Êxodo 33

1 Et l’Éternel dit à Moïse: Va, monte d’ici, toi et le peuple que tu as fait monter du pays d’Égypte, vers le pays que j’ai juré de donner à Abraham, à Isaac, et à Jacob, en disant: Je le donnerai à ta postérité.

2 Et j’enverrai un ange devant toi, et je chasserai les Cananéens, les Amoréens, les Héthiens, les Phéréziens, les Héviens, et les Jébusiens,

3 Pour vous conduire vers ce pays où coulent le lait et le miel; car je ne monterai point au milieu de toi, parce que tu es un peuple de cou roide; de peur que je ne te consume en chemin.

4 Quand le peuple entendit cette parole funeste, il mena deuil, et personne ne mit ses ornements sur soi.

5 Car l’Éternel avait dit à Moïse: Dis aux enfants d’Israël: Vous êtes un peuple de cou roide. Si je montais un seul moment au milieu de toi, je te consumerais; maintenant donc ôte tes ornements de dessus toi, et je verrai ce que je te ferai.

6 Ainsi les enfants d’Israël se dépouillèrent de leurs ornements, depuis le mont Horeb.

7 Et Moïse prit le tabernacle, et se le dressa hors du camp, loin du camp, et il l’appela le Tabernacle d’assignation; et tous ceux qui cherchaient l’Éternel, sortaient vers le tabernacle d’assignation, qui était hors du camp.

8 Et dès que Moïse sortait vers le tabernacle, tout le peuple se levait, et chacun se tenait à l’entrée de sa tente et suivait Moïse des yeux, jusqu’à ce qu’il entrât dans le tabernacle.

9 Et dès que Moïse était entré dans le tabernacle, la colonne de nuée descendait et se tenait à l’entrée du tabernacle, et l’Éternel parlait avec Moïse.

10 Tout le peuple alors, voyant la colonne de nuée qui se tenait à l’entrée du tabernacle, se levait, et chacun se prosternait à l’entrée de sa tente.

11 Et l’Éternel parlait à Moïse face à face, comme un homme parle avec son semblable; puis Moïse retournait au camp; mais son serviteur Josué, jeune homme, fils de Nun, ne quittait point le tabernacle.

12 Et Moïse dit à l’Éternel: Regarde, tu me dis: Fais monter ce peuple! Et tu ne m’as point fait connaître celui que tu dois envoyer avec moi. Cependant tu as dit: Je te connais par ton nom, et tu as trouvé grâce à mes yeux.

13 Maintenant donc, je te prie, si j’ai trouvé grâce à tes yeux, fais-moi connaître tes voies; que je te connaisse, afin que je trouve grâce à tes yeux; considère aussi que cette nation est ton peuple.

14 Et l’Éternel dit: Ma face ira, et je te donnerai du repos.

15 Et Moïse lui dit: Si ta face ne vient, ne nous fais point monter d’ici.

16 Et à quoi connaîtra-t-on que j’ai trouvé grâce à tes yeux, moi et ton peuple? Ne sera-ce pas quand tu marcheras avec nous? Alors, moi et ton peuple, nous serons distingués entre tous les peuples qui sont sur la face de la terre.

17 Et l’Éternel dit à Moïse: Je ferai aussi ce que tu dis; car tu as trouvé grâce à mes yeux, et je te connais par ton nom.

18 Et Moïse dit: Je te prie, fais-moi voir ta gloire!

19 Et l’Éternel répondit: Je ferai passer toute ma bonté devant ta face; et je crierai devant toi le nom de l’Éternel; je ferai grâce à qui je ferai grâce, et j’aurai compassion de qui j’aurai compassion.

20 Et il dit: Tu ne pourras pas voir ma face; car l’homme ne peut me voir, et vivre.

21 L’Éternel dit aussi: Voici un lieu près de moi; tu te tiendras sur le rocher;

22 Et il arrivera que quand ma gloire passera, je te mettrai dans le creux du rocher, et je te couvrirai de ma main jusqu’à ce que j’aie passé;

23 Et je retirerai ma main, et tu me verras par-derrière; mais ma face ne se voit point.

Uppbrott från Horebs berg

1 *1 Mos 12:7.Herren sade till Mose: "Bryt upp och dra härifrån, du själv och folket som du har fört upp ur Egypten, till det land som jag med ed lovade åt Abraham, Isak och Jakob, då jag sade: Åt din avkomma ska jag ge det. 2 *2 Mos 14:19, 23:20, 32:34. Jag ska sända en ängel framför dig och driva bort kananeerna, amoreerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna 3 *2 Mos 32:9, 5 Mos 9:13. och föra dig till ett land som flödar av mjölk och honung. Jag ska inte själv gå upp med dig. Eftersom du är ett hårdnackat folk kunde jag då förgöra dig under vägen." 4 När folket hörde det stränga talet blev de sorgsna, och ingen tog på sig sina smycken.

5 Och Herren sade till Mose: "Säg till Israels folk: Ni är ett hårdnackat folk. Om jag bara för ett ögonblick gick med dig skulle jag förgöra dig. Men lägg nu av dig dina smycken så ska jag besluta vad jag ska göra med dig." 6 Folket tog då av sig smyckena och var utan dem alltifrån vistelsen vid berget Horeb.

Uppenbarelsetältet

7 Mose tog tältet och slog upp det utanför lägret, långt ifrån lägret. Han kallade det uppenbarelsetältet. Var och en som ville rådfråga Herren måste gå ut till uppenbarelsetältet utanför lägret. 8 Så ofta Mose gick ut till tältet stod allt folket upp. Var och en ställde sig vid ingången till sitt tält och såg efter Mose tills han hade kommit in i tältet. 9 Varje gång Mose kom in i tältet sänkte molnstoden sig och blev stående vid ingången till tältet, och Herren talade med Mose. 10 När allt folket såg molnstoden stå vid ingången till tältet reste sig alla och bugade sig till marken, var och en vid ingången till sitt tält. 11 *4 Mos 12:8. Och Herren talade med Mose ansikte mot ansikte, som när en man talar med en annan. Sedan vände Mose tillbaka till lägret. Men hans tjänare Josua, Nuns son, som var en ung man, lämnade inte tältet.

Mose får se Herrens härlighet

12 Mose sade till Herren: "Se, du säger till mig: Led detta folk dit upp! Men du har inte låtit mig veta vem du vill sända med mig, fastän du har sagt: Jag känner dig vid namn och du har funnit nåd för mina ögon. 13 *2 Mos 19:6, Ps 103:7. Om jag nu har funnit nåd för dina ögon, så låt mig förstå dina vägar och lära känna dig, så att jag finner nåd för dina ögon. Och tänk på att detta folk är ditt folk."

14 Herren sade: "Min närvaro ska gå med dig och låta dig få ro." 15 Han svarade: "Om din närvaro inte går med ska du inte alls låta oss dra upp härifrån. 16 För hur skulle man kunna veta att jag och ditt folk har funnit nåd för dina ögon, om inte genom att du går med oss så att jag och ditt folk utmärks bland alla andra folk på jorden?" 17 Herren svarade Mose: "Det du har begärt ska jag också göra, för du har funnit nåd för mina ögon och jag känner dig vid namn."

18 Mose sade: "Låt mig få se din härlighet." 19 *2 Mos 34:6, Rom 9:15. Han svarade: "Jag ska låta all min godhet gå förbi framför dig och jag ska ropa ut namnet ’Herren’ inför dig. Jag ska vara nådig mot den jag vill vara nådig mot och förbarma mig över den jag vill förbarma mig över.*33:19 Citeras av Paulus i Rom 9:15.20 *Dom 6:22, 13:22, Jes 6:5. Men mitt ansikte kan du inte få se, för ingen människa kan se mig och leva." 21 Sedan sade Herren: "Se, här är en plats nära intill mig. Ställ dig där på klippan. 22 När min härlighet går förbi ska jag ställa dig i en klyfta i klippan, och jag ska låta min hand vara över dig tills jag har gått förbi. 23 Sedan ska jag ta bort min hand, och då ska du få se mig på ryggen. Men mitt ansikte kan ingen se."