Êxodo 13

1 Et l’Éternel parla à Moïse, en disant:

2 Consacre-moi tout premier-né, tout ce qui naît le premier parmi les enfants d’Israël, parmi les hommes et parmi les bêtes; il est à moi.

3 Et Moïse dit au peuple: Souvenez-vous de ce jour où vous êtes sortis d’Égypte, de la maison de servitude, car l’Éternel vous en a retirés à main forte; et qu’on ne mange point de pain levé.

4 Vous sortez aujourd’hui, au mois des épis.

5 Quand donc l’Éternel t’aura introduit au pays des Cananéens, des Héthiens, des Amoréens, des Héviens, et des Jébusiens, qu’il a juré à tes pères de te donner, pays où coulent le lait et le miel, alors tu t’acquitteras, dans ce mois, de ce service.

6 Pendant sept jours tu mangeras des pains sans levain, et au septième jour il y aura une fête à l’Éternel.

7 On mangera des pains sans levain pendant sept jours; et l’on ne verra point chez toi de pain levé, et l’on ne verra point chez toi de levain dans tout ton territoire.

8 Et tu l’expliqueras à ton fils en ce jour-là, en disant: C’est à cause de ce que l’Éternel fit pour moi, lorsque je sortis d’Égypte.

9 Et cela te sera comme un signe sur ta main, et comme un mémorial entre tes yeux, afin que la loi de l’Éternel soit dans ta bouche, car l’Éternel t’a retiré d’Égypte à main forte.

10 Tu garderas donc cette ordonnance, en sa saison, tous les ans.

11 Et quand l’Éternel t’aura introduit au pays des Cananéens, comme il l’a juré à toi et à tes pères, et qu’il te l’aura donné;

12 Alors tu présenteras à l’Éternel tout ce qui naît le premier, et tous les premiers-nés des bêtes que tu auras; les mâles seront à l’Éternel.

13 Mais tu rachèteras avec un agneau ou chevreau tout premier-né de l’âne; et si tu ne le rachètes pas, tu lui rompras la nuque. Tu rachèteras aussi tout premier-né des hommes parmi tes enfants.

14 Et quand ton fils t’interrogera un jour, en disant: Que signifie cela? tu lui diras: Par sa main forte l’Éternel nous a retirés d’Égypte, de la maison de servitude.

15 Et il arriva, quand Pharaon s’obstina à ne point nous laisser aller, que l’Éternel tua tout premier-né dans le pays d’Égypte, depuis le premier-né de l’homme jusqu’au premier-né du bétail; c’est pourquoi, je sacrifie à l’Éternel tous les mâles qui naissent les premiers, et je rachète tout premier-né de mes fils.

16 Et cela sera comme un signe sur ta main, et des fronteaux entre tes yeux, que l’Éternel nous a retirés d’Égypte à main forte.

17 Or, quand Pharaon eut laissé aller le peuple, Dieu ne les conduisit point par le chemin du pays des Philistins, qui est le plus proche; car Dieu dit: Il est à craindre que le peuple ne se repente, quand il verra la guerre, et qu’il ne retourne en Égypte.

18 Mais Dieu fit faire au peuple un détour par le chemin du désert, vers la mer Rouge. Et les enfants d’Israël montèrent en armes du pays d’Égypte.

19 Et Moïse prit avec lui les os de Joseph; car Joseph avait fait expressément jurer les enfants en disant: Dieu vous visitera certainement; et vous transporterez mes os d’ici avec vous.

20 Or, ils partirent de Succoth, et campèrent à Étham, au bout du désert.

21 Et l’Éternel allait devant eux, le jour dans une colonne de nuée, pour les conduire par le chemin, et la nuit dans une colonne de feu, pour les éclairer, afin qu’ils marchassent jour et nuit.

22 La colonne de nuée ne se retirait point de devant le peuple pendant le jour, ni la colonne de feu pendant la nuit.

Det förstfödda helgas åt Herren

1 Herren sade till Mose: 2 *2 Mos 22:29, 34:19, 4 Mos 3:13, 8:17, Neh 10:36, Luk 2:23. "Helga allt förstfött åt mig. Allt hos Israels barn som öppnar moderlivet, både av människor och boskap, tillhör mig."*13:2 Citeras i Luk 2:23 i samband med frambärandet av Jesus i templet.

3 Mose sade till folket: "Kom ihåg den här dagen då ni drog ut ur Egypten, ur träldomshuset. Med stark hand förde Herren ut er därifrån, och därför får inget syrat ätas. 4 Den här dagen i månaden Aviv*13:4AvivHebr. för "vår", månaden som inföll i mars-april (senare kallad Nisan, jfr Neh 2:1). drar ni ut. 5 *1 Mos 50:24, 2 Mos 3:8. Och när Herren låter dig komma in i kananeernas, hetiternas, amoreernas, hiveernas och jebusiternas land som han med ed har lovat dina fäder att ge dig, ett land som flödar av mjölk och honung, då ska du fira denna gudstjänst i den här månaden. 6 *2 Mos 12:15f, 34:18. I sju dagar ska du äta osyrat bröd, och på sjunde dagen ska en Herrens högtid firas. 7 Under de sju dagarna ska man äta osyrat bröd. Inget syrat ska man då se hos dig, och det får inte finnas surdeg hos dig någonstans i landet.

8 *2 Mos 12:26f, Ps 78:5f. På den dagen ska du förklara för din son: Detta gör jag på grund av det som Herren gjorde för mig när jag drog ut ur Egypten. 9 *5 Mos 6:8, 11:18. Det ska vara som ett tecken för dig på din hand och som en påminnelse på din panna*13:9på din pannaOrdagrant: "mellan dina ögon" (även i v 16)., att Herrens undervisning ska vara i din mun, för med stark hand har Herren fört dig ut ur Egypten. 10 Denna stadga ska du hålla på den bestämda tiden år efter år.

11 När Herren låter dig komma in och ger dig kananeernas land, som han med ed har lovat dig och dina fäder, 12 *2 Mos 34:19f, 4 Mos 18:15f. då ska du överlämna till Herren allt som öppnar moderlivet. Allt förstfött av hankön bland din boskap ska tillhöra Herren. 13 Men allt som öppnar moderlivet bland åsnor ska du lösa ut med ett får, och om du inte vill lösa det ska du krossa nacken på det. Varje förstfödd son ska du lösa ut.

14 När din son i framtiden frågar dig vad det betyder, ska du svara honom: Med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten, ur träldomshuset. 15 Eftersom farao envist vägrade släppa oss, dödade Herren allt förstfött i Egyptens land, från det förstfödda bland människor till det förstfödda bland boskap. Därför offrar jag åt Herren allt av hankön som öppnar moderlivet, och varje förstfödd son löser jag ut.

16 Detta ska vara som ett tecken på din hand och en påminnelse på din panna, eftersom Herren med stark hand förde oss ut ur Egypten."

Molnpelaren och eldpelaren

17 När farao hade släppt folket förde Gud dem inte genom filisteernas land*13:17filisteernas landGazaremsan längs Medelhavskusten. Här gick den vanliga karavanvägen mot Israels land., fast det var den närmaste vägen. Gud tänkte nämligen att folket kunde ångra sig och vända tillbaka till Egypten när de fick se krig hota. 18 Därför lät han folket ta en omväg genom öknen*13:18ta en omväg genom öknenAnnan översättning: "vika av och ta ökenvägen". mot Röda havet*13:18Röda havetHebr. yam suf, som kan översättas "Slutets hav" (jfr 15:4) eller "Sävhavet". Identifierades i Septuaginta med Röda havet (Suezviken, jfr 10:19) men syftar annars i Bibeln (t ex 5 Mos 2:1, 1 Kung 9:26) oftast på Akabaviken, en del av samma hav. På senare tid har även en identifikation med sjöarna längs den nuvarande Suezkanalen föreslagits.. Israels barn drog ut ur Egypten i ordnade grupper.*13:18i ordnade grupperAnnan översättning: "beväpnade".19 *1 Mos 50:25, Jos 24:32, Hebr 11:22. Och Mose tog med sig Josefs ben, för Josef hade tagit en ed av Israels barn och sagt: "När Gud ser till er, ta då med mina ben härifrån."

20 *4 Mos 33:6. De bröt upp från Suckot*13:20SuckotTroligen egyptiska Tjeku, dalgången Wadi Tumilat i östra utkanten av Goshen. och slog läger i Etam vid utkanten av öknen. 21 *4 Mos 14:14, Neh 9:12, Ps 78:14, 105:39, 1 Kor 10:1.Herren gick framför dem, om dagen i en molnpelare för att visa dem vägen och om natten i en eldpelare*13:21molnpelare … eldpelareEtt moln av strålande härlighet som omgav Gud när han uppenbarade sig (40:34f, 1 Kung 8:10, Ps 97:2, Matt 17:5, Luk 21:27, Apg 1:9). för att ge dem ljus. På så sätt kunde de vandra både dag och natt. 22 Molnpelaren upphörde inte att gå framför folket på dagen och inte heller eldpelaren på natten.