Gênesis 32

1 Et Jacob continua son chemin, et des anges de Dieu le rencontrèrent.

2 Et Jacob dit, quand il les eut vus: C’est le camp de Dieu! Et il appela ce lieu-là, Mahanaïm (les deux camps).

3 Et Jacob envoya des messagers devant lui vers Ésaü, son frère, au pays de Séir, aux champs d’Édom.

4 Et il leur commanda en disant: Vous parlerez ainsi à Ésaü mon seigneur: Ainsi a dit ton serviteur Jacob: J’ai séjourné chez Laban, et j’y ai demeuré jusqu’à présent.

5 Et j’ai des bœufs et des ânes, des brebis, des serviteurs et des servantes; et j’envoie l’annoncer à mon seigneur, afin de trouver grâce devant tes yeux.

6 Et les messagers revinrent auprès de Jacob, en disant: Nous sommes allés vers ton frère Ésaü; et il marche aussi à ta rencontre, avec quatre cents hommes.

7 Alors Jacob fut très effrayé et rempli d’angoisse; et il partagea le peuple qui était avec lui, et les brebis, et les bœufs, et les chameaux, en deux camps, et il dit:

8 Si Ésaü attaque l’un des camps et le frappe, le camp qui restera, pourra échapper.

9 Puis Jacob dit: Dieu de mon père Abraham, et Dieu de mon père Isaac! Éternel, qui m’as dit: Retourne en ton pays, et vers ta parenté, et je te ferai du bien;

10 Je suis trop petit pour toutes les faveurs et pour toute la fidélité dont tu as usé envers ton serviteur; car j’ai passé le Jourdain avec mon bâton, et maintenant je forme deux camps.

11 Délivre-moi, je te prie, de la main de mon frère, de la main d’Ésaü; car je crains qu’il ne vienne, et qu’il ne me frappe, et la mère avec les enfants.

12 Cependant, tu as dit: Certainement, je te ferai du bien, et je ferai devenir ta postérité comme le sable de la mer, qu’on ne saurait compter à cause de son grand nombre.

13 Et il passa la nuit en ce lieu-là, et il prit de ce qui lui vint en la main, pour en faire un présent à Ésaü, son frère

14 Deux cents chèvres et vingt boucs, deux cents brebis et vingt béliers,

15 Trente chamelles qui allaitaient, avec leurs petits, quarante vaches et dix taureaux, vingt ânesses et dix jeunes ânes.

16 Et il mit entre les mains de ses serviteurs chaque troupeau à part, et dit à ses serviteurs: Passez devant moi, et mettez de la distance entre un troupeau et l’autre.

17 Et il donna ordre au premier, en disant: Quand Ésaü mon frère, te rencontrera, et te demandera: A qui es-tu, où vas-tu, et à qui sont ces bêtes devant toi?

18 Tu diras: A ton serviteur Jacob; c’est un présent qu’il envoie à Ésaü mon seigneur; et le voici qui vient lui-même après nous.

19 Il donna le même ordre au second, et au troisième, et à tous ceux qui allaient après les troupeaux, en disant: Vous tiendrez ce langage à Ésaü, quand vous le rencontrerez;

20 Et vous direz: Voici même ton serviteur Jacob qui vient derrière nous. Car il se disait: Je l’apaiserai par ce présent qui va devant moi, et après cela, je verrai sa face; peut-être qu’il m’accueillera favorablement.

21 Le présent marcha donc devant lui; mais lui, il passa cette nuit-là dans le camp.

22 Et il se leva cette nuit, prit ses deux femmes, et ses deux servantes, et ses onze enfants, et passa le gué de Jabbok.

23 Il les prit donc, et leur fit passer le torrent. Il fit aussi passer ce qu’il avait.

24 Or Jacob demeura seul; et un homme lutta avec lui, jusqu’au lever de l’aurore.

25 Et quand cet homme vit qu’il ne pouvait le vaincre, il toucha l’emboîture de sa hanche; et l’emboîture de la hanche de Jacob fut démise, pendant qu’il luttait avec lui.

26 Et cet homme lui dit: Laisse-moi aller, car l’aurore est levée. Mais il dit: Je ne te laisserai point aller, que tu ne m’aies béni.

27 Et il lui dit: Quel est ton nom? et il répondit: Jacob.

28 Alors il dit: Ton nom ne sera plus Jacob, mais Israël (qui lutte avec Dieu); car tu as lutté avec Dieu et avec les hommes, et tu as vaincu.

29 Et Jacob l’interrogea, et dit: Apprends-moi ton nom, je te prie. Et il répondit: Pourquoi demandes-tu mon nom? Et il le bénit là.

30 Et Jacob nomma le lieu, Péniel (face de Dieu); car, dit-il, j’ai vu Dieu face à face et mon âme a été délivrée.

31 Et le soleil se leva pour lui, dés qu’il eut passé Péniel; et il boitait de la hanche.

32 C’est pourquoi, jusqu’à ce jour, les enfants d’Israël ne mangent point le muscle de la cuisse, qui est à l’emboîture de la hanche, parce que cet homme toucha l’emboîture de la hanche de Jacob, au muscle de la cuisse.

Jakob förbereder mötet med Esau

1 Och Jakob fortsatte sin färd. Då mötte Guds änglar honom. 2 *2 Kung 6:17, Ps 34:8. När han såg dem sade han: "Här är Guds skara." Och han kallade platsen Mahanajim*32:2MahanajimBetyder "två skaror". Platsen, som ligger öster om Jordan, blev en centralort under Davids tid (2 Sam 2:8, 17:24)..

3 Jakob skickade budbärare*32:3budbärareHebr. malachím, samma ord som översätts "änglar" i vers 2. framför sig till sin bror Esau i Seirs land på Edoms mark*32:3Seirs land på Edoms markRegionen sydöst om Döda havet där Esaus ättlingar blev Edoms folk (jfr 25:20, 36:8).4 och befallde dem: "Så här ska ni säga till min herre Esau: Din tjänare Jakob hälsar: Jag har bott hos Laban och dröjt kvar där ända tills nu. 5 Jag har oxar, åsnor, får, tjänare och tjänarinnor, och nu sänder jag bud för att låta min herre veta det, så att jag kan finna nåd för dina ögon."

6 När budbärarna kom tillbaka till Jakob sade de: "Vi träffade din bror Esau, och han kommer emot dig med fyrahundra man." 7 Jakob blev mycket förskräckt och greps av ångest. Han delade upp sitt folk och fåren, korna och kamelerna i två skaror 8 och sade: "Om Esau överfaller den ena skaran och slår den, så kan den andra komma undan."

9 *1 Mos 31:13. Och Jakob bad: "Herre, min far Abrahams Gud och min far Isaks Gud, Herre, du som sade till mig: Vänd tillbaka till ditt land och till din släkt så ska jag göra dig gott. 10 Jag är inte värdig all den nåd och trofasthet som du har visat din tjänare. När jag gick över denna Jordan hade jag inte mer än min stav, och nu har jag blivit två skaror. 11 Rädda mig från min bror Esaus hand, för jag är rädd att han kommer och dödar mig och mödrarna och barnen. 12 *1 Mos 28:13f. Du har själv sagt: Jag ska göra dig mycket gott och låta dina efterkommande bli som havets sand, omöjliga att räkna."

13 Jakob stannade där den natten. Från sina hjordar tog han ut gåvor till sin bror Esau: 14 tvåhundra getter och tjugo bockar, tvåhundra tackor och tjugo baggar, 15 trettio kamelston som gav di och deras föl, fyrtio kor och tio tjurar samt tjugo åsneston med tio föl. 16 Han lämnade dem i sina tjänares hand, var hjord för sig, och sade: "Gå framför mig och håll ett avstånd mellan hjordarna."

17 Sedan befallde han den som gick först: "När min bror Esau möter dig och frågar: Vem tillhör du och vart går du, och vem tillhör djuren som du driver framför dig? 18 så ska du svara: De tillhör din tjänare Jakob. Det är en gåva som han skickar till sin herre Esau, och själv kommer han efter oss." 19 Han befallde också den andre och den tredje och alla de andra som drev hjordarna: "Som jag har sagt er ska ni säga till Esau, när ni kommer fram till honom. 20 Ni ska också säga: Se, din tjänare Jakob kommer efter oss." Han tänkte nämligen: "Jag vill beveka honom med gåvorna som kommer före mig. Sedan kommer jag själv inför hans ansikte. Kanske tar han då emot mig väl." 21 Så kom gåvorna före honom, medan han själv stannade i lägret den natten.

Jakob kämpar vid Jabbok

22 Men Jakob steg upp samma natt och tog sina båda hustrur och sina båda slavinnor och sina elva söner och gick över Jabboks vadställe*32:22Jabboks vadställeVattenrik biflod till Jordan, österut i höjd med Shekem.. 23 Han tog dem och förde dem över bäckravinen tillsammans med allt annat han ägde. 24 *Hos 12:3f. Och Jakob blev ensam kvar.

Då brottades en man med honom ända tills gryningen kom. 25 När han såg att han inte kunde övervinna Jakob, slog han honom på höftleden så att höften gick ur led medan han brottades med honom. 26 Och han sade: "Släpp mig, för gryningen är här." Men Jakob svarade: "Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig." 27 Då sade han till honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Jakob." 28 *1 Mos 35:10, 1 Kung 18:31. Han sade: "Du ska inte längre heta Jakob utan Israel*32:28IsraelBetyder "kämpar med Gud" eller "regerar med Gud". Hos 12:4 förklarar segern som att han "grät och bad om nåd"., för du har kämpat med Gud och med människor och segrat."

29 *Dom 13:17f. Och Jakob frågade: "Låt mig få veta ditt namn." Han svarade: "Varför frågar du efter mitt namn?" Och han välsignade honom där.

30 *2 Mos 33:20, Dom 6:22f, 13:22. Jakob kallade platsen Peniel*32:30Peniel(även Penuel, vers 31) betyder "Guds ansikte"., för han tänkte: "Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå har mitt liv skonats." 31 När han hade kommit förbi Penuel såg han solen gå upp. Och han haltade på höften.

32 Därför äter Israels barn än i dag inte höftsenan som ligger på höftleden, eftersom han slog Jakob på höftleden, på höftsenan.