Pular para o conteúdo
Publicidade

Gênesis 47

SFB15

1 Et Joseph vint et fit savoir cela à Pharaon, et lui dit: Mon père et mes frères, avec leurs brebis et leurs bœufs, et tout ce qui est à eux, sont venus du pays de Canaan; et voici, ils sont dans le pays de Gossen.

2 Et il prit cinq hommes d’entre ses frères et les présenta à Pharaon.

3 Et Pharaon dit à ses frères: Quel est votre métier? Et ils répondirent à Pharaon: Tes serviteurs sont bergers, comme l’ont été nos pères.

4 Puis ils dirent à Pharaon: C’est pour séjourner dans le pays que nous sommes venus; car il n’y a plus de pâturage pour les troupeaux de tes serviteurs; car la famine est grande au pays de Canaan. Permets donc à tes serviteurs d’habiter au pays de Gossen.

5 Et Pharaon parla ainsi à Joseph: Ton père et tes frères sont venus vers toi;

6 Le pays d’Égypte est à ta disposition; fais habiter ton père et tes frères dans le meilleur endroit du pays; qu’ils demeurent dans le pays de Gossen. Et si tu connais qu’il y ait parmi eux des hommes capables, tu les établiras chefs de troupeaux sur ce qui m’appartient.

7 Alors Joseph amena Jacob son père, et le présenta à Pharaon. Et Jacob bénit Pharaon.

8 Et Pharaon dit à Jacob: A combien s’élèvent les jours des années de ta vie?

9 Et Jacob répondit à Pharaon: Les jours des années de mes pèlerinages sont de cent trente ans; les jours des années de ma vie ont été courts et mauvais, et ils n’ont point atteint les jours des années de la vie de mes pères, du temps de leurs pèlerinages.

10 Et Jacob bénit Pharaon, puis il sortit de devant Pharaon.

11 Et Joseph assigna une demeure à son père et à ses frères, et il leur donna une possession au pays d’Égypte, dans le meilleur endroit du pays, dans le pays de Ramsès, comme l’avait ordonné Pharaon.

12 Et Joseph fournit de pain son père, ses frères, et toute la maison de son père, selon le nombre des enfants.

13 Or, il n’y avait point de pain dans tout le pays, car la famine était très grande; et le pays d’Égypte et le pays de Canaan étaient épuisés par la famine.

14 Et Joseph amassa tout l’argent qui se trouvait dans le pays d’Égypte et dans le pays de Canaan, en échange du blé qu’on achetait; et Joseph fit entrer cet argent dans la maison de Pharaon.

15 Et quand l’argent manqua au pays d’Égypte et au pays de Canaan, tous les Égyptiens vinrent à Joseph, en disant: Donne-nous du pain; et pourquoi mourrions-nous devant toi, parce qu’il n’y a plus d’argent?

16 Et Joseph répondit: Donnez votre bétail, et je vous donnerai du pain en échange de votre bétail, s’il n’y a plus d’argent.

17 Alors ils amenèrent leur bétail à Joseph, et Joseph leur donna du pain, en échange des chevaux, des troupeaux de brebis, des troupeaux de bœufs et des ânes. Il leur fournit du pain en échange de tous leurs troupeaux cette année-là.

18 Cette année écoulée, ils revinrent l’année suivante, et lui dirent: Nous ne cacherons point à mon seigneur que l’argent est épuisé, et que les troupeaux de bétail ont passé à mon seigneur; il ne reste rien devant mon seigneur que nos corps et nos terres.

19 Pourquoi péririons-nous sous tes yeux, nous et nos terres? Achète-nous, nous et nos terres, pour du pain, et nous serons, avec nos terres, esclaves de Pharaon. Et donne-nous de quoi semer, afin que nous vivions et ne mourions pas, et que le sol ne soit point désolé.

20 Et Joseph acquit tout le sol de l’Égypte à Pharaon; car les Égyptiens vendirent chacun leur champ, parce que la famine les y força; et la terre fut à Pharaon.

21 Quant au peuple, il le fit passer dans les villes, depuis une extrémité du territoire de l’Égypte jusqu’à l’autre.

22 Les terres des prêtres furent les seules qu’il n’acquit point; car les prêtres recevaient de Pharaon une portion fixée, et ils mangeaient la portion que Pharaon leur avait donnée. C’est pourquoi, ils ne vendirent point leurs terres.

23 Et Joseph dit au peuple: Je vous ai acquis aujourd’hui, vous et vos terres, à Pharaon. Voici pour vous de la semence, afin que vous ensemenciez le sol.

24 Et au temps des récoltes, vous donnerez le cinquième à Pharaon, et les quatre autres parties seront à vous, pour semer les champs, et pour votre nourriture, et pour celle des gens qui sont dans vos maisons, et pour la nourriture de vos petits enfants.

25 Et ils dirent: Tu nous as sauvé la vie! Que nous trouvions grâce aux yeux de mon seigneur, et nous serons esclaves de Pharaon.

26 Et Joseph en fit une loi, qui dure jusqu’à ce jour, sur les terres d’Égypte: Le cinquième à Pharaon. Il n’y eut que les terres des prêtres qui ne furent point à Pharaon.

27 Israël habita donc au pays d’Égypte, au pays de Gossen; et ils y acquirent des propriétés, et ils s’accrurent, et multiplièrent beaucoup.

28 Et Jacob vécut au pays d’Égypte dix-sept ans. Et les jours de Jacob, les années de sa vie, furent de cent quarante-sept ans.

29 Et quand le jour de la mort d’Israël approcha, il appela son fils Joseph, et lui dit: Si j’ai trouvé grâce à tes y eux, mets, je te prie, ta main sous ma cuisse, et use envers moi de bonté et de fidélité: je te prie, ne m’enterre point en Égypte.

30 Quand je serai couché avec mes pères, emporte-moi d’Égypte, et enterre-moi dans leur tombeau. Et il répondit: Je ferai selon ta parole.

31 Il dit: Jure-le-moi. Et il le lui jura. Et Israël se prosterna sur le chevet du lit.

Jakob inför farao

1 Och Josef kom och berättade för farao: "Min far och mina bröder har kommit från Kanaans land med sina får och kor och allt de äger. De är nu i landet Goshen." 2 Han hade valt ut fem av sina bröder och förde fram dem inför farao. 3 frågade farao hans bröder: "Vad har ni för yrke?" De svarade farao: "Dina tjänare är fåraherdar, vi liksom våra fäder." 4 De sade också till farao: "Vi har kommit för att bo här i landet en tid, för dina tjänare har inget bete för sina får eftersom svälten är svår i Kanaans land. låt dina tjänare bo i landet Goshen." 5 sade farao till Josef: "Din far och dina bröder har alltså kommit till dig. 6 Egyptens land ligger öppet för dig. Låt din far och dina bröder bo i den bästa delen av landet, låt dem bo i landet Goshen. Och om du vet att några bland dem är dugliga män, sätt dem till uppsyningsmän över min boskap."

7 Sedan hämtade Josef sin far Jakob och förde honom fram inför farao, och Jakob hälsade47:7hälsadeOrdagrant: "välsignade" (jfr vers 10, Rut 2:4 och Luk 10:5f). farao. 8 Och farao frågade Jakob: "Hur många år har du levt?" 9 1 Krön 29:15, Ps 39:13, 119:19, Matt 6:34, Hebr 11:13. Jakob svarade farao: "Min vandringstid har varat i hundratrettio år. och svåra har mina levnadsår varit. De når inte upp till mina förfäders levnadsår under deras vandringstid." 10 Och Jakob välsignade farao och gick ut ifrån honom.

11 Josef lät sin far och sina bröder bo i Egyptens land och gav dem egendom i den bästa delen av landet, i Raamses område47:11Raamses områdeLängre fram byggdes här en förrådsstad med detta namn (2 Mos 1:11). som farao befallt. 12 Josef försörjde sin far och sina bröder och hela sin fars hus och gav var och en underhåll efter antalet barn.

Svältens följder för egyptierna

13 Men det fanns inget bröd någonstans i landet eftersom svälten var mycket svår, och både Egypten och Kanaans land var svaga av hunger. 14 För den säd som folket köpte samlade Josef alla pengar som fanns i Egypten och Kanaan och förde dem in i faraos palats.

15 Men när pengarna tog slut i Egypten och Kanaan, kom alla egyptier till Josef och sade: "Ge oss bröd! Varför skulle vi här framför ögonen dig? Vi har inga pengar kvar." 16 Josef svarade: "För hit er boskap, ska jag ge er bröd för boskapen om era pengar är slut." 17 kom de med sin boskap till Josef, och han gav dem bröd i utbyte mot deras hästar, får, kor och åsnor. sätt underhöll han dem det året och gav dem bröd i utbyte mot all deras boskap.

18 tog det året slut. Men året därpå kom de tillbaka till honom och sade: "Vi kan inte dölja det för min herre. Pengarna är slut och boskapen vi ägde tillhör min herre. Vi har inget annat kvar än våra kroppar och vår jord. 19 Varför skulle vi här framför dig, vi och vår åkerjord? Köp oss och vår jord för bröd, ska vi med vår jord bli faraos slavar. Ge oss bara utsäde, att vi får leva och inte dör och åkerjorden inte läggs öde."

20 köpte Josef all jord i Egypten åt farao. Alla egyptierna sålde sina åkrar eftersom svälten var svår, och åkerjorden blev faraos egendom. 21 Folket flyttade han till städerna, från ena änden av Egypten till den andra. 22 Men prästernas jord köpte han inte, eftersom prästerna hade sitt bestämda underhåll av farao och levde av det som farao gav dem. Därför behövde de inte sälja sin jord.

23 Och Josef sade till folket: "Nu har jag köpt er och er jord åt farao. Här har ni utsäde att ni kan beså jorden. 24 När skörden kommer in ska ni ge en femtedel47:24en femtedelEn inte ovanlig skattesats under antiken. Längre fram betalade israeliterna en tiondel till kungen (1 Sam 8:15) och en tiondel till tempeltjänarna (4 Mos 18:21f). åt farao. Men fyra femtedelar ska ni själva ha till utsäde och till mat åt er och ert husfolk och era små barn." 25 De svarade: "Du har räddat våra liv. Herre, låt oss finna nåd för dina ögon, ska vi vara faraos slavar." 26 Josef gjorde det till en lag som gäller än i dag för Egyptens jord, att femtedelen av skörden ska ges åt farao. Det var bara prästernas jord som inte blev faraos egendom.

27 2 Mos 1:7, Ps 105:24, Apg 7:17. bodde Israel i landet Goshen i Egypten. De skaffade sig ägodelar och var fruktsamma och förökade sig mycket.

Jakobs sista önskan

28 Jakob levde sjutton år47:28Jakob levde sjutton år i EgyptenKanske 1876-1859 f Kr (jfr 2 Mos 12:40, 1 Kung 6:1). i Egypten, och han blev hundrafyrtiosju år gammal.

29 1 Mos 24:2. När tiden närmade sig att Israel skulle , kallade han till sig sin son Josef och sade till honom: "Om jag har funnit nåd för dina ögon, lägg din hand under min höft och lova att visa mig kärlek och trofasthet att du inte begraver mig i Egypten. 30 När jag gått till vila hos mina fäder, för mig ut ur Egypten och begrav mig i deras grav." Han svarade: "Jag ska göra som du säger." 31 Men Jakob sade: "Ge mig din ed!" Och han gav honom sin ed, och Israel tillbad böjd mot bäddens huvudände47:31bäddens huvudändeAnnan översättning (så Septuaginta): "änden på sin stav". Citeras i Hebr 11:21..

Veja também