Gênesis 37

1 Or, Jacob demeura au pays où son père avait séjourné, au pays de Canaan.

2 Voici l’histoire des descendants de Jacob. Joseph, âgé de dix-sept ans, paissait les troupeaux avec ses frères; et il était jeune berger auprès des fils de Bilha, et auprès des fils de Zilpa, femmes de son père. Et Joseph rapporta à leur père leurs mauvais discours.

3 Or, Israël aimait Joseph plus que tous ses autres fils, car c’était le fils de sa vieillesse; et il lui fit une robe de diverses couleurs.

4 Mais ses frères, voyant que leur père l’aimait plus que tous ses frères, le haïssaient, et ne pouvaient lui parler sans aigreur.

5 Et Joseph eut un songe, et le fit connaître à ses frères, et ils le haïrent encore plus.

6 Il leur dit donc: Écoutez, je vous prie, ce songe que j’ai eu.

7 Voici, nous étions à lier des gerbes au milieu des champs. Et voici, ma gerbe se leva et se tint debout. Et voici, vos gerbes l’environnèrent et se prosternèrent devant ma gerbe.

8 Alors ses frères lui dirent: Régnerais-tu donc sur nous? ou nous gouvernerais-tu? Et ils le haïrent encore plus pour ses songes et pour ses paroles.

9 Il eut encore un autre songe et le raconta à ses frères, et il dit: Voici, j’ai eu encore un songe. Et voici, le soleil, et la lune, et onze étoiles se prosternaient devant moi.

10 Et il le raconta à son père, et à ses frères; mais son père le reprit, et lui dit: Que veut dire ce songe que tu as eu? Faudra-t-il que nous venions, moi et ta mère et tes frères, nous prosterner en terre devant toi?

11 Et ses frères furent jaloux de lui; mais son père retint ces choses.

12 Or, ses frères allèrent paître les troupeaux de leur père à Sichem.

13 Et Israël dit à Joseph: Tes frères ne paissent-ils pas les troupeaux à Sichem? Viens, que je t’envoie vers eux. Et il lui répondit: Me voici.

14 Et il lui dit: Va donc; vois comment vont tes frères et comment vont les troupeaux, et rapporte-m’en des nouvelles. Il l’envoya ainsi de la vallée d’Hébron, et il vint à Sichem.

15 Et un homme le trouva errant par les champs; et cet homme l’interrogea, et lui dit: Que cherches-tu?

16 Et il répondit: Je cherche mes frères; enseigne-moi, je te prie, où ils paissent.

17 Et l’homme dit: Ils sont partis d’ici; car je les ai entendus dire: Allons à Dothaïn. Joseph alla donc après ses frères, et il les trouva à Dothaïn.

18 Et ils le virent de loin. Et avant qu’il fût près d’eux, ils complotèrent contre lui de le mettre à mort.

19 Et ils se dirent l’un à l’autre: Voici ce songeur qui vient.

20 Maintenant donc, venez, tuons-le, et le jetons dans quelque fosse, et nous dirons qu’une bête féroce l’a dévoré; et nous verrons ce que deviendront ses songes.

21 Mais Ruben entendit cela, et le délivra de leurs mains, et dit: Ne lui ôtons point la vie.

22 Puis Ruben leur dit: Ne répandez point le sang; jetez-le dans cette fosse, qui est au désert, et ne mettez point la main sur lui. C’était pour le délivrer de leurs mains, pour le rendre à son père.

23 Et dès que Joseph fut arrivé auprès de ses frères, ils le dépouillèrent de sa robe, de la robe de diverses couleurs qui était sur lui.

24 Et ils le saisirent, et le jetèrent dans la fosse. Or la fosse était vide; il n’y avait point d’eau.

25 Ensuite ils s’assirent pour manger le pain. Et, levant les yeux, ils regardèrent, et voici une caravane d’Ismaélites qui venait de Galaad; et leurs chameaux, chargés d’aromates, de baume, et de myrrhe, allaient les porter en Égypte.

26 Et Juda dit à ses frères: A quoi nous servira de tuer notre frère et de cacher son sang?

27 Venez, et vendons-le aux Ismaélites, et que notre main ne soit point sur lui; car il est notre frère, notre chair. Et ses frères lui obéirent.

28 Et comme les marchands Madianites passaient, ils tirèrent et firent remonter Joseph de la fosse; et ils vendirent Joseph pour vingt pièces d’argent aux Ismaélites, qui l’emmenèrent en Égypte.

29 Et Ruben retourna à la fosse, et voici, Joseph n’était plus dans la fosse. Alors il déchira ses vêtements;

30 Et il retourna vers ses frères, et dit: L’enfant n’y est plus; et moi, moi, où irai-je?

31 Et ils prirent la robe de Joseph, tuèrent un bouc, et trempèrent la robe dans le sang.

32 Ensuite ils envoyèrent et firent parvenir à leur père la robe de diverses couleurs, en lui faisant dire: Nous avons trouvé ceci; reconnais si c’est la robe de ton fils, ou non.

33 Et il la reconnut, et dit: C’est la robe de mon fils; une bête féroce l’a dévoré; certainement Joseph a été mis en pièces.

34 Et Jacob déchira ses vêtements, et mit un sac sur ses reins, et mena deuil sur son fils pendant longtemps.

35 Et tous ses fils, et toutes ses filles vinrent pour le consoler; mais il refusa d’être consolé, et il dit: Je descendrai en deuil vers mon fils au Sépulcre! C’est ainsi que son père le pleura.

36 Et les Madianites le vendirent en Égypte à Potiphar, officier de Pharaon, chef des gardes.

1 *1 Mos 35:27, Hebr 11:9. Men Jakob bosatte sig i Kanaans land, där hans far hade bott som främling.

Josef och hans bröder

2 Detta är Jakobs fortsatta historia. När Josef*37:2JosefFramhålls av Stefanus i Apg 7:9f som en parallell till Kristus: älskad och sänd av sin far men förkastad i avund av bröderna och såld till hedningarna, störtad i jordens djup men upphöjd till härskarens högra sida, därifrån välsignande både hedningar och sina bröder, etc. var sjutton år*37:2När Josef var sjutton årKanske 1898 f Kr (jfr 41:46). vallade han fåren tillsammans med sina bröder. Som ung hjälpte han sönerna till Bilha och Silpa, sin fars hustrur. Och Josef berättade för deras far allt ont som sades om dem.

3 Israel älskade Josef mer än alla sina andra söner, eftersom han hade fått honom på sin ålderdom. Han lät göra en hellång*37:3hellångAnnan översättning (så Septuaginta): "färggrann". I samtida egyptiska gravmålningar (t ex vid Beni Hasan) framställs män från Kanaans land i långärmade, färggrant broderade dräkter. dräkt åt honom. 4 *Apg 7:9. När hans bröder såg att deras far älskade honom mer än alla hans bröder, hatade de honom och kunde inte tala vänligt med honom.

Josefs drömmar

5 Josef hade en dröm som han berättade för sina bröder. Efter det hatade de honom ännu mer. 6 Han sade till dem: "Hör vilken dröm jag har haft. 7 Vi var och band kärvar på åkern. Då reste sig min kärve upp och blev stående, och era kärvar ställde sig runt omkring och bugade sig för min kärve." 8 Men hans bröder sade till honom: "Ska du bli vår kung? Ska du härska över oss?" Och de hatade honom ännu mer på grund av hans drömmar och det som han sagt.

9 Sedan fick han en annan dröm som han berättade för sina bröder. "Lyssna", sade han, "jag har haft en dröm till. Jag drömde att solen och månen och elva stjärnor bugade sig för mig." 10 När han berättade detta för sin far och sina bröder, tillrättavisade hans far honom och sade: "Vad är det för en dröm du har haft? Skulle jag och din mor och dina bröder komma och buga oss ner till jorden för dig?" 11 Bröderna blev avundsjuka på honom, men hans far lade det på minnet.

Josef blir såld till Egypten

12 Och hans bröder gick för att valla sin fars får i Shekem.*37:12valla … i ShekemI de svalare högländerna fanns bete även under den torra sommaren.13 Då sade Israel till Josef: "Se, dina bröder vallar fåren i Shekem. Jag vill sända dig till dem." Han svarade: "Jag är redo." 14 Israel sade till honom: "Gå och se efter om allt är väl med dina bröder och med fåren. Kom sedan tillbaka till mig med besked." Så sände han i väg honom från Hebrons dal, och han kom till Shekem.

15 Där mötte han en man medan han irrade omkring på fältet. Mannen frågade honom vad han sökte. 16 Han svarade: "Jag letar efter mina bröder. Säg mig var de vallar sin hjord." 17 Mannen svarade: "De har gått härifrån. Jag hörde dem säga att de skulle gå till Dotan*37:17DotanStad drygt två mil norr om Shekem (2 Kung 6:13) med goda betesmarker omkring.." Då gick Josef vidare efter sina bröder och fann dem i Dotan.

18 Men när de såg honom på avstånd, innan han kommit fram till dem, började de prata om att döda honom. 19 De sade till varandra. "Där kommer drömmaren. 20 Kom nu, så dödar vi honom och kastar honom i en brunn! Sedan kan vi säga att ett vilddjur åt upp honom. Så får vi se hur det går med hans drömmar!" 21 *1 Mos 42:22. Men när Ruben hörde det, ville han rädda honom från dem och sade: "Vi kan inte slå ihjäl honom." 22 Och han fortsatte: "Spill inte blod! Kasta ner honom i brunnen här i öknen, men bär inte hand på honom!" Han ville nämligen rädda honom från dem och föra honom tillbaka till hans far.

23 När Josef kom fram till sina bröder, slet de av honom den hellånga dräkten som han hade på sig. 24 *Jer 38:6. Och de tog honom och kastade honom i brunnen. Den var tom,*37:24brunnen … tomTorra brunnar eller cisterner användes ofta som fånghålor (jfr Jer 38:6, Sak 9:11). det fanns inget vatten i den. 25 Sedan satte de sig ner för att äta.

Då fick de se en karavan*37:25karavanShekem och Dotan låg vid den stora karavanvägen mellan Egypten och Mesopotamien. med ismaeliter som kom från Gilead. Deras kameler var lastade med dragantgummi, balsam och ladanum*37:25dragantgummi, balsam och ladanumOlika typer av väldoftande kådor., och de var på väg ner till Egypten. 26 Då sade Juda till sina bröder: "Vad vinner vi på att döda vår bror och dölja hans blod? 27 Kom, vi säljer honom till ismaeliterna! Vår hand ska inte komma vid honom, han är ju vår bror, vårt eget kött och blod." Och bröderna lyssnade på honom. 28 *1 Mos 39:1, 45:4, Ps 105:17, Apg 7:9. När de midjanitiska köpmännen kom förbi, drog de upp Josef ur brunnen. De sålde honom för tjugo siklar silver*37:28tjugo siklar silverDrygt 200 gram, ungefär två årslöner för arbetaren (Dom 17:10). Detta var ett vanligt pris för en slav enligt t ex Hammurabis lag (jfr 3 Mos 27:5). till ismaeliterna*37:28ismaeliternaTroligen en undergrupp eller ett alternativt namn för midjaniterna. De två benämningarna används om vartannat (jfr 37:36, 39:1, Dom 8:22, 24)., som förde Josef till Egypten.

29 *Jos 7:6, Job 1:20, Jes 37:1. När Ruben kom tillbaka till brunnen, se, då fanns inte Josef där. Då rev han sönder sina kläder 30 och gick tillbaka till sina bröder och sade: "Pojken är inte där! Vart ska jag nu ta vägen?"

31 Men de slaktade en bock och tog Josefs dräkt och doppade den i blodet. 32 Sedan skickade de hem den hellånga dräkten till sin far och lät säga: "Den här har vi hittat. Se efter om det är din sons dräkt." 33 *1 Mos 44:28. Och han kände igen den och sade: "Det är min sons dräkt! Ett vilddjur har ätit upp honom. Josef är säkert ihjälriven." 34 Och Jakob rev sönder sina kläder, svepte säcktyg*37:34rev sönder sina kläder, svepte säcktygUttryck för djup sorg (jfr Est 4:1, Job 1:20). om sina höfter och sörjde sin son under lång tid. 35 Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han ville inte låta sig tröstas utan sade: "Jag ska med sorg fara ner i dödsriket till min son." Så grät hans far över honom.

36 *1 Mos 39:1. Men midjaniterna*37:36midjaniternaSå Septuaginta. Masoretiska textens vokalisering: "medaniterna" (släktingar till midjaniterna, jfr 1 Mos 25:2). sålde Josef i Egypten till Potifar, som var hovman hos farao och befälhavare för livvakterna.