Marcos 6

1 Jésus étant parti de là, vint en sa patrie, et ses disciples le suivirent.

2 Et quand le sabbat fut venu, il commença à enseigner dans la synagogue; et plusieurs de ceux qui l’entendaient, s’étonnaient et disaient: D’où viennent toutes ces choses à cet homme? Quelle est cette sagesse qui lui a été donnée, et d’où vient que de si grands miracles se font par ses mains?

3 N’est-ce pas le charpentier, le fils de Marie, le frère de Jacques, de Joses, de Jude et de Simon? Ses sœurs ne sont-elles pas ici parmi nous? Et ils se scandalisaient à son sujet.

4 Mais Jésus leur dit: Un prophète n’est méprisé que dans son pays, parmi ses parents et ceux de sa famille.

5 Et il ne put faire là aucun miracle, si ce n’est qu’il guérit quelque peu de malades, en leur imposant les mains.

6 Et il s’étonnait de leur incrédulité; et il parcourut les bourgades des envions en enseignant.

7 Alors il appela les douze, et il commença à les envoyer deux à deux, et leur donna pouvoir sur les esprits immondes.

8 Et il leur ordonna de ne rien prendre pour le chemin, sinon un bâton; de n’avoir ni sac ni pain, ni monnaie dans leur ceinture;

9 Ni d’autres souliers que ceux qu’ils avaient aux pieds, et de ne porter pas deux habits.

10 Il leur dit aussi: En quelque maison que vous entriez, demeurez-y jusqu’à ce que vous sortiez de ce lieu-là.

11 Et lorsqu’il se trouvera des gens qui ne vous recevront pas, et qui ne vous écouteront pas, en partant de là, secouez la poussière de vos pieds en témoignage contre eux. Je vous dis en vérité, que ceux de Sodome et de Gomorre seront traités moins rigoureusement au jour du jugement que cette ville-là.

12 Etant donc partis, ils prêchèrent qu’on s’amendât;

13 Et ils chassèrent plusieurs démons, et oignirent d’huile plusieurs malades, et ils les guérirent.

14 Or, le roi Hérode entendit parler de Jésus, car son nom était fort célèbre, et il dit: Ce Jean qui baptisait, est ressuscité d’entre les morts; c’est pour cela que les puissances du ciel agissent en lui.

15 D’autres disaient: C’est Elie; et d’autres disaient: C’est un prophète, ou un homme semblable aux prophètes.

16 Mais Hérode en ayant ouï parler, dit: C’est ce Jean que j’ai fait décapiter; il est ressuscité d’entre les morts.

17 Car Hérode avait envoyé prendre Jean, et l’avait fait lier dans la prison, à cause d’Hérodias, femme de Philippe, son frère, parce qu’il l’avait épousée.

18 Car Jean disait à Hérode: Il ne t’est pas permis d’avoir la femme de ton frère.

19 C’est pourquoi Hérodias lui en voulait, et elle désirait de le faire mourir, mais elle ne pouvait en venir à bout;

20 Parce qu’Hérode craignait Jean, sachant que c’était un homme juste et saint; il le considérait; il faisait même beaucoup de choses selon ses avis, et il l’écoutait avec plaisir.

21 Mais un jour vint à propos, auquel Hérode faisait le festin du jour de sa naissance aux grands de sa cour, aux officiers de ses troupes et aux principaux de la Galilée.

22 La fille d’Hérodias étant entrée et ayant dansé, et ayant plu à Hérode et à ceux qui étaient à table avec lui, le roi dit à la jeune fille: Demande-moi ce que tu voudras, et je te le donnerai.

23 Et il le lui jura, disant: Tout ce que tu me demanderas, je te le donnerai, jusqu’à la moitié de mon royaume.

24 Et étant sortie, elle dit à sa mère: Que demanderai-je? Et sa mère lui dit: Demande la tête de Jean-Baptiste.

25 Et étant incontinent rentrée avec empressement vers le roi, elle lui fit sa demande, et lui dit: Je voudrais que tout à l’heure tu me donnasses, dans un bassin, la tête de Jean-Baptiste.

26 Et le roi en fut fort triste; cependant, à cause du serment qu’il avait fait, et de ceux qui étaient à table avec lui, il ne voulut pas la refuser.

27 Et il envoya incontinent un de ses gardes, et lui commanda d’apporter la tête de Jean.

28 Le garde y alla et lui coupa la tête dans la prison; et l’ayant apportée dans un bassin, il la donna à la jeune fille, et la jeune fille la présenta à sa mère.

29 Et les disciples de Jean l’ayant appris, vinrent et emportèrent son corps, et le mirent dans un sépulcre.

30 Et les apôtres se rassemblèrent auprès de Jésus, et lui racontèrent tout ce qu’ils avaient fait et tout ce qu’ils avaient enseigné.

31 Et il leur dit: Venez-vous-en à l’écart, dans un lieu retiré, et prenez un peu de repos. Car il allait et venait tant de monde qu’ils n’avaient pas même le temps de manger.

32 Ils s’en allèrent donc dans une barque, à l’écart et dans un lieu retiré.

33 Mais le peuple les ayant vus partir, plusieurs le reconnurent; et ils y accoururent par terre, de toutes les villes, et ils arrivèrent avant eux, et s’assemblèrent auprès de lui.

34 Alors Jésus étant sorti, vit là une grande multitude; et il fut touché de compassion envers eux, parce qu’ils étaient comme des brebis qui n’ont point de berger; et il se mit à leur enseigner plusieurs choses.

35 Et comme il était déjà tard, ses disciples s’approchèrent de lui et lui dirent: Ce lieu est désert, et il est déjà tard;

36 Renvoie-les, afin qu’ils aillent dans les villages et dans les bourgs des environs, et qu’ils s’achètent du pain; car ils n’ont rien à manger.

37 Et il leur dit: Donnez-leur vous-mêmes à manger. Ils lui répondirent: Irions-nous acheter pour deux cents deniers de pain, afin de leur donner à manger?

38 Et il leur dit: Combien avez-vous de pains? Allez et regardez. Et l’ayant vu, ils dirent: Nous en avons cinq et deux poissons.

39 Alors il leur commanda de les faire tous asseoir, en diverses troupes, sur l’herbe verte.

40 Et ils s’assirent par rangées, par centaines et par cinquantaines.

41 Et Jésus prit les cinq pains et les deux poissons, et levant les yeux au ciel, il rendit grâces, et rompit les pains, et il les donna à ses disciples, afin qu’ils les missent devant eux; il leur distribua aussi à tous les deux poissons.

42 Et tous en mangèrent et furent rassasiés;

43 Et on emporta douze paniers pleins des morceaux de pain, et quelque reste des poissons.

44 Or, ceux qui avaient mangé de ces pains étaient environ cinq mille hommes.

45 Aussitôt après il obligea ses disciples d’entrer dans la barque, et de passer avant lui de l’autre côté de la mer, vers Bethsaïde, pendant qu’il congédierait le peuple.

46 Et quand il l’eut congédié, il s’en alla sur la montagne pour prier.

47 Le soir étant venu, la barque était au milieu de la mer, et il était seul à terre.

48 Et il vit qu’ils avaient beaucoup de peine à ramer, parce que le vent leur était contraire; et environ la quatrième veille de la nuit il vint à eux, marchant sur la mer; et il voulait les devancer.

49 Mais quand ils le virent marchant sur la mer, ils crurent que c’était un fantôme et ils s’écrièrent.

50 Car ils le voyaient tous, et ils furent troublés; mais aussitôt il leur parla et leur dit: Rassurez-vous, c’est moi; n’ayez point de peur.

51 Alors il monta dans la barque vers eux, et le vent cessa; et ils furent encore plus dans l’étonnement et dans l’admiration.

52 Car ils n’avaient pas fait assez d’attention au miracle des pains, parce que leur esprit était appesanti.

53 Et quand ils eurent traversé la mer, ils vinrent en la contrée de Génézareth; et ils abordèrent.

54 Et dès qu’ils furent sortis de la barque, ceux du lieu le reconnurent.

55 Et ils coururent dans toute cette contrée, et apportèrent de tous côtés sur de petits lits ceux qui étaient malades, partout où ils entendaient dire qu’il était.

56 Et en quelque lieu qu’il entrât, dans les bourgs ou dans les villes, ou dans les villages, on mettait les malades dans les places publiques, et on le priait qu’au moins ils pussent toucher le bord de son habit; et tous ceux qui le touchaient étaient guéris.

Jesus förkastas i sin hemstad

1 *Matt 13:53f, Luk 4:16f. Han gick därifrån och kom till sin hemstad, och hans lärjungar följde honom. 2 När det blev sabbat började han undervisa i synagogan. Många som hörde honom häpnade och sade: "Var får han detta ifrån? Och vad är det för visdom han fått? Och vilka kraftgärningar han gör med sina händer! 3 *Joh 6:42. Är det inte snickaren, Marias son, bror till Jakob*6:3JakobHalvbror till Jesus, troligen troende först efter uppståndelsen (Joh 7:5, 1 Kor 15:7). Han blev sedan ledare för församlingen i Jerusalem (Apg 15:13) och författare till Jakobsbrevet. och Joses och Judas*6:3JudasAnnan halvbror till Jesus, längre fram en kristen ledare och författare till Judasbrevet. och Simon? Bor inte hans systrar*6:3hans systrarEnligt senare fornkyrklig tradition hette två systrar Maria och Salome. här hos oss?" Och de tog anstöt av honom.

4 *Joh 4:44. Men Jesus sade till dem: "En profet föraktas inte utom i sin hemstad, sin släkt och sin egen familj." 5 Han kunde inte göra någon kraftgärning där, utom att bota några få sjuka genom att lägga händerna på dem. 6 *Matt 9:35. Och han var förundrad över deras otro.

Jesus sänder ut de tolv

Sedan gick Jesus ut i byarna där omkring och undervisade. 7 *Matt 10:1, Mark 3:13f, Luk 9:1f. Och han kallade till sig de tolv och började sända ut dem två och två och gav dem makt över de orena andarna. 8 *Matt 10:9f. Han befallde dem att inte ta med sig något annat på vägen än en stav – varken bröd eller väska eller pengar i bältet. 9 Sandaler fick de ha, men inte två tunikor*6:9tunikorEn lång- eller kortärmad och knälång skjorta som bars av både män och kvinnor.. 10 Han sade också till dem: "När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni går vidare. 11 *Apg 13:51. Och om man någonstans inte tar emot er eller lyssnar på er, så gå därifrån och skaka av dammet under era fötter som ett vittnesbörd mot dem."

12 De gick ut och predikade att människorna skulle omvända sig, 13 *Jak 5:14. och de drev ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.

Johannes Döparens död

14 *Matt 14:1f, Luk 9:7f. Jesu namn hade nu blivit känt, och kung Herodes*6:14kung HerodesEgentligen endast lokal härskare över Galileen (se not till Matt 14:1). fick höra att folk sade att Johannes Döparen hade uppstått från de döda och att det var därför dessa krafter verkade i honom. 15 En del sade att han var Elia, och andra att han var en profet liksom någon av profeterna. 16 När Herodes hörde detta sade han: "Det är Johannes, han som jag halshögg. Han har uppstått."

17 *Luk 3:19f. Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse på grund av Herodias*6:17Herodiasvar brorsdotter till Herodes Antipas och dessutom gift med hans andre halvbror Filippus. Hennes skandalösa relation med Herodes drog landet i krig med nabateerna., hustru till hans bror Filippus. Herodes hade gift sig med henne, 18 men Johannes hade sagt till honom: "Det är inte tillåtet*6:18inte tillåtetenligt Mose lag (3 Mos 18:16). att du har din brors hustru." 19 Herodias hatade honom och ville döda honom, men hon kunde inte 20 *Matt 21:26. eftersom Herodes hade respekt för Johannes. Han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man, och skyddade honom. När han hörde honom blev han många gånger villrådig*6:20blev han många gånger villrådigAndra handskrifter: "gjorde han många saker".. Ändå lyssnade han gärna på honom.

21 Så kom en dag ett lämpligt tillfälle, när Herodes firade sin födelsedag med en fest för sina stormän och befälhavare och de främsta i Galileen. 22 Då kom Herodias dotter in och dansade, och Herodes och hans bordsgäster blev så förtjusta att kungen sade till flickan: "Be mig om vad du vill, så ska du få det." 23 Han svor på det och sade till henne: "Vad du än ber om ska jag ge dig, ända till hälften av mitt rike."

24 Då gick hon ut och frågade sin mor: "Vad ska jag be om?" Hon svarade: "Johannes Döparens huvud." 25 Flickan skyndade genast in till kungen och bad: "Jag vill att du genast ger mig Johannes Döparens huvud på ett fat!" 26 Kungen blev djupt bedrövad, men för edens och gästernas skull ville han inte neka henne. 27 Han skickade genast i väg en bödel och befallde honom att hämta Johannes Döparens huvud. Denne gick då bort och halshögg honom i fängelset. 28 Och han bar fram hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin mor.

29 När Johannes lärjungar fick höra det, kom de och hämtade hans döda kropp och lade den i en grav.

Jesus mättar fem tusen

30 *Matt 14:13f, Luk 9:10f, Joh 6:5f. Apostlarna samlades nu hos Jesus och berättade för honom allt vad de hade gjort och vad de hade undervisat om. 31 *Mark 3:20. Han sade till dem: "Kom med till en öde plats där ni kan få vara ensamma och vila er lite." Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta. 32 De gav sig av i båten till en öde plats för att få vara för sig själva.

33 Men folk såg att de for iväg och många fick veta det, och de skyndade dit till fots från alla städerna och kom fram före dem. 34 *4 Mos 27:17, Hes 34:5, Matt 9:36. När Jesus steg ur båten såg han en stor skara människor. Han förbarmade sig över dem, för de var som får utan herde, och han undervisade dem grundligt.

35 *Matt 15:32f, Mark 8:1f. Timmen var redan sen när hans lärjungar kom till honom och sade: "Platsen här är ödslig och timmen är redan sen. 36 Skicka i väg dem, så att de kan gå till gårdarna och byarna här omkring och köpa sig något att äta." 37 Men han svarade: "Ge ni dem att äta." De frågade honom: "Ska vi gå och köpa bröd för tvåhundra denarer*6:37tvåhundra denarerMotsvarade åtta månadslöner för den enkle arbetaren. och ge dem att äta?" 38 Han sade till dem: "Hur många bröd har ni? Gå och se efter." De tog reda på det och sade: "Fem bröd och två fiskar."

39 Då befallde han att de skulle låta alla slå sig ner i gröngräset i skilda matlag, 40 och de satte sig ner i grupper om hundra eller femtio. 41 Och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud*6:41tackade GudDen judiska bordsbönen som troligen användes redan på Jesu tid lyder än idag: "Lovad är du, Herre vår Gud, världens Kung som frambringar bröd ur jorden" (jfr Ps 104:14)., bröt bröden och gav åt sina lärjungar för att de skulle sätta fram åt folket. Han delade också ut av de två fiskarna åt dem alla. 42 Och alla åt och blev mätta, 43 och man plockade tolv korgar fulla med brödbitar och fisk. 44 Det var fem tusen män som hade ätit*6:44ätitAndra handskrifter: "ätit av bröden"..

Jesus går på vattnet

45 *Matt 14:22f, Joh 6:16f. Strax därefter befallde Jesus sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg över till Betsaida*6:45BetsaidaFiskeby nära det grekisktalande Dekapolis, hemstad för Petrus, Andreas och Filippus (Joh 1:44, 12:21)., medan han själv sände i väg folket. 46 Och när han hade tagit farväl av dem, gick han upp på berget för att be.

47 På kvällen var båten mitt ute på sjön, och Jesus var ensam kvar på land. 48 Han såg hur lärjungarna slet med rodden, för de hade vinden emot sig. Mot slutet av natten*6:48Mot slutet av nattenOrdagrant: "vid fjärde nattväkten", nattens sista fjärdedel. kom han till dem, gående på sjön, och han skulle just gå förbi dem. 49 När de fick se honom gå på sjön trodde de att det var ett spöke, och de skrek, 50 för alla såg honom och blev förskräckta. Men han talade genast med dem och sade till dem: "Var lugna. Det ÄrJag*6:50 Det Är JagOrdagrant: "Jag Är" (en anspelning på Guds namn Jhvh, jfr Joh 8:24 med not).. Var inte rädda." 51 *Mark 4:39. Sedan steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. De var helt utom sig av häpnad, 52 för de hade inte förstått detta med bröden. Deras hjärtan var förhärdade.

Jesus botar sjuka i Gennesaret

53 *Matt 14:34f. När de hade kommit över sjön nådde de land vid Gennesaret och lade till där. 54 Så snart de steg ur båten kände folk igen Jesus, 55 och folk skyndade ut i hela den trakten och började bära de sjuka på bårar till platsen där de hörde att han var. 56 Överallt där han gick in, i byar, städer eller gårdar, lade man de sjuka på de öppna platserna och bad honom att de bara skulle få röra vid hörntofsen*6:56hörntofsenEn symbol för Guds bud som bars på manteln (4 Mos 15:38f). på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev friska*6:56friskaAnnan översättning: "frälsta"..