Êxodo 5

1 Après cela, Moïse et Aaron vinrent et dirent à Pharaon: Ainsi a dit l’Éternel, le Dieu d’Israël: Laisse aller mon peuple, afin qu’il me célèbre une fête au désert.

2 Mais Pharaon dit: Qui est l’Éternel, pour que j’obéisse à sa voix en laissant aller Israël? Je ne connais point l’Éternel, et je ne laisserai pas non plus aller Israël.

3 Et ils dirent: Le Dieu des Hébreux est venu au-devant de nous; permets-nous d’aller le chemin de trois jours dans le désert, pour que nous sacrifiions à l’Éternel notre Dieu, de peur qu’il ne nous frappe par la peste ou par l’épée.

4 Et le roi d’Égypte leur dit: Moïse et Aaron, pourquoi détournez-vous le peuple de son ouvrage? Allez à vos travaux.

5 Et Pharaon dit: Voici, le peuple du pays est maintenant en grand nombre, et vous les faites chômer de leur travail

6 Pharaon donna ordre ce jour-là aux exacteurs établis sur le peuple, et à ses commissaires, en disant:

7 Vous ne donnerez plus de paille au peuple pour faire les briques, comme auparavant; qu’ils aillent eux-mêmes, et qu’ils s’amassent de la paille.

8 Mais vous leur imposerez la quantité de briques qu’ils faisaient auparavant; vous n’en retrancherez rien, car ils sont paresseux; c’est pour cela qu’ils crient, en disant: Allons sacrifier à notre Dieu!

9 Qu’on accable ces gens de travail, et qu’ils s’y occupent, et ne regardent point à des paroles de mensonge.

10 Alors les exacteurs du peuple et ses commissaires sortirent, et dirent au peuple: Ainsi a dit Pharaon: Je ne vous donne plus de paille.

11 Allez vous-mêmes, prenez de la paille où vous en trouverez, car on ne retranchera rien de votre travail.

12 Alors le peuple se répandit par tout le pays d’Égypte, afin d’amasser du chaume pour tenir lieu de paille.

13 Et les exacteurs les pressaient, en disant: Achevez votre ouvrage, chaque jour la quantité fixée, comme quand il y avait de la paille.

14 Et les commissaires des enfants d’Israël, que les exacteurs de Pharaon avaient établis sur eux, furent battus, et on leur disait: Pourquoi n’avez-vous point achevé votre tâche, en faisant des briques, hier et aujourd’hui, comme auparavant?

15 Alors les commissaires des enfants d’Israël vinrent et crièrent à Pharaon, en disant: Pourquoi agis-tu ainsi à l’égard de tes serviteurs?

16 On ne donne point de paille à tes serviteurs, et l’on nous dit: Faites des briques! Et voici, tes serviteurs sont battus et ton peuple est en faute.

17 Et il répondit: Vous êtes des paresseux, des paresseux! C’est pour cela que vous dites: Allons sacrifier à l’Éternel.

18 Or, maintenant, allez, travaillez; et l’on ne vous donnera point de paille; et vous fournirez la même quantité de briques.

19 Les commissaires des enfants d’Israël se virent donc dans la peine, parce qu’on leur dit: Vous ne retrancherez rien de vos briques; chaque jour, la quantité fixée.

20 Et ils rencontrèrent Moïse et Aaron qui les attendaient, à leur sortie d’auprès de Pharaon;

21 Et ils leur dirent: Que l’Éternel vous regarde, et qu’il juge! vous nous avez mis en mauvaise odeur devant Pharaon et devant ses serviteurs, en leur mettant une épée à la main pour nous tuer.

22 Alors Moïse se tourna vers l’Éternel, et dit: Seigneur, pourquoi as-tu fait du mal à ce peuple? Pourquoi donc m’as-tu envoyé,

23 Puisque depuis que je suis venu vers Pharaon, pour parler en ton nom, il a maltraité ce peuple, et tu n’as point délivré ton peuple?

Mose och Aron inför farao

1 *2 Mos 3:18, 22f. Därefter gick Mose och Aron till farao*5:1faraoKanske Thutmose III (levde ca 1481-1427 f Kr), en av Egyptens största krigarkungar som härjade Kanaan och Syrien ett flertal gånger. Historikern Josefus kallar uttågets farao "Tethmosis". Innan Thutmose III blev farao var han överbefälhavare under sin styvmor Hatshepsut (regerade ca 1473-1458 f Kr), änka efter hans far Thutmose II (se 2:15 med not). Det har föreslagits att Hatshepsut var "faraos dotter" som adopterade Mose (2:5f), men hon föddes troligen först senare. och sade: "Så säger Herren, Israels Gud: Släpp mitt folk, så att de kan hålla högtid åt mig i öknen!" 2 *Job 21:15. Men farao svarade: "Vem är Herren? Skulle jag lyssna på honom och släppa Israel? Jag känner inte Herren, och jag tänker inte släppa Israel."

3 *2 Mos 3:18. Då sade de: "Hebreernas Gud har uppenbarat sig för oss. Låt oss få gå tre dagsresor in i öknen och offra åt Herren vår Gud, så att han inte kommer över oss med pest eller svärd." 4 Men kungen av Egypten sade till dem: "Mose och Aron, varför lockar ni bort folket från deras arbete? Gå till era dagsverken!" 5 *2 Mos 1:7f. Och farao fortsatte: "Folket är redan nu många i landet. Ändå vill ni att de ska sluta med sina dagsverken!"

6 Samma dag befallde farao slavdrivarna och folkets förmän: 7 "Ni ska inte ge dem halm*5:7halmHåller ihop lerteglet medan det soltorkar. till teglet som förut. Låt dem gå och skaffa halm själva. 8 Men samma mängd tegel som de gjort förut ska ni kräva av dem, utan något avdrag. De är lata, därför ropar de: Låt oss gå och offra åt vår Gud! 9 Man måste lägga hårt arbete på dessa människor, så att de har något att göra och inte lyssnar på lögner." 10 Då gick slavdrivarna och förmännen ut och sade till folket: "Så säger farao: Jag ger er inte längre halm. 11 Gå själva och skaffa halm där ni hittar det. Men det blir inget avdrag i ert arbete."

12 Då spred sig folket över hela Egyptens land och samlade strå för att använda som halm. 13 Slavdrivarna drev på dem och sade: "Gör färdigt ert arbete, full kvot för varje dag, precis som när ni fick halm!" 14 Och israeliternas förmän, de som faraos slavdrivare hade satt över dem, fick hugg och slag och man sade till dem: "Varför har ni inte tillverkat full mängd tegel som förut, varken i går eller i dag?"

15 Då kom israeliternas förmän och ropade till farao: "Varför gör du så mot dina tjänare? 16 Ingen halm får dina tjänare, och ändå säger de åt oss att skaffa fram tegel*5:16skaffa fram tegelEn samtida avbildning av semitiska slavar som slår tegel finns bevarad i graven för Rekhmire, rådgivare till Thutmose III i Thebes.. Se, dina tjänare får hugg och slag trots att skulden ligger hos ditt eget folk." 17 Men han svarade: "Lata är ni, lata! Det är därför ni säger: Låt oss gå och offra åt Herren! 18 Nej, gå nu och arbeta! Någon halm ska ni inte få, men full mängd tegel ska ni ändå lämna."

19 Israeliternas förmän insåg att de var illa ute, eftersom man hade sagt att de inte skulle få något avdrag i den dagliga tegelkvoten. 20 När de kom ut från farao träffade de Mose och Aron som stod där för att möta dem, 21 och de sade till dem: "Må Herren se vad ni har gjort och döma er! Ni har fått farao och hans tjänare att avsky oss och satt svärd i deras hand så att de kan döda oss."

22 *4 Mos 11:11. Då vände Mose sig på nytt till Herren och sade: "Herre, varför har du handlat så illa mot detta folk? Varför sände du mig? 23 Ända sedan jag gick till farao för att tala i ditt namn har han gjort dem illa, och du har inte gjort någonting för att rädda ditt folk."