Marcos 5

1 Ils arrivèrent de l’autre côté de la mer, dans la contrée des Gadaréniens.

2 Et aussitôt que Jésus fut descendu de la barque, un homme qui était possédé d’un esprit immonde, sortit des sépulcres et vint au-devant de lui.

3 Il faisait sa demeure dans les sépulcres, et personne ne le pouvait tenir lié, pas même avec des chaînes;

4 Car souvent, ayant eu les fers aux pieds, et ayant été lié de chaînes, il avait rompu les chaînes et brisé les fers; et personne ne le pouvait dompter.

5 Et il demeurait continuellement, nuit et jour, sur les montagnes et dans les sépulcres, criant et se meurtrissant avec des pierres.

6 Quand il eut vu Jésus de loin, il accourut et se prosterna devant lui.

7 Et il dit, criant à haute voix: Qu’y a-t-il entre toi et moi, Jésus, Fils du Dieu très haut? Je te conjure par le nom de Dieu de ne me point tourmenter.

8 Car Jésus lui disait: Esprit immonde, sors de cet homme.

9 Et Jésus lui demanda: Comment t’appelles-tu? Et il répondit: Je m’appelle Légion; car nous sommes plusieurs.

10 Et il le priait fort de ne le pas envoyer hors de cette contrée.

11 Or, il y avait là, vers les montagnes, un grand troupeau de pourceaux qui paissait.

12 Et tous ces démons le priaient en disant: Envoie-nous dans ces pourceaux, afin que nous y entrions. Et aussitôt Jésus le leur permit.

13 Alors ces esprits immondes, étant sortis, entrèrent dans les pourceaux, et le troupeau se précipita avec impétuosité dans la mer, et ils se noyèrent dans la mer; or, il y en avait environ deux mille.

14 Et ceux qui paissaient les pourceaux s’enfuirent, et en portèrent les nouvelles dans la ville et par la campagne.

15 Alors le peuple sortit pour voir ce qui était arrivé; et ils vinrent vers Jésus, et virent celui qui avait été possédé de la Légion, assis, habillé et dans son bon sens; et ils furent remplis de crainte.

16 Et ceux qui avaient vu cela, leur racontèrent ce qui était arrivé au démoniaque et aux pourceaux.

17 Alors ils se mirent à le prier de se retirer de leurs quartiers.

18 Et quand il fut entré dans la barque, celui qui avait été possédé le pria de lui permettre d’être avec lui.

19 Mais Jésus ne le lui permit pas, et il lui dit: Va-t’en dans ta maison vers tes parents, et raconte-leur les grandes choses que le Seigneur t’a faites, et comment il a eu pitié de toi.

20 Et il s’en alla, et se mit à publier dans le pays de Décapolis les grandes choses que Jésus lui avait faites; et ils étaient tous dans l’admiration.

21 Jésus étant repassé dans la barque à l’autre bord, une grande foule de peuple s’assembla auprès de lui, et il était près de la mer.

22 Et un des chefs de la synagogue, nommé Jaïrus, vint, et l’ayant vu, il se jeta à ses pieds.

23 Et il le pria instamment, disant: Ma petite fille est à l’extrémité; je te prie de venir lui imposer les mains, et elle sera guérie, et elle vivra.

24 Et Jésus s’en alla avec lui; et il fut suivi d’une grande foule qui le pressait.

25 Alors une femme, malade d’une perte de sang, depuis douze ans,

26 Qui avait beaucoup souffert entre les mains de plusieurs médecins, et qui avait dépensé tout son bien sans en avoir reçu aucun soulagement, et qui était plutôt allée en empirant,

27 Ayant ouï parler de Jésus, vint dans la foule par derrière, et toucha son habit.

28 Car elle disait: Si je touche seulement ses habits, je serai guérie.

29 Et au même instant la perte de sang s’arrêta; et elle sentit en son corps qu’elle était guérie de son mal.

30 Aussitôt Jésus, connaissant en soi-même la vertu qui était sortie de lui, se tourna vers la foule, disant: Qui a touché mon habit?

31 Et ses disciples lui dirent: Tu vois que la foule te presse, et tu dis: Qui est-ce qui m’a touché?

32 Et il regardait tout autour, pour découvrir celle qui avait fait cela.

33 Alors la femme effrayée et tremblante, sachant ce qui avait été fait en sa personne, vint et se jeta à ses pieds, et lui dit toute la vérité.

34 Et Jésus lui dit: Ma fille, ta foi t’a sauvée; va-t’en en paix et sois guérie de ta maladie.

35 Comme il parlait encore, des gens du chef de la synagogue vinrent lui dire: Ta fille est morte; ne donne pas davantage de peine au Maître.

36 Aussitôt que Jésus eut ouï cela, il dit au chef de la synagogue: Ne crains point, crois seulement.

37 Et il ne permit à personne de le suivre, sinon à Pierre, à Jacques et à Jean, frère de Jacques.

38 Etant arrivé à la maison du chef de la synagogue, il vit qu’on y faisait un grand bruit, et des gens qui pleuraient et qui jetaient de grands cris.

39 Et étant entré, il leur dit: Pourquoi faites-vous ce bruit, et pourquoi pleurez-vous? Cette petite fille n’est pas morte, mais elle dort.

40 Et ils se moquaient de lui; mais les ayant tous fait sortir, il prit le père et la mère de la jeune fille, et ceux qui étaient avec lui, et il entra dans le lieu où elle était couchée.

41 Et l’ayant prise par la main il lui dit: Talitha cumi; c’est-à-dire: Petite fille, lève-toi, je te le dis.

42 Incontinent la petite fille se leva et se mit à marcher, car elle était âgée de douze ans. Et ils en furent dans un grand étonnement.

43 Et il leur commanda fortement que personne ne le sût; et il dit qu’on donnât; à manger à la fille.

Jesus botar en besatt

1 *Matt 8:28f, Luk 8:26f. Så kom de över till gerasenernas område*5:1gerasenernas områdeAndra handskrifter: "gadarenernas område" (jfr Matt 8:28). Både Gerasa och Gadara var grekiska städer i samma område strax sydost om Galileiska sjön. på andra sidan sjön. 2 När Jesus steg ur båten, kom en man emot honom från gravarna. Han hade en oren ande 3 och bodde bland gravarna. Ingen kunde binda honom längre, inte ens med kedjor. 4 Flera gånger hade han blivit bunden med fotbojor och kedjor, men han hade slitit av kedjorna och brutit sönder bojorna. Ingen var stark nog att rå på honom. 5 Ständigt, natt och dag, höll han till bland gravarna och uppe i bergen och skrek och sargade sig själv med stenar.

6 När han nu fick se Jesus på långt håll, kom han springande och föll ner för honom 7 och skrek högt: "Vad har du med mig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Lova mig inför Gud att du inte plågar mig!" 8 Jesus hade nämligen just sagt till honom: "Du orena ande, far ut ur mannen!" 9 Nu frågade han honom: "Vad är ditt namn?" Mannen svarade: "Mitt namn är Legion, för vi är många."*5:9LegionEn romersk armé med omkring 6000 man.10 Och han bad gång på gång att Jesus inte skulle driva bort dem från området.

11 Där gick en stor svinhjord och betade vid berget. 12 Andarna bad honom: "Skicka oss till svinen, så att vi kan fara in i dem!" 13 Det tillät han. De orena andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön. Det var ungefär två tusen svin som drunknade i sjön.

14 De som vaktade dem flydde och berättade om det i staden och ute på landet, och man gick för att se vad som hade hänt. 15 När de kom till Jesus och såg den besatte som hade haft legionen sitta där, klädd och vid sina sinnen, blev de rädda. 16 De som var ögonvittnen berättade för folket vad som hade hänt med den besatte och med svinen. 17 Då bad de att Jesus skulle lämna deras område.

18 När han steg i båten, bad mannen som hade varit besatt om att få följa med honom. 19 Men Jesus lät honom inte göra det utan sade: "Gå hem till de dina och berätta för dem om allt som Herren har gjort med dig och hur han förbarmat sig över dig." 20 Då gick mannen och började ropa ut över hela Dekapolis*5:20DekapolisGrek. "Tiostad", ett förbund av tio grekiskspråkiga städer öster om Jordan. allt som Jesus hade gjort med honom. Och alla var förundrade.

Jairus dotter och den sjuka kvinnan

21 *Matt 9:1f, Luk 8:40. När Jesus var tillbaka med båten på andra sidan samlades en stor folkskara hos honom där han var vid sjön. 22 *Matt 9:18f, Luk 8:41f. En synagogföreståndare som hette Jairus kom dit, och när han fick se Jesus föll han ner för hans fötter 23 och bad honom enträget: "Min dotter är döende. Kom och lägg händerna på henne så att hon blir frisk*5:23friskAnnan översättning: "frälst" (även i vers 28). och får leva." 24 Då gick Jesus med honom.

Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom. 25 *Matt 9:20f, Luk 8:43f. Där fanns en kvinna som hade haft blödningar i tolv år. 26 Hon hade fått lida mycket hos många läkare och lagt ut allt hon ägde, men inget hade hjälpt, hon blev bara sämre. 27 Hon hade hört talas om Jesus, och nu kom hon bakifrån i folkmassan och rörde vid hans mantel, 28 för hon tänkte: "Om jag så bara får röra vid hans kläder blir jag frisk." 29 Genast stannade hennes blödning, och hon kände i kroppen att hon var botad från sin plåga.

30 *Matt 14:36, Luk 6:19. Jesus märkte genast inom sig att det hade gått ut kraft från honom, och han vände sig om i folkmassan och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?" 31 Hans lärjungar sade till honom: "Du ser hur folket tränger sig inpå dig, och så frågar du: Vem rörde vid mig?" 32 Men han fortsatte att se sig omkring efter henne som hade gjort det.

33 Kvinnan visste vad som hade hänt med henne, och hon kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och berättade hela sanningen för honom. 34 *Mark 10:52. Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid och var frisk och fri från din plåga."

35 *Luk 8:49f. Medan han ännu talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Varför besvära Mästaren mer?" 36 Men Jesus fäste sig inte vid deras ord utan sade till föreståndaren: "Var inte rädd. Bara tro." 37 Han lät ingen följa med utom Petrus, Jakob och hans bror Johannes, 38 *Matt 9:23f. och de kom till föreståndarens hus. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt. 39 *Joh 11:11. Han gick in och sade till dem: "Varför är ni upprörda och gråter? Flickan är inte död. Hon sover." 40 Då hånskrattade de åt honom.

Men han skickade ut allesammans, tog med sig barnets far och mor och sina lärjungar och gick in dit där barnet låg. 41 Och han tog barnets hand och sade till henne: "Talitha koum!" Det betyder: "Flicka, jag säger dig, stå upp!" 42 Genast reste sig flickan och började gå omkring – hon var tolv år – och de blev helt utom sig av häpnad. 43 Men han befallde dem strängt att inte låta någon få veta det. Sedan sade han åt dem att ge henne något att äta.