Êxodo 10

1 Et l’Éternel dit à Moïse: Va vers Pharaon, car j’ai appesanti son cœur et le cœur de ses serviteurs, afin de mettre au milieu d’eux mes prodiges,

2 Et afin que tu racontes à ton fils et au fils de ton fils, les exploits que j’aurai accomplis sur les Égyptiens et les prodiges que j’aurai faits au milieu d’eux, et que vous sachiez que je suis l’Éternel.

3 Moïse et Aaron vinrent donc vers Pharaon, et lui dirent: Ainsi a dit l’Éternel, le Dieu des Hébreux: Jusqu’à quand refuseras-tu de t’humilier devant moi? Laisse aller mon peuple, afin qu’il me serve.

4 Car si tu refuses de laisser aller mon peuple, voici, je ferai venir demain des sauterelles dans ton territoire.

5 Et elles couvriront la face de la terre, et l’on ne pourra plus voir la terre; et elles dévoreront le reste de ce qui est échappé, ce que la grêle vous a laissé; et elles dévoreront tous les arbres qui poussent dans vos champs;

6 Et elles rempliront tes maisons, et les maisons de tous tes serviteurs, et les maisons de tous les Égyptiens; ce que tes pères n’ont point vu, ni les pères de tes pères, depuis le jour qu’ils ont été sur la terre, jusqu’à ce jour. Puis il se tourna et sortit de chez Pharaon.

7 Et les serviteurs de Pharaon lui dirent: Jusqu’à quand celui-ci nous sera-t-il en piège? Laisse aller ces gens, et qu’ils servent l’Éternel leur Dieu. Ne vois-tu pas encore que l’Égypte est perdue?

8 Alors on fit revenir Moïse et Aaron vers Pharaon, et il leur dit: Allez, servez l’Éternel votre Dieu. Quels sont tous ceux qui iront?

9 Et Moïse répondit: Nous irons avec nos jeunes gens et nos vieillards, avec nos fils et nos filles; nous irons avec nos brebis et nos bœufs; car c’est pour nous une fête de l’Éternel.

10 Alors il leur dit: Que l’Éternel soit avec vous, comme je vous laisserai aller, vous et vos petits enfants! Prenez garde, car le mal est devant vous!

11 Il n’en sera pas ainsi; allez, vous les hommes, et servez l’Éternel; car c’est ce que vous demandiez. Et on les chassa de devant Pharaon.

12 Alors l’Éternel dit à Moïse: Étends ta main sur le pays d’Égypte, pour faire venir les sauterelles, et qu’elles montent sur le pays d’Égypte, et dévorent toute l’herbe de la terre, tout ce que la grêle a laissé.

13 Moïse étendit donc sa verge sur le pays d’Égypte; et l’Éternel amena sur le pays, tout ce jour-là et toute la nuit, un vent d’Orient; le matin vint, et le vent d’Orient avait apporté les sauterelles.

14 Et les sauterelles montèrent sur tout le pays d’Égypte, et s’abattirent dans tout le territoire de l’Égypte, en très grand nombre. Il n’y en avait point eu avant elles de semblables, et il n’y en aura point de semblables après elles.

15 Elles couvrirent la face de tout le pays, et le pays en fut obscurci; et elles dévorèrent toute l’herbe de la terre, et tout le fruit des arbres, que la grêle avait laissé; et il ne resta aucune verdure aux arbres, ni aux herbes des champs, dans tout le pays d’Égypte.

16 Alors Pharaon se hâta d’appeler Moïse et Aaron, et dit: J’ai péché contre l’Éternel votre Dieu, et contre vous.

17 Mais, maintenant, pardonne, je te prie, mon péché, pour cette fois seulement; et intercédez auprès de l’Éternel votre Dieu, pour qu’il éloigne de moi seulement cette mort.

18 Il sortit donc de chez Pharaon, et intercéda auprès de l’Éternel.

19 Et l’Éternel ramena un vent d’Occident très fort, qui emporta les sauterelles, et les précipita dans la mer Rouge. Il ne resta pas une seule sauterelle dans tout le territoire de l’Égypte.

20 Mais l’Éternel endurcit le cœur de Pharaon, et il ne laissa point aller les enfants d’Israël.

21 Alors l’Éternel dit à Moïse: Étends ta main vers les cieux, et qu’il y ait des ténèbres sur le pays d’Égypte, telles qu’on puisse les toucher.

22 Moïse étendit donc sa main vers les cieux, et il y eut d’épaisses ténèbres dans tout le pays d’Égypte, pendant trois jours;

23 On ne se voyait pas l’un l’autre, et nul ne se leva de sa place, pendant trois jours. Mais pour tous les enfants d’Israël il y eut de la lumière dans le lieu de leurs demeures.

24 Alors Pharaon appela Moïse et dit: Allez, servez l’Éternel; que vos brebis et vos bœufs seuls demeurent; vos petits enfants iront aussi avec vous.

25 Mais Moïse répondit: Tu mettras toi-même entre nos mains de quoi faire des sacrifices et des holocaustes, que nous offrirons à l’Éternel notre Dieu.

26 Et nos troupeaux iront aussi avec nous; il n’en restera pas un ongle. Car nous en prendrons pour servir l’Éternel notre Dieu; et nous ne saurons avec quoi nous devrons servir l’Éternel, que nous ne soyons arrivés là.

27 Mais l’Éternel endurcit le cœur de Pharaon, et il ne voulut point les laisser aller.

28 Et Pharaon lui dit: Va-t’en de devant moi! Garde-toi de revoir ma face, car le jour où tu verras ma face, tu mourras.

29 Alors Moïse répondit: Tu as bien dit; je ne reverrai plus ta face.

Den åttonde plågan – gräshoppor

1 *2 Mos 4:21, 7:13.Herren sade till Mose: "Gå till farao, för jag har förhärdat hans och hans tjänares hjärtan för att göra dessa tecken mitt ibland dem, 2 så att du ska kunna berätta för dina barn och barnbarn vilka stora gärningar jag har utfört bland egyptierna och vilka tecken jag har gjort bland dem. Och ni ska inse att jag är Herren."

3 Då gick Mose och Aron till farao och sade till honom: "Så säger Herren, hebreernas Gud: Hur länge ska du vägra ödmjuka dig inför mig? Släpp mitt folk så att de kan hålla gudstjänst åt mig! 4 För om du vägrar släppa mitt folk, se, då ska jag i morgon sända gräshoppor*10:4gräshopporGräshoppssvärmar förökade sig i nuvarande Sudan och bars ibland med vinden i februari-mars upp mot Egypten eller Israel. Stora svärmar (jfr vers 14) omfattade miljoner individer som slukade allt som växte (jfr 5 Mos 28:38, Joel 1:4). över ditt land. 5 De ska täcka marken så att man inte kan se den. Det sista som är kvar efter haglet ska de äta upp, och de ska gnaga av alla era träd som växer på marken. 6 De ska fylla dina hus och dina tjänares och alla egyptiernas hus, så att dina fäder och förfäder inte har sett något liknande från den dag de blev till på jorden ända till denna dag." Sedan vände han sig om och gick ut från farao.

7 Men faraos tjänare sade till honom: "Hur länge ska den mannen få vara en snara för oss? Släpp männen så att de kan hålla gudstjänst åt Herren sin Gud. Förstår du fortfarande inte att Egypten går under?" 8 Då hämtade man tillbaka Mose och Aron till farao, och han sade till dem: "Gå och håll gudstjänst åt Herren er Gud! Men vilka är det som ska gå?" 9 Mose svarade: "Vi går både unga och gamla. Vi går med söner och döttrar, med får och kor, eftersom vi ska fira en Herrens högtid." 10 Då sade han till dem: "Herren vare med er, lika visst som jag släpper er och era små barn! Se, ni har något ont i sikte. 11 Nej, ni män får ge er i väg och hålla gudstjänst åt Herren. Det var ju det ni bad om." Och man drev ut dem från farao.

12 Herren sade till Mose: "Räck ut handen över Egypten, så att det kommer gräshoppor över Egyptens land och äter upp landets alla växter, allt som haglet lämnat kvar." 13 *Ps 78:46, 105:34f, Joel 1:4. Då räckte Mose ut sin stav över Egyptens land, och Herren lät en östanvind blåsa över landet hela den dagen och natten. När det blev morgon förde östanvinden med sig gräshopporna. 14 De kom över hela Egypten och slog ner i stor mängd över hela Egyptens område. Så mycket gräshoppor hade aldrig förekommit och ska aldrig mer förekomma. 15 De täckte hela marken och landet blev mörkt. Och de åt upp landets alla växter, all frukt på träden och allt som haglet lämnat kvar. Inget grönt blev kvar på träden eller på markens växter i hela Egyptens land.

16 Då kallade farao snabbt till sig Mose och Aron och sade: "Jag har syndat mot Herren er Gud och mot er. 17 Men förlåt nu min synd den här enda gången och be till Herren er Gud att han bara tar bort denna dödliga plåga från mig." 18 Då gick han ut från farao och bad till Herren. 19 Och Herren vände vinden och lät en mycket stark västanvind blåsa. Den tog tag i gräshopporna och kastade dem i Röda havet*10:19Röda havetHebr. yam suf, som kan översättas "Slutets hav" (jfr 15:4) eller "Sävhavet". Se not till 13:18., så att inte en enda gräshoppa blev kvar inom hela Egyptens område.

20 Men Herren gjorde faraos hjärta hårt, och han släppte inte Israels barn.

Den nionde plågan – mörker

21 Herren sade till Mose: "Räck upp handen mot himlen, så ska det komma ett mörker över Egypten, ett mörker som man kan ta på."*10:21ett mörker som man kan ta påMöjligen avses en sandstorm, som ibland drabbar Egypten i mars och kan vara i tre dagar (vers 22).22 *Ps 105:28. Då räckte Mose upp handen mot himlen, och ett tjockt mörker kom över hela Egyptens land i tre dagar. 23 Ingen såg den andre och ingen steg upp från sin plats på tre dagar. Men där Israels barn bodde var det ljust överallt.

24 Då kallade farao till sig Mose och sade: "Gå och håll gudstjänst åt Herren. Bara era får och kor måste lämnas kvar. Till och med era barn får gå med er." 25 Men Mose sade: "Du måste låta oss få slaktoffer och brännoffer att offra åt Herren vår Gud. 26 Även vår boskap måste gå med oss, och inte en klöv får bli kvar. Vi tar från vår boskap när vi tjänar Herren vår Gud. Och innan vi är där vet vi inte själva vad vi ska offra åt Herren."

27 Men Herren gjorde faraos hjärta hårt så att han inte ville släppa dem. 28 Farao sade till honom: "Gå bort från mig! Och akta dig för att komma inför mina ögon igen. Den dag du kommer inför mina ögon ska du dö." 29 Mose svarade: "Som du säger: Jag ska aldrig mer komma inför dina ögon."