Gênesis 43

1 Or, la famine était fort grande dans le pays.

2 Et quand ils eurent achevé de manger le blé qu’ils avaient apporté d’Égypte, leur père leur dit: Retournez nous acheter un peu de vivres.

3 Et Juda lui répondit: Cet homme nous a expressément protesté et dit: Vous ne verrez point ma face, que votre frère ne soit avec vous.

4 Si tu envoies notre frère avec nous, nous descendrons en Égypte, et nous t’achèterons des vivres.

5 Mais si tu ne l’envoies pas, nous n’y descendrons point; car cet homme nous a dit: Vous ne verrez point ma face, que votre frère ne soit avec vous.

6 Et Israël dit: Pourquoi m’avez-vous fait ce tort, de déclarer à cet homme que vous aviez encore un frère?

7 Et ils répondirent: Cet homme s’est enquis avec soin de nous et de notre parenté, en disant: Votre père vit-il encore? Avez-vous encore un frère? Et nous le lui avons déclaré, d’après ces questions. Pouvions-nous savoir qu’il dirait: Faites descendre votre frère?

8 Et Juda dit à Israël, son père: Envoie l’enfant avec moi, et nous nous lèverons, et partirons; et nous vivrons et ne mourrons point, ni nous, ni toi, ni nos petits enfants.

9 Je réponds de lui; tu me le redemanderas. Si je ne te le ramène et ne le présente devant ta face, je serai coupable envers toi à toujours.

10 Car si nous n’avions pas différé, nous serions maintenant deux fois de retour.

11 Alors Israël, leur père, leur dit: S’il en est ainsi, faites donc ceci: Prenez dans vos bagages des produits les plus renommés du pays, et portez à cet homme un présent, un peu de baume et un peu de miel, des aromates et de la myrrhe, des pistaches et des amandes;

12 Et prenez d’autre argent dans vos mains, et reportez dans vos mains l’argent qui a été remis à l’entrée de vos sacs. Peut-être est-ce une erreur.

13 Prenez aussi votre frère, et levez-vous, retournez vers cet homme.

14 Et que le Dieu Tout-Puissant vous fasse trouver grâce devant cet homme, qu’il vous relâche votre autre frère, et Benjamin! Et s’il faut que je sois privé d’enfants, que j’en sois privé!

15 Ils prirent donc le présent, et le double d’argent dans leurs mains, et Benjamin. Puis, se levant, ils descendirent en Égypte, et se présentèrent devant Joseph.

16 Et Joseph vit Benjamin avec eux, et il dit à l’intendant de sa maison: Mène ces hommes à la maison, tue quelque bête et apprête-la; car ils mangeront avec moi à midi.

17 Et l’homme fit comme Joseph avait dit, et il amena ces hommes à la maison de Joseph.

18 Et ces hommes eurent peur de ce qu’on les menait à la maison de Joseph; et ils dirent: C’est à cause de l’argent qui fut remis dans nos sacs la première fois, qu’on nous emmène; c’est pour se jeter, se précipiter sur nous et nous prendre pour esclaves, et se saisir de nos ânes.

19 Alors ils s’approchèrent de l’intendant de la maison de Joseph, et lui parlèrent à la porte de la maison, et dirent:

20 Pardon, mon seigneur! nous sommes descendus une première fois pour acheter des vivres;

21 Et lorsque nous arrivâmes à l’hôtellerie, et que nous ouvrîmes nos sacs, voici, l’argent de chacun était à l’entrée de son sac, notre argent selon son poids; et nous l’avons rapporté en nos mains.

22 Et nous avons apporté d’autre argent en nos mains, pour acheter des vivres; nous ne savons qui avait remis notre argent dans nos sacs.

23 Et il dit: Tout va bien pour vous! Ne craignez point: C’est votre Dieu, le Dieu de votre père qui vous a donné un trésor dans vos sacs; votre argent m’est parvenu. Et il leur amena Siméon.

24 Et cet homme les fit entrer dans la maison de Joseph; il leur donna de l’eau, et ils lavèrent leurs pieds; il donna aussi du fourrage à leurs ânes.

25 Et ils préparèrent le présent, en attendant que Joseph vînt à midi; car ils avaient appris qu’ils mangeraient là le pain.

26 Joseph revint à la maison. Alors ils lui offrirent dans la maison le présent qu’ils avaient en leurs mains; et ils se prosternèrent en terre devant lui.

27 Et il leur demanda comment ils se portaient, et il leur dit: Votre vieux père, dont vous m’avez parlé, se porte-t-il bien? Vit-il encore?

28 Et ils répondirent: Ton serviteur notre père se porte bien; il vit encore. Et ils s’inclinèrent, et se prosternèrent.

29 Et, levant les yeux, il vit Benjamin son frère, fils de sa mère, et dit: Est-ce là votre jeune frère, dont vous m’avez parlé? Et il lui dit: Dieu te fasse miséricorde, mon fils!

30 Et Joseph se hâta, car ses entrailles étaient émues pour son frère, et il chercha un lieu pour pleurer; et il entra dans la chambre intérieure et y pleura.

31 Puis il se lava le visage et sortit; et, se faisant violence, il dit: Servez le pain.

32 Et on le servit à part, et eux à part; et les Égyptiens qui mangeaient avec lui furent aussi servis à part, parce que les Égyptiens ne peuvent manger le pain avec les Hébreux; car c’est une abomination pour les Égyptiens.

33 Ils s’assirent donc en sa présence, l’aîné selon son droit d’aînesse, et le plus jeune selon son âge. Et ces hommes se regardaient l’un l’autre avec étonnement.

34 Et il leur fit porter des mets de devant lui; mais la portion de Benjamin était cinq fois plus grosse que les portions de tous les autres; et ils burent et firent bonne chère avec lui.

Josefs bröder återvänder till Egypten

1 Men svälten var svår i landet. 2 När de hade ätit upp säden som de hade hämtat från Egypten, sade deras far till dem: "Res tillbaka och köp oss lite säd." 3 *1 Mos 42:20. Men Juda svarade honom: "Mannen sade uttryckligen till oss: Ni får inte komma inför mitt ansikte om inte er bror är med er. 4 Om du låter vår bror följa med oss, reser vi ner och köper säd åt dig. 5 Men om du inte låter honom följa med oss reser vi inte, eftersom mannen sade till oss: Ni får inte komma inför mitt ansikte om inte er bror är med er."

6 Då sade Israel: "Varför gjorde ni så illa mot mig att ni berättade för mannen att ni hade en bror till?" 7 De svarade: "Mannen frågade noga om oss och vår släkt. Han sade: Lever er far ännu? Har ni någon bror? Då berättade vi för honom hur det var. Kunde vi veta att han skulle säga: Ta med er bror hit ner?"

8 Juda sade då till sin far Israel: "Låt pojken följa med mig. Vi måste ge oss i väg om vi ska överleva och inte dö, både vi och du och våra barn. 9 *1 Mos 44:32. Jag ska ansvara för honom. Du får utkräva honom av min hand. Om jag inte kommer tillbaka med honom till dig och ställer honom här inför dig, ska jag vara en syndare inför dig i alla mina dagar. 10 Och hade vi inte dröjt så länge hade vi redan varit tillbaka för andra gången."

11 Då sade deras far Israel till dem: "Om det måste bli så, gör då så här: Ta lite av landets bästa frukt i era säckar och bär ner det till mannen som gåva, lite balsam och lite honung, dragantgummi och ladanum, pistaschnötter och mandlar. 12 Ta med er dubbla summan pengar och återlämna pengarna ni fick tillbaka överst i era säckar. Kanske var det ett misstag. 13 Ta också med er bror och res genast tillbaka till mannen. 14 Må Gud den Allsmäktige låta er finna barmhärtighet hos mannen så att han låter er andre bror och Benjamin följa med er hem igen. Och ska jag bli barnlös, så blir jag det."

15 Då tog männen gåvorna och den dubbla summan pengar. De tog med sig Benjamin, bröt upp och gav sig i väg till Egypten och kom inför Josef. 16 När Josef såg att Benjamin var med, sade han till sin husförvaltare: "Ta dessa män till mitt hus. Slakta något och laga oss en måltid, för männen ska äta middag med mig." 17 Mannen gjorde som Josef hade sagt och tog männen till Josefs hus.

18 Men männen blev förskräckta när de visades in i Josefs hus. De sade: "Det är på grund av pengarna som vi fick tillbaka i våra säckar förra gången som vi förs in här. Nu tänker han kasta sig över oss och övermanna oss och göra oss till slavar och ta våra åsnor." 19 De steg fram till Josefs husförvaltare vid ingången till huset 20 och sade till honom: "Hör på oss, herre! När vi var här nere förra gången för att köpa säd 21 *1 Mos 42:35. och sedan kom till en rastplats och öppnade våra säckar, hittade alla vi våra pengar till deras fulla vikt överst i sin säck. Nu har vi med dem tillbaka, 22 och vi har med oss andra pengar för att köpa säd. Vi vet inte vem som lagt pengarna i våra säckar." 23 Han svarade: "Oroa er inte, var inte rädda! Det är er Gud och er fars Gud som låtit er hitta en skatt i era säckar. Jag har fått era pengar." Och han förde ut Simeon till dem. 24 Mannen förde dem in i Josefs hus. Han gav dem vatten att tvätta fötterna med och gav deras åsnor foder. 25 De gjorde i ordning sina gåvor innan Josef kom hem vid middagstiden, eftersom de hade fått höra att de skulle äta där.

26 När Josef kom hem gav de honom gåvorna som de hade med sig dit till huset, och de bugade sig till jorden för honom. 27 Han hälsade på dem och frågade: "Är det bra med er gamle far som ni talade om? Lever han än?" 28 De svarade: "Ja, det är bra med vår far, din tjänare. Han lever än." Och de bugade sig och föll ner för honom.

29 När han såg sig omkring och fick se sin bror Benjamin, sin mors son, frågade han: "Är det er yngste bror som ni nämnde för mig?" Sedan sade han: "Gud ska vara nådig mot dig, min son." 30 Djupt rörd av kärlek till sin bror skyndade Josef sig ut och letade efter en plats där han kunde gråta. Och han gick in i sin kammare och grät där. 31 När han hade tvättat ansiktet gick han ut igen, behärskade sig och sade: "Sätt fram maten."

32 *1 Mos 46:34. Och de satte fram särskilt för honom och särskilt för dem och särskilt för egyptierna som åt tillsammans med honom. Egyptier får nämligen inte äta tillsammans med hebreer, det anses avskyvärt*43:32avskyvärtLiksom många andra folk betraktade egyptierna utlänningar som barbarer. bland egyptierna. 33 De fick sina platser mitt emot Josef, den förstfödde enligt sin förstfödslorätt, sedan de yngre, var och en efter sin ålder. Och männen såg förundrade på varandra. 34 Han lät servera dem av rätterna på sitt bord, och Benjamin fick fem gånger så mycket som alla de andra. Och de drack sig glada tillsammans med honom.