Gênesis 18

1 Puis l’Éternel apparut à Abraham aux chênes de Mamré, comme il était assis à la porte de la tente, pendant la chaleur du jour.

2 Il leva les yeux, et regarda; et voici, trois hommes étaient debout devant lui; et dès qu’il les vit, il courut au-devant d’eux, de la porte de la tente, et se prosterna en terre;

3 Et il dit: Mon Seigneur, je te prie, si j’ai trouvé grâce à tes yeux, ne passe point outre, je te prie, devant ton serviteur.

4 Qu’on prenne, je vous prie, un peu d’eau, et lavez vos pieds; et reposez-vous sous cet arbre.

5 Et j’apporterai un morceau de pain, et vous fortifierez votre cœur, ensuite vous passerez outre; car c’est pour cela que vous êtes passés près de votre serviteur. Et ils dirent: Fais comme tu as dit.

6 Alors Abraham alla en hâte dans la tente, vers Sara, et dit: Apporte vite trois mesures de fleur de farine, pétris-les et fais des gâteaux.

7 Puis Abraham courut vers le troupeau, prit un veau tendre et bon, et le donna au serviteur, qui se hâta de l’apprêter.

8 Ensuite il prit du beurre et du lait, et le veau qu’il avait apprêté, et les mit devant eux; et lui se tenait devant eux sous l’arbre; et ils mangèrent.

9 Et ils lui dirent: Où est Sara ta femme? Et il répondit: La voilà dans la tente.

10 Et il dit: Je ne manquerai pas de revenir vers toi dans un an; et voici, Sara ta femme aura un fils. Et Sara écoutait à la porte de la tente, qui était derrière lui.

11 Or Abraham et Sara étaient vieux, avancés en âge; Sara n’avait plus ce que les femmes ont coutume d’avoir.

12 Et Sara rit en elle-même, en disant: Quand je suis vieille, aurais-je ce plaisir! mon seigneur aussi est vieux.

13 Et l’Éternel dit à Abraham: Pourquoi donc Sara a-t-elle ri, en disant: Est-ce que vraiment j’enfanterais, vieille comme je suis?

14 Est-il rien d’impossible à l’Éternel? A l’époque fixée je reviendrai vers toi, dans un an, et Sara aura un fils.

15 Et Sara nia, en disant: Je n’ai point ri; car elle eut peur. Mais il dit: Non, car tu as ri.

16 Et ces hommes se levèrent de là, et regardèrent vers Sodome; et Abraham allait avec eux, pour les reconduire.

17 Et l’Éternel dit: Cacherai-je à Abraham ce que je vais faire,

18 Quand Abraham doit devenir une nation grande et puissante, et que toutes les nations de la terre seront bénies en lui?

19 Car je l’ai connu, afin qu’il commande à ses enfants, et à sa maison après lui, de garder la voie de l’Éternel, pour faire ce qui est juste et droit; afin que l’Éternel fasse venir sur Abraham ce qu’il a dit de lui.

20 Et l’Éternel dit: Le cri contre Sodome et Gomorrhe est vraiment grand, et leur péché est vraiment très grave.

21 Je veux descendre et voir s’ils ont agi entièrement selon le cri qui en est venu jusqu’à moi; et si cela n’est pas, je le saurai.

22 Alors ces hommes, partant de là, allèrent vers Sodome; mais Abraham se tint encore devant l’Éternel.

23 Et Abraham s’approcha et dit: Feras-tu périr aussi le juste avec le méchant?

24 Peut-être y a-t-il cinquante justes dans la ville; les feras-tu périr aussi, et ne pardonneras-tu point à ce lieu, à cause des cinquante justes, s’ils y sont?

25 Il n’arrivera pas que tu fasses une telle chose, que tu fasses mourir le juste avec le méchant, en sorte que le juste soit traité comme le méchant. Non, tu ne le feras point. Celui qui juge toute la terre, ne fera-t-il point justice?

26 Et l’Éternel dit: Si je trouve à Sodome cinquante justes dans la ville, je pardonnerai à toute la ville pour l’amour d’eux.

27 Et Abraham reprit et dit: Voici, je m’enhardis à parler au Seigneur, bien que je ne sois que poussière et cendre.

28 Peut-être des cinquante justes en manquera-t-il cinq: détruiras-tu, pour cinq, toute la ville? Et il répondit: Je ne la détruirai point, si j’y trouve quarante-cinq justes.

29 Et Abraham continua de lui parler, et dit: Peut-être s’y en trouvera-t-il quarante? Et il dit: Je ne le ferai point, pour l’amour de ces quarante.

30 Et Abraham dit: Je prie le Seigneur de ne pas s’irriter, et je parlerai: Peut-être s’y en trouvera-t-il trente? Et il dit: Je ne le ferai point, si j’y en trouve trente.

31 Et Abraham dit: Voici, je m’enhardis à parler au Seigneur: Peut-être s’en trouvera-t-il vingt? Et il dit: Je ne la détruirai point, pour l’amour de ces vingt.

32 Et Abraham dit: Je prie le Seigneur de ne pas s’irriter, et je parlerai, seulement cette fois. Peut-être s’y en trouvera-t-il dix? Et il dit: Je ne la détruirai point, pour l’amour de ces dix.

33 Et l’Éternel s’en alla, quand il eut achevé de parler à Abraham. Et Abraham retourna en sa demeure.

Herren besöker Abraham

1 Herren uppenbarade sig för Abraham vid Mamres terebintlund, där han satt vid tältöppningen när dagen var som hetast. 2 *Hebr 13:2. Han såg upp, och se, tre män stod framför honom. När han fick syn på dem, skyndade han ut från tältöppningen för att möta dem. Han bugade sig till jorden 3 och sade: "Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon så gå inte förbi din tjänare. 4 Låt mig hämta lite vatten så att ni kan tvätta era fötter*18:4tvätta era fötterNödvändigt efter vandring i sandaler på dammiga vägar (jfr 19:2, 24:32, 43:24 och hos Jesus i Luk 7:44, Joh 13:5f). och vila er under trädet. 5 Jag ska också hämta lite bröd så att ni kan styrka er innan ni går vidare, när ni nu har vägen förbi er tjänare." De sade: "Ja, gör som du sagt."

6 Abraham skyndade sig in i tältet till Sara och sade: "Skynda dig, ta tre sea-mått fint mjöl!*18:6tre sea-mått fint mjölCa 22 liter. Jesus anspelar på händelsen i en liknelse (Matt 13:33). Knåda det och baka brödkakor." 7 Själv sprang Abraham bort till boskapen och tog en späd och fin ungkalv och gav den åt sin tjänare, som skyndade sig att laga till den. 8 Sedan tog han gräddmjölk, sötmjölk och kalven han låtit laga till och satte fram det åt dem. Och han stod hos dem under trädet medan de åt.

9 Sedan frågade de honom: "Var är din hustru Sara?" Han svarade: "Där inne i tältet." 10 *Rom 9:9. Då sade han: "Jag kommer tillbaka till dig nästa år vid denna tid, och se, då ska din hustru Sara ha en son." Detta hörde Sara där hon stod i tältöppningen bakom honom.*18:10 Citeras av Paulus i Rom 9:9.

11 *Hebr 11:11f. Men Abraham och Sara var gamla och hade nått hög ålder, och Sara hade inte längre det som kvinnor brukar ha. 12 *1 Petr 3:6. Sara log inom sig och tänkte: "Ska jag få känna åtrå när jag är utsliten och min herre är gammal?" 13 Herren sade till Abraham: "Varför log Sara och tänkte: Ska jag föda barn, jag som är så gammal? 14 *Luk 1:37. Skulle något vara omöjligt för Herren? Vid den bestämda tiden nästa år kommer jag tillbaka till dig, och då ska Sara ha en son." 15 Då nekade Sara och sade: "Jag log inte", för hon blev rädd. Men han sade: "Jo, du log."

Abraham vädjar för Sodom

16 När männen bröt upp därifrån såg de ner mot Sodom, och Abraham följde dem en bit på vägen. 17 Då sade Herren: "Kan jag dölja för Abraham vad jag tänker göra? 18 *1 Mos 12:3, 22:18, 26:4, Apg 3:25, Gal 3:8. Abraham ska ju bli ett stort och mäktigt folk, och i honom ska jordens alla folk bli välsignade. 19 *5 Mos 6:6f. Jag har utvalt honom för att han ska befalla sina barn och efterkommande att hålla sig till Herrens väg och handla rätt och rättfärdigt, så att Herren kan uppfylla sina löften till Abraham."

20 *1 Mos 13:13, Hes 16:48f. Sedan sade Herren: "Ropet över Sodom och Gomorra är starkt och deras synd är mycket svår. 21 Därför tänker jag gå ner och se om de har gjort så som i ropet som har nått mig. Om det inte är så, vill jag veta det."

22 Männen vände sig därifrån och gick mot Sodom, men Abraham stod kvar inför Herren. 23 Och Abraham gick närmare och sade: "Ska du förgöra den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige? 24 Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Ska du då utplåna den och inte skona orten för de femtio rättfärdigas skull som finns där? 25 *Rom 3:6. Aldrig att du skulle göra så, att låta den rättfärdige dö med den ogudaktige. Då skulle den rättfärdige få det som den ogudaktige. Aldrig! Skulle inte han som är hela jordens domare göra det som är rätt?" 26 Herren sade: "Om jag finner femtio rättfärdiga inne i Sodom, ska jag skona hela orten för deras skull."

27 *Ps 103:14. Abraham tog åter till orda och sade: "Jag har vågat tala till Herren trots att jag är stoft och aska. 28 Kanske fattas det fem i de femtio rättfärdiga. Ska du då på grund av dessa fem förgöra hela staden?" Han svarade: "Om jag finner fyrtiofem där, ska jag inte förgöra den."

29 Men Abraham fortsatte att tala till honom: "Kanske finns det fyrtio där." Han svarade: "För dessa fyrtios skull ska jag inte göra det."

30 Då sade han: "Herre, bli inte vred om jag talar en gång till. Kanske finns det trettio där." Han svarade: "Om jag finner trettio där, ska jag inte göra det."

31 Men han sade: "Jag har vågat tala till Herren. Kanske finns det tjugo där." Han svarade: "För dessa tjugos skull ska jag inte förgöra den."

32 Då sade han: "Herre, bli inte vred om jag talar bara en sista gång: Kanske finns det tio där." Han svarade: "För dessa tios skull ska jag inte förgöra den."

33 När Herren hade talat färdigt med Abraham gick han därifrån, och Abraham återvände hem.