Gênesis 12

1 Et l’Éternel avait dit à Abram: Va-t’en hors de ton pays, et de ta parenté, et de la maison de ton père, vers le pays que je te montrerai.

2 Et je te ferai devenir une grande nation, et je te bénirai, et je rendrai ton nom grand, et tu seras une bénédiction.

3 Et je bénirai ceux qui te béniront, et je maudirai ceux qui te maudiront; et toutes les familles de la terre seront bénies en toi.

4 Et Abram s’en alla, comme l’Éternel le lui avait dit, et Lot alla avec lui. Et Abram était âgé de soixante et quinze ans quand il sortit de Charan.

5 Et Abram prit Saraï sa femme, et Lot, fils de son frère, et tout le bien qu’ils avaient gagné, et les personnes qu’ils avaient acquises à Charan; et ils sortirent pour aller au pays de Canaan; et ils arrivèrent au pays de Canaan.

6 Et Abram traversa le pays jusqu’au lieu de Sichem, jusqu’au chêne de Moré. Or, les Cananéens étaient alors dans le pays.

7 Et l’Éternel apparut à Abram, et lui dit: Je donnerai ce pays à ta postérité! Et il bâtit là un autel à l’Éternel, qui lui était apparu.

8 Et il passa de là vers la montagne, à l’orient de Béthel, et il tendit ses tentes, ayant Béthel à l’Occident, et Aï à l’Orient. Et il bâtit là un autel à l’Éternel, et invoqua le nom de l’Éternel.

9 Puis Abram partit, marchant de campement en campement, vers le Midi.

10 Or il y eut une famine dans le pays, et Abram descendit en Égypte pour y séjourner; car la famine était grande dans le pays.

11 Et comme il était près d’entrer en Égypte, il dit à Saraï sa femme: Voici, je sais que tu es une belle femme;

12 Et il arrivera que lorsque les Égyptiens t’auront vue, ils diront: C’est sa femme; et ils me tueront; mais ils te laisseront vivre.

13 Dis, je te prie, que tu es ma sœur, afin que je sois bien traité à cause de toi, et que j’aie la vie sauve grâce à toi.

14 Et dès qu’Abram fut arrivé en Égypte, les Égyptiens virent que cette femme était fort belle.

15 Et les princes de la cour de Pharaon la virent, et la louèrent devant Pharaon, et la femme fut emmenée dans la maison de Pharaon.

16 Et il fit du bien à Abram, à cause d’elle; et il eut des brebis et des bœufs et des ânes, des serviteurs et des servantes, des ânesses et des chameaux.

17 Mais l’Éternel frappa de grandes plaies Pharaon et sa maison, à cause de Saraï, femme d’Abram.

18 Alors Pharaon appela Abram, et lui dit: Qu’est-ce que tu m’as fait? Pourquoi ne m’as-tu pas déclaré que c’était ta femme?

19 Pourquoi as-tu dit: C’est ma sœur; en sorte que je l’ai prise pour femme? Maintenant, voici ta femme, prends-la et va-t’en.

20 Et Pharaon donna ordre pour lui à des gens qui le reconduisirent, lui et sa femme, et tout ce qui lui appartenait.

Gud kallar Abram

1 *Apg 7:3f, Hebr 11:8.Herren sade till Abram: "Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig.*12:1 Citeras av Stefanus i Apg 7:3.2 Där ska jag göra dig till ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort, och du ska bli en välsignelse. 3 *1 Mos 18:18, 26:4, Apg 3:25. Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig ska jordens alla släkten bli välsignade*12:3I dig ska jordens alla släkten bli välsignadeCiteras av Paulus i Gal 3:8 som en profetia om frälsningen genom tron på Kristus, Abrahams avkomma (jfr 1 Mos 22:18, 28:14).."

4 Abram gav sig i väg som Herren hade sagt till honom, och Lot gick med honom. Abram var sjuttiofem år*12:4Abram var sjuttiofem årKanske 2091 f Kr, enligt en traditionell datering. Se dock 2 Mos 12:40 med not för en alternativ tolkning som flyttar fram samtliga årtal i 1 Mos med 215 år. när han lämnade Harran. 5 Han tog med sig sin hustru Saraj och sin brorson Lot, alla ägodelar och allt det folk*12:5allt det folkOrdagrant: "alla de själar". de skaffat sig i Harran och gav sig av mot Kanaans land.

När de kom till Kanaans land 6 fortsatte Abram in i landet ända till Shekems*12:6ShekemBy mellan bergen Ebal och Gerissim, strax öster om nutida Nablus. Lämningar från 1900-talet f Kr har hittats vid utgrävningar. område, till Mores terebint*12:6Mores terebintMore betyder "lärare" (jfr Dom 4:5). Terebinten är en släkting till eken.. På den tiden bodde kananeerna i landet. 7 *1 Mos 13:15, 5 Mos 34:4, Neh 9:8, Apg 7:5, Gal 3:16. Och Herren uppenbarade sig för Abram och sade: "Åt dina efterkommande ska jag ge detta land." Då byggde han ett altare åt Herren som hade uppenbarat sig för honom. 8 *1 Mos 4:26. Därifrån drog han vidare till berget öster om Betel och slog upp sitt tält med Betel i väster och Ai i öster. Där byggde han ett altare åt Herren och åkallade Herrens namn. 9 Sedan bröt Abram upp därifrån och drog sig allt längre söderut.

Abram i Egypten

10 Men det blev svält*12:10svältIsraels växtlighet är beroende av regn från Medelhavet (5 Mos 11:11f) och därför sårbar. Arkeologiska fynd tyder på att patriarktiden (århundradena kring 2000 f Kr) var ovanligt torr (jfr 26:1, 42:5). i landet, och Abram flyttade ner till Egypten för att bo där som främling, eftersom svälten var svår i landet. 11 När han närmade sig Egypten, sade han till sin hustru Saraj: "Jag vet ju att du är en vacker kvinna. 12 När egyptierna får se dig kommer de att säga: Hon är hans hustru! Och så dödar de mig men låter dig leva. 13 *1 Mos 20:2f, 26:7f. Säg därför att du är min syster, så går det bra för mig för din skull och jag får leva tack vare dig."

14 När Abram kom till Egypten, såg egyptierna att Saraj var en mycket vacker kvinna. 15 Faraos hövdingar fick se henne och prisade henne inför farao, och hon fördes in i faraos palats. 16 Och det gick bra för Abram för hennes skull. Han fick får, kor och åsnor, tjänare och tjänarinnor, åsneston och kameler.

17 *Ps 105:14f. Men Herren lät farao och hans hus drabbas av svåra plågor för Abrams hustru Sarajs skull. 18 Då kallade farao till sig Abram och sade: "Vad har du gjort mot mig! Varför berättade du inte för mig att hon är din hustru? 19 Varför sade du: Hon är min syster, så att jag tog henne till hustru? Här har du din hustru. Ta henne och gå!" 20 Och farao befallde sina män att skicka i väg Abram med hans hustru och allt han ägde.