Gênesis 41

1 Et il arriva, au bout de deux ans, que Pharaon eut un songe; et voici, il se tenait près du fleuve.

2 Et voici que du fleuve montaient sept vaches belles et grasses, et elles paissaient dans le marécage.

3 Et voici, sept autres vaches laides et maigres, montaient du fleuve après elles, et elles se tinrent auprès des autres vaches sur le bord du fleuve.

4 Et les vaches laides et maigres dévorèrent les sept vaches belles et grasses. Et Pharaon s’éveilla.

5 Et il s’endormit et songea une seconde fois. Et voici sept épis gras et beaux poussaient sur une même tige.

6 Puis, voici, sept épis maigres et brûlés par le vent d’Orient germaient après ceux-là.

7 Et les épis maigres engloutirent les sept épis gras et pleins; et Pharaon s’éveilla, et voici, c’était un songe.

8 Et sur le matin son esprit était agité; et il envoya appeler tous les magiciens et tous les sages d’Égypte, et Pharaon leur raconta ses songes; mais il n’y eut personne qui les lui interpréta.

9 Alors le grand échanson parla à Pharaon, en disant: Je vais rappeler aujourd’hui mes fautes.

10 Pharaon se mit en colère contre ses serviteurs, et me fit mettre en prison, dans la maison du chef des gardes, moi et le grand panetier.

11 Alors nous fîmes, lui et moi, un songe dans une même nuit; nous songeâmes, chacun selon la signification de son songe.

12 Or, il y avait là avec nous un jeune homme hébreu, serviteur du chef des gardes; et nous lui racontâmes nos songes, et il nous les interpréta; il donna à chacun une interprétation d’après son songe.

13 Et la chose arriva comme il nous l’avait interprétée: le roi me rétablit dans ma place, et fit pendre l’autre.

14 Alors Pharaon envoya appeler Joseph, et on le fit sortir en hâte de la prison; on le rasa, on le fit changer de vêtements, et il vint vers Pharaon.

15 Et Pharaon dit à Joseph: J’ai fait un songe, et il n’y a personne qui l’interprète. Or, j’ai entendu dire que tu n’as qu’à entendre un songe pour l’interpréter.

16 Et Joseph répondit à Pharaon, en disant: Ce n’est pas moi, c’est Dieu qui répondra touchant la prospérité de Pharaon.

17 Et Pharaon dit à Joseph: Dans mon songe, voici, je me tenais sur le bord du fleuve.

18 Et voici que du fleuve montaient sept vaches grasses et belles, et elles paissaient dans le marécage.

19 Et voici, sept autres vaches montaient après elles, chétives, et très laides, et décharnées; je n’en ai jamais vu de semblables en laideur dans tout le pays d’Égypte.

20 Et les vaches décharnées et laides dévorèrent les sept premières vaches grasses,

21 Qui entrèrent dans leur ventre sans qu’il parût qu’elles y fussent entrées, et elles étaient aussi laides qu’au commencement.

22 Alors je me réveillai. Je vis encore en songeant, et sept épis pleins et beaux poussaient sur une même tige.

23 Puis, voici, sept épis stériles, maigres et brûlés par le vent d’Orient, germaient après ceux-là.

24 Et les épis maigres engloutirent les sept beaux épis. Et je l’ai dit aux magiciens; mais nul ne me l’explique.

25 Et Joseph répondit à Pharaon: Ce qu’a songé Pharaon est une seule chose; Dieu a déclaré à Pharaon ce qu’il va faire.

26 Les sept belles vaches sont sept ans; et les sept beaux épis sont sept ans; c’est un même songe.

27 Et les sept vaches décharnées et laides, qui montaient après celles-là sont sept ans, et les sept épis vides, brûlés par le vent d’Orient, seront sept ans de famine.

28 C’est ce que j’ai dit à Pharaon: Dieu a fait voir à Pharaon ce qu’il va faire.

29 Voici, il va venir sept années de grande abondance dans tout le pays d’Égypte.

30 Mais elles seront suivies de sept ans de famine; et toute cette abondance sera oubliée dans le pays d’Égypte, et la famine consumera le pays.

31 Et l’abondance ne paraîtra plus dans le pays, à cause de cette famine qui viendra après; car elle sera très grande.

32 Et quant à ce que le songe s’est reproduit deux fois pour Pharaon, c’est que la chose est arrêtée de Dieu, et que Dieu se hâte de l’accomplir.

33 Or, maintenant, que Pharaon choisisse un homme entendu et sage, et qu’il l’établisse sur le pays d’Égypte.

34 Que Pharaon établisse et institue des commissaires sur le pays, et qu’il prenne le cinquième du revenu du pays d’Égypte, durant les sept années d’abondance.

35 Et qu’ils rassemblent tous les vivres de ces bonnes années qui viennent, et qu’ils amassent du froment sous la main de Pharaon, des vivres dans les villes, et qu’ils les gardent.

36 Et ces vivres seront en réserve pour le pays, pour les sept années de famine qui seront au pays d’Égypte, afin que le pays ne soit pas consumé par la famine.

37 Et ce discours plut à Pharaon, et à tous ses serviteurs.

38 Et Pharaon dit à ses serviteurs: Trouverions-nous un homme comme celui-ci, qui a l’esprit de Dieu?

39 Et Pharaon dit à Joseph: Puisque Dieu t’a fait connaître tout ceci, nul n’est entendu, ni sage autant que toi.

40 C’est toi qui seras sur ma maison, et tout mon peuple obéira à ta bouche. Je serai seulement plus grand que toi par le trône.

41 Puis Pharaon dit à Joseph: Regarde, je t’établis sur tout le pays d’Égypte.

42 Alors Pharaon ôta son anneau de sa main, et le mit à la main de Joseph; et il le fit revêtir d’habits de fin lin, et lui mit un collier d’or au cou.

43 Et il le fit monter sur son second char; et l’on criait devant lui: A genoux! Et il l’établit sur tout le pays d’Égypte.

44 Et Pharaon dit à Joseph: Je suis Pharaon! et sans toi nul ne lèvera la main ni le pied dans tout le pays d’Égypte.

45 Et Pharaon appela Joseph du nom de Tsophnath-Panéach (soutien de la vie), et il lui donna pour femme Asnath, fille de Potiphéra, prêtre d’On (Héliopolis). Et Joseph alla visiter le pays d’Égypte.

46 Or, Joseph était âgé de trente ans, quand il se présenta devant Pharaon, roi d’Égypte. Joseph sortit donc de devant Pharaon, et parcourut tout le pays d’Égypte.

47 Et la terre rapporta à pleines mains durant les sept années d’abondance.

48 Et Joseph rassembla tous les vivres des sept années, qu’il y eut au pays d’Égypte; et il mit les vivres dans les villes; il mit dans l’intérieur de chaque ville les vivres du territoire qui l’environnait.

49 Et Joseph amassa une grande quantité de froment, comme le sable de la mer; tellement qu’on cessa de le compter, parce qu’il était sans nombre.

50 Or, avant qu’arrivât l’année de famine, il naquit à Joseph deux fils, qu’Asnath, fille de Potiphéra, prêtre d’On, lui enfanta.

51 Et Joseph nomma le premier-né Manassé (celui qui fait oublier); car Dieu, dit-il, m’a fait oublier toute ma peine, et toute la maison de mon père.

52 Et il nomma le second Éphraïm (double fécondité); car Dieu, dit-il, m’a rendu fécond dans le pays de mon affliction.

53 Alors finirent les sept années de l’abondance qu’il y eut au pays d’Égypte.

54 Et les sept années de famine commencèrent à venir, comme Joseph l’avait dit. Et la famine fut dans tous les pays; mais dans tout le pays d’Égypte il y avait du pain.

55 Ensuite tout le pays d’Égypte fut affamé; et le peuple cria à Pharaon pour avoir du pain. Et Pharaon répondit à tous les Égyptiens: Allez à Joseph; faites ce qu’il vous dira.

56 La famine fut donc sur toute la surface du pays, et Joseph ouvrit tous les greniers et vendit du blé aux Égyptiens. Et la famine fut grande au pays d’Égypte.

57 Et de tous les pays on venait en Égypte, pour acheter du blé à Joseph; car la famine était grande par toute la terre.

Faraos drömmar

1 Efter två år hände det att farao drömde att han stod vid Nilen. 2 Han såg sju kor, vackra och feta, komma upp ur floden, och de betade i vassen. 3 Sedan såg han sju andra kor, fula och magra, komma upp ur floden. De ställde sig bredvid de andra korna på flodstranden, 4 och de fula och magra korna åt upp de sju vackra och feta korna. Därefter vaknade farao.

5 Men han somnade igen och såg då i drömmen sju ax, frodiga och vackra, som växte på samma strå. 6 Sedan såg han sju andra ax skjuta upp, tunna och svedda av östanvinden. 7 Och de sju tunna axen slukade de sju frodiga och fulla axen. Sedan vaknade farao, och se, det var en dröm.

8 På morgonen var han orolig till sinnes, och han skickade efter och kallade till sig Egyptens alla spåmän och vise män. Farao berättade sina drömmar för dem, men det fanns ingen som kunde tyda dem för honom. 9 *1 Mos 40:1f. Då sade överste munskänken till farao: "I dag måste jag påminna om mina synder. 10 När farao en gång var arg på sina tjänare, satte han mig och förste bagaren i förvar hos befälhavaren för livvakterna. 11 Då hade vi båda samma natt var sin dröm, och våra drömmar hade var sin särskilda tydning. 12 Tillsammans med oss fanns där en ung hebré som var tjänare hos befälhavaren för livvakterna. Vi berättade våra drömmar för honom och han tydde dem för oss. Han tydde vad var och en av oss hade drömt, 13 och som han tydde för oss, så blev det. Jag fick tillbaka min tjänst och den andre hängdes."

14 *Ps 105:20, Dan 2:25. Då skickade farao bud efter Josef. Man skyndade sig att hämta ut honom ur fängelset, och han fick raka sig*41:14raka sigEgyptier rakade ofta av sig både skägg och hår, medan semiter lät båda växa (3 Mos 19:27). Att raka av allt var en hygienisk åtgärd (3 Mos 14:9). och byta kläder och kom sedan inför farao. 15 Farao sade till Josef: "Jag har haft en dröm, och det finns ingen som kan tyda den. Men jag har hört om dig att när du får höra en dröm så kan du tyda den." 16 Josef sade till farao: "Inte jag, men Gud kan ge farao ett gynnsamt svar."

17 Då sade farao till Josef: "Jag drömde att jag stod på Nilens strand. 18 Jag såg sju kor, vackra och feta, komma upp ur floden, och de betade i vassen. 19 Sedan såg jag sju andra kor komma upp, klena och mycket fula och magra. Jag har aldrig sett så fula kor i hela Egyptens land. 20 Och de magra och fula korna åt upp de sju första, feta korna. 21 Men när de hade svalt dem, märktes inte att de hade ätit upp dem. De var lika fula som förut. Sedan vaknade jag.

22 Men jag drömde igen och såg då sju ax, fullmatade och vackra, växa på samma strå. 23 Sedan såg jag sju andra ax skjuta upp, torra och tunna och svedda av östanvinden. 24 Och de tunna axen slukade de sju vackra axen. Detta har jag talat om för spåmännen, men ingen kunde förklara det för mig."

25 Då sade Josef till farao: "Faraos drömmar har en och samma betydelse. Gud har visat farao vad han tänker göra. 26 De sju vackra korna betyder sju år, och de sju vackra axen betyder också sju år. Drömmarna har en och samma betydelse. 27 De sju magra och fula korna som kom upp efter dem betyder sju år, likaså de sju tomma axen som var svedda av östanvinden. Det ska komma sju hungerår*41:27hungerårTack vare Nilfloden var Egypten regionens kornbod som sällan drabbades av svält (12:10). Ett exempel på en tid av svält i Egypten nämns i "Nefertis syner", en skrift ca hundra år äldre än Josefs upphöjelse 1885 f Kr..

28 Det var det jag menade när jag sade till farao: Gud har låtit farao veta vad han tänker göra. 29 Sju år ska komma med stort överflöd över hela Egyptens land. 30 Men efter dem ska det komma sju hungerår så att man glömmer allt det överflöd som var i Egypten, och svälten ska ödelägga landet. 31 Man ska inte minnas överflödet som var i landet på grund av den svält som sedan kommer, för den ska bli mycket svår. 32 Och att farao har haft drömmen två gånger betyder att det är fast bestämt av Gud och att han låter det komma snart.

33 Därför bör farao utse en förståndig och vis man och sätta honom över Egyptens land. 34 Farao bör också sätta förvaltare över landet och ta upp en femtedel av skörden i Egypten under de sju överflödsåren. 35 Under de kommande goda åren ska de samla in allt ätbart och lagra och förvara säd under faraos tillsyn i städerna. 36 Det ska finnas förråd av livsmedel för landet under de sju hungerår som ska drabba Egypten. Då behöver inte landet gå under genom svälten."

Josef upphöjs

37 Detta tilltalade farao och alla hans tjänare, 38 och han sade till dem: "Finns det någon som har Guds ande som denne man?" 39 Och farao sade till Josef: "Eftersom Gud har uppenbarat allt detta för dig, så finns det ingen som är så förståndig och vis som du. 40 *1 Mos 42:6, 45:8, Ps 105:21, Apg 7:9f. Du ska styra*41:40styraJosef är den förste kände semiten som upphöjs till en sådan position i Egypten. Det blev vanligare under hyksostiden (ca 1750-1550 f Kr). Även den monoteistiske farao Akhenaten (ca 1353-1336 f Kr) hade en liknande semitisk minister vid namn Tutu. över mitt hus, och allt mitt folk ska rätta sig efter dina befallningar. Bara när det gäller tronen ska jag vara högre än du." 41 Och farao sade till Josef: "Se, jag sätter dig över hela Egyptens land." 42 Och farao tog av ringen*41:42ringenMed denna kunde Josef signera i faraos namn (jfr 1 Kung 21:8, Est 3:10, 8:2). från sin hand och satte den på Josefs hand, och han klädde honom i kläder av fint linne och hängde en kedja av guld runt hans hals. 43 *1 Mos 45:9. Han lät honom åka i vagnen närmast efter sin egen och man ropade "Abrek*41:43AbrekBetydelsen oviss, kanske "knäböj".!" framför honom. Så satte farao honom över hela Egyptens land.

44 Sedan sade farao till Josef: "Jag är farao. Utan din vilja ska ingen i Egyptens land lyfta hand eller fot." 45 Farao gav Josef namnet Safenat-Panéa*41:45Safenat-PanéaBetydelsen oviss, kanske egyptiska för "Gud har talat, han ska leva" eller "den som känner hemligheter". och gav honom till hustru Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On*41:45prästen i OnDen inflytelserike översteprästen för solguden Ra. On låg 1,5 mil norr om Kairo.. Sedan reste Josef omkring i Egyptens land.

46 Josef var trettio år*41:46Josef var trettio årKanske 1885 f Kr (jfr 45:6, 47:28). när han stod inför farao, Egyptens kung. Han lämnade farao och reste omkring i hela Egypten. 47 Under de sju goda åren gav landet skörd i överflöd, 48 och under dessa sju år samlade Josef in allt ätbart och lagrade det i städerna. I varje stad lagrade han den föda som kom från fälten runt omkring. 49 På så sätt samlade Josef så mycket säd som det finns sand i havet. Till sist slutade han att hålla räkning på den, för den kunde inte räknas.

50 *1 Mos 46:20, 48:5. Innan hungeråren kom föddes två söner åt Josef. De föddes av Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On. 51 Josef gav den förstfödde namnet Manasse*41:51ManasseAnknyter till det hebreiska ordet för "glömma"., "för", sade han, "Gud har låtit mig glömma all min olycka och hela min fars hus." 52 Den andre gav han namnet Efraim*41:52EfraimAnknyter till det hebreiska ordet för "göra fruktsam"., "för", sade han, "Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land."

53 Men de sju överflödsåren i Egypten tog slut.*41:53de sju överflödsåren … de sju hungerårenKanske 1885-1878 och 1878-1871 f Kr.54 *Ps 105:16, Apg 7:11. Och så började de sju hungeråren som Josef hade förutsagt. Det blev svält i alla länder, men i Egypten fanns det bröd överallt. 55 Och när hela Egyptens land började hungra och folket ropade till farao efter bröd, sade han till alla egyptierna: "Gå till Josef och gör som han säger!" 56 När svälten hade brett ut sig över hela landet, öppnade Josef alla förrådshus och sålde säd till egyptierna. Men svälten blev allt svårare i Egypten. 57 Och man kom från hela världen till Josef i Egypten för att köpa säd, för svälten var svår i hela världen.