsa och armbanden på hennes armar. 48 Sedan böjde jag mig ner och tillbad Herren och lovade Herren, min herre Abrahams Gud, som hade fört mig på rätt väg för att få en dotter från min herres släkt åt hans son. 49 Om ni vill visa min herre kärlek och trofasthet så säg mig det. Om inte, så säg mig det, så att jag kan vända mig åt något annat håll, höger eller vänster."

50 Då sade Laban och Betuel: "Detta är från Herren. Vi kan inte säga någonting till dig, varken ont eller gott. 51 Se, där står Rebecka framför dig. Ta med henne och gå, så att hon kan bli hustru åt din herres son som Herren har sagt." 52 När Abrahams tjänare hörde det, föll han ner på marken inför Herren. 53 Sedan tog tjänaren fram silversmycken, guldsmycken och kläder och gav till Rebecka. Han gav också hennes bror och mor dyrbara gåvor. 54 Och han och hans följeslagare åt och drack och stannade sedan över natten.

Men på morgonen när de hade stigit upp, sade han: "Låt mig nu fara till min herre." 55 Men både Rebeckas bror och hennes mor sade: "Låt flickan stanna hos oss några dagar, tio eller så. Sedan kan du fara." 56 Men han svarade dem: "Håll mig inte kvar när Herren nu har gjort min resa framgångsrik. Låt mig gå. Jag vill resa hem till min herre."

57 Då sade de: "Vi kallar hit flickan och frågar henne själv." 58 De kallade till sig Rebecka och frågade henne: "Vill du följa med den här mannen?" Hon svarade: "Ja." 59 *1 Mos 35:8. Då lät de sin syster Rebecka och hennes amma resa med Abrahams tjänare och hans män. 60 *1 Mos 22:17. Och de välsignade Rebecka och sade till henne:

"Av dig, vår syster, ska komma

tusen gånger tiotusen.

Din avkomma ska inta

sina fienders portar!"

61 Så bröt Rebecka upp med sina tjänsteflickor. De red på kamelerna och följde med mannen. Och tjänaren tog med sig Rebecka och reste sin väg.

62 *1 Mos 16:14, 25:11. Isak hade just kommit tillbaka från Beer-Lahaj-Roi, för han bodde i Negev. 63 Mot kvällen när han gick och funderade ute på fältet, såg han upp och fick se kameler komma. 64 När Rebecka lyfte blicken fick hon se Isak. Hon steg ner från kamelen 65 och frågade tjänaren: "Vem är den mannen som kommer emot oss på fältet?" Tjänaren svarade "Det är min herre." Då tog hon sin slöja*24:65slöjaEn brud bar slöja (jfr 38:14), men gifta kvinnor gick troligen obeslöjade under patriarktiden (t ex på gravmålningarna i egyptiska Beni Hasan). och dolde sig. 66 Tjänaren berättade för Isak om allt han hade gjort. 67 *1 Mos 25:20. Sedan förde Isak in henne i sin mor Saras tält, och han tog Rebecka till sig. Hon blev hans hustru och han älskade henne. Så blev Isak tröstad i sorgen efter sin mor.