Gênesis 50

1 Alors Joseph se jeta sur le visage de son père, et pleura sur lui, et le baisa.

2 Et Joseph commanda à ses serviteurs, aux médecins, d’embaumer son père; et les médecins embaumèrent Israël.

3 Et quarante jours y furent employés; car c’est le nombre de jours qu’on met à embaumer. Et les Égyptiens le pleurèrent soixante et dix jours.

4 Quand les jours de son deuil furent passés, Joseph parla à ceux de la maison de Pharaon, en disant: Si j’ai trouvé grâce à vos yeux, faites entendre, je vous prie, à Pharaon, ces paroles:

5 Mon père m’a fait jurer, en disant: Voici, je vais mourir; tu m’enseveliras dans mon tombeau que je me suis acquis au pays de Canaan. Maintenant donc, que j’y monte, je te prie, et que j’ensevelisse mon père; et je reviendrai.

6 Et Pharaon répondit: Monte, et ensevelis ton père, comme il te l’a fait jurer.

7 Alors Joseph monta pour ensevelir son père; avec lui montèrent tous les serviteurs de Pharaon, anciens de sa maison, et tous les anciens du pays d’Égypte,

8 Et toute la maison de Joseph, ses frères, et la maison de son père; ils ne laissèrent dans le pays de Gossen que leurs petits enfants, leurs brebis et leurs bœufs,

9 Il monta aussi avec lui des chars et des cavaliers, et le camp fut très considérable.

10 Ils vinrent jusqu’à l’aire d’Atad, qui est au delà du Jourdain, et ils y firent de très grandes et extraordinaires lamentations; et Joseph fit à son père un deuil de sept jours.

11 Et les Cananéens, habitants du pays, voyant ce deuil dans l’aire d’Atad, dirent: Voilà un grand deuil parmi les Égyptiens. C’est pourquoi on l’a nommée Abel-Mitsraïm (deuil des Égyptiens); elle est au delà du Jourdain.

12 Les fils de Jacob firent donc ainsi à son égard, comme il leur avait commandé.

13 Ils le transportèrent au pays de Canaan, et l’ensevelirent dans la caverne du champ de Macpéla, qu’Abraham avait acquise d’Éphron le Héthien, avec le champ, en propriété sépulcrale, en face de Mamré.

14 Et après que Joseph eut enseveli son père, il retourna en Égypte avec ses frères et tous ceux qui étaient montés avec lui pour ensevelir son père.

15 Mais les frères de Joseph, voyant que leur père était mort, se dirent: Peut-être que Joseph nous prendra en aversion, et nous rendra tout le mal que nous lui avons fait.

16 Alors ils envoyèrent dire à Joseph: Ton père a donné cet ordre avant de mourir:

17 Vous parlerez ainsi à Joseph: Oh! pardonne, je te prie, le crime de tes frères et leur péché; car ils t’ont fait du mal; mais maintenant, pardonne, je te prie, le crime des serviteurs du Dieu de ton père. Et Joseph pleura pendant qu’on lui parlait.

18 Et ses frères vinrent eux-mêmes, se jetèrent à ses pieds, et dirent: Voici, nous sommes tes serviteurs.

19 Et Joseph leur dit: Ne craignez point; car suis-je à la place de Dieu?

20 Vous aviez pensé à me faire du mal; mais Dieu l’a pensé en bien, pour faire ce qui arrive aujourd’hui, pour conserver la vie à un peuple nombreux.

21 Soyez donc sans crainte; je vous entretiendrai, vous et vos enfants. Et il les consola, et parla à leur cœur.

22 Joseph demeura donc en Égypte, lui et la maison de son père, et il vécut cent dix ans.

23 Et Joseph vit les enfants d’Éphraïm jusqu’à la troisième génération. Les enfants de Makir, fils de Manassé, naquirent aussi sur les genoux de Joseph.

24 Puis Joseph dit à ses frères: Je vais mourir; mais Dieu ne manquera pas de vous visiter, et il vous fera remonter de ce pays, au pays qu’il a promis par serment à Abraham, à Isaac et à Jacob.

25 Et Joseph fit jurer les enfants d’Israël, en disant: Certainement Dieu vous visitera; et vous transporterez mes os d’ici.

26 Puis Joseph mourut, âgé de cent dix ans; et on l’embauma, et on le mit dans un cercueil en Égypte.

Jakob blir begravd

1 *1 Mos 46:4. Då böjde Josef sig ner över sin fars ansikte och grät över honom och kysste honom. 2 Josef befallde läkarna han hade i sin tjänst att balsamera*50:2balsameraNormal egyptisk gravsed. På så sätt bevarades Jakobs och Josefs (vers 26) kroppar för transport till Kanaans land. hans far. Och läkarna balsamerade Israel. 3 Det tog fyrtio dagar, så lång tid tar en balsamering. Och egyptierna sörjde honom i sjuttio dagar*50:3sjuttio dagarFyrtio dagars balsameringstid och en sedvanlig sorgemånad (jfr 5 Mos 20:29, 34:8)..

4 När sorgedagarna efter honom var över sade Josef till faraos husfolk: "Om jag har funnit nåd för era ögon, ber jag er säga dessa ord till farao: 5 *1 Mos 47:29f. Min far har tagit ed av mig och sagt: När jag är död, så begrav mig i den grav som jag grävt åt mig i Kanaans land. Låt mig därför resa och begrava min far och sedan komma tillbaka." 6 Farao svarade: "Res dit och begrav din far enligt den ed som han tog av dig."

7 Då reste Josef för att begrava sin far. Och faraos alla tjänare reste med honom, de äldste vid hans hov och alla de äldste i Egyptens land, 8 dessutom allt Josefs husfolk och hans bröder och hans fars husfolk. Bara sina små barn, sina får och sina kor lämnade de kvar i landet Goshen. 9 Både vagnar och ryttare reste tillsammans med honom, och det var en mycket stor skara.

10 När de kom till Goren-Haatad*50:10Goren-HaatadBetyder "törnbuskens tröskplats". Tröskplatsen var en viktig mötesplats (jfr Rut 3, 1 Kung 22:10). på andra sidan Jordan höll de där en mycket stor och högtidlig dödsklagan, och han ordnade en sorgehögtid efter sin far i sju dagar. 11 När landets invånare kananeerna såg sorgehögtiden i Goren-Haatad sade de: "Här har egyptierna en stor sorgehögtid." Därför kallades platsen Abel-Misrajim*50:11Abel-MisrajimBetyder "Egyptens sorgehögtid" eller "Egyptens bäck".. Den ligger på andra sidan Jordan.

12 Jakobs söner gjorde med honom som han hade befallt dem. 13 *1 Mos 23:16f, Apg 7:16. De förde honom till Kanaans land och begravde honom i grottan vid fältet i Makpela, den mark som Abraham hade köpt till gravplats av hetiten Efron mitt emot Mamre.

14 När Josef hade begravt sin far, vände han tillbaka till Egypten med sina bröder och alla som följt med honom för att begrava hans far.

Bröderna ber Josef om förlåtelse

15 När Josefs bröder såg att deras far var död, sade de: "Tänk om Josef hyser agg mot oss och ger igen för allt det onda som vi gjort mot honom." 16 Därför sände de bud till Josef och lät säga: "Din far sade så här före sin död: 17 Så ska ni säga till Josef: Vi ber dig, förlåt dina bröder deras brott och synd, att de gjort så illa mot dig. Så förlåt nu den synd som din fars Guds tjänare har begått." Josef grät när han fick deras hälsning.

18 Sedan kom också hans bröder och föll ner för honom och sade: "Vi är dina slavar." 19 Men Josef sade till dem: "Var inte rädda. Skulle jag ta Guds plats? 20 Ni menade ont mot mig, men Gud har menat något gott genom det, för att bevara många människor vid liv. 21 Så var inte rädda. Jag ska sörja för er och era små barn." Och han tröstade dem och talade vänligt till dem.

Josef dör

22 Josef bodde kvar i Egypten med sin fars husfolk, och han blev hundratio år. 23 Josef fick se Efraims barn till tredje led. Även Manasses son Makirs barn lades i Josefs knä när de föddes*50:23lades i Josefs knä när de föddesDvs räknades som hans (jfr 48:5)..

24 *2 Mos 3:16f. Och Josef sade till sina bröder: "Jag dör, men Gud ska se till er och föra er från detta land till det land som han lovat med ed åt Abraham, Isak och Jakob." 25 *2 Mos 13:19, Jos 24:32, Hebr 11:22. Och Josef tog ed av Israels söner och sade: "När Gud ser till er, för då mina ben härifrån*50:25för då mina ben härifrånDetta uppfylldes vid uttåget (se 2 Mos 13:19).."

26 Josef dog när han var hundratio år*50:26när han var hundratio årKanske 1798 f Kr. I egyptisk tanke en idealisk livslängd (medellivslängden var ca 50 år).. Och man balsamerade honom och lade honom i en kista i Egypten.