Marcos 12

1 Jésus se mit ensuite à leur parler en paraboles: Un homme, dit-il, planta une vigne, il l’environna d’une haie, et y fit un creux pour un pressoir; il y bâtit une tour, et il la loua à des vignerons, et s’en alla.

2 Et dans la saison il envoya un de ses serviteurs vers les vignerons, afin de recevoir d’eux du fruit de la vigne.

3 Mais l’ayant pris, ils le battirent, et le renvoyèrent à vide.

4 Il leur envoya encore un autre serviteur; mais ils lui jetèrent des pierres, et lui meurtrirent toute la tête, et le renvoyèrent, après l’avoir traité outrageusement.

5 Et il en envoya encore un autre qu’ils tuèrent; et plusieurs autres, dont ils battirent les uns et tuèrent les autres.

6 Enfin, ayant un fils qu’il chérissait, il le leur envoya encore le dernier, disant: Ils auront du respect pour mon fils.

7 Mais ces vignerons dirent entre eux: C’est ici l’héritier; venez, tuons-le, et l’héritage sera à nous.

8 Et le prenant, ils le tuèrent, et le jetèrent hors de la vigne.

9 Que fera donc le maître de la vigne? Il viendra et fera périr ces vignerons, et il donnera la vigne à d’autres.

10 Et n’avez-vous point lu cette parole de l’Ecriture: La pierre que ceux qui bâtissaient ont rejetée, est devenue la principale pierre de l’angle;

11 Cela a été fait par le Seigneur, et c’est une chose merveilleuse devant nos yeux?

12 Alors ils tâchèrent de le saisir; car ils connurent bien qu’il avait dit cette similitude contre eux; mais ils craignirent le peuple; c’est pourquoi le laissant, ils s’en allèrent.

13 Ensuite ils lui envoyèrent quelques-uns des Pharisiens et des Hérodiens, pour le surprendre dans ses discours.

14 Etant donc venus vers lui, ils lui dirent: Maître, nous savons que tu es sincère, et que tu n’as égard à qui que ce soit; car tu ne regardes point à l’apparence des hommes, mais tu enseignes la voie de Dieu selon la vérité: Est-il permis de payer le tribut à César, ou non? Le payerons-nous, ou ne le payerons-nous pas?

15 Mais lui, connaissant leur hypocrisie, leur dit: Pourquoi me tentez-vous? Apportez-moi un denier, que je le voie.

16 Et ils lui en apportèrent un. Alors il leur dit: De qui est cette image et cette inscription? Ils lui dirent: De César.

17 Et Jésus leur répondit: Rendez donc à César ce qui est à César, et à Dieu ce qui est à Dieu. Et ils furent remplis d’admiration pour lui.

18 Ensuite les Sadducéens, qui disent qu’il n’y a point de résurrection, le vinrent trouver, et lui firent cette question:

19 Maître, Moïse nous a laissé par écrit, que si le frère de quelqu’un meurt, et laisse sa femme sans enfants, son frère épousera sa veuve, pour susciter lignée à son frère.

20 Or, il y avait sept frères, dont le premier ayant épousé une femme, mourut et ne laissa point d’enfants.

21 Le second l’épousa aussi, et mourut, et ne laissa point non plus d’enfants; et le troisième de même.

22 Tous les sept l’ont épousée, sans avoir laissé d’enfants. La femme mourut aussi la dernière de tous.

23 Duquel d’eux sera-t-elle donc femme quand ils ressusciteront? car tous les sept l’ont eue pour femme.

24 Et Jésus, répondant, leur dit: N’êtes-vous pas dans l’erreur, parce que vous n’entendez pas les Ecritures, ni quelle est la puissance de Dieu?

25 Car quand on ressuscitera, ni les hommes ne prendront point de femmes, ni les femmes de maris; mais ils seront comme les anges qui sont dans le ciel.

26 Et à l’égard des morts, pour montrer qu’ils doivent ressusciter, n’avez-vous point lu dans le livre de Moïse, comment Dieu lui parla dans le buisson, en disant: Je suis le Dieu d’Abraham, le Dieu d’Isaac et le Dieu de Jacob?

27 Dieu n’est point le Dieu des morts; mais il est le Dieu des vivants. Vous êtes donc dans une grande erreur.

28 Alors un des Scribes qui les avait ouïs disputer ensemble, voyant qu’il leur avait bien répondu, s’approcha et lui demanda: Quel est le premier de tous les commandements?

29 Jésus lui répondit: Le premier de tous les commandements est celui-ci: Ecoute, Israël, le Seigneur notre Dieu est le seul Seigneur.

30 Tu aimeras le Seigneur ton Dieu de tout ton cœur, de toute ton âme, de toute ta pensée, et de toute ta force. C’est là le premier commandement.

31 Et voici le second qui lui est semblable: Tu aimeras ton prochain comme toi-même. Il n’y a point d’autre commandement plus grand que ceux-ci.

32 Et le Scribe lui répondit: Maître, tu as bien dit, et selon la vérité, qu’il n’y a qu’un seul Dieu, et qu’il n’y en a point d’autre que lui,

33 Et que, l’aimer de tout son cœur, de toute son intelligence, de toute son âme, et de toute sa force, et aimer son prochain comme soi-même, c’est plus que tous les holocaustes et que tous les sacrifices.

34 Jésus voyant qu’il avait répondu en homme intelligent, lui dit: Tu n’es pas éloigné du royaume de Dieu. Et personne n’osait plus l’interroger.

35 Et comme Jésus enseignait dans le temple, il leur dit: Comment les Scribes disent-ils que le Christ est fils de David!

36 Car David lui-même a dit par le Saint-Esprit: Le Seigneur a dit à mon Seigneur: Assieds-toi à ma droite, jusqu’à ce que j’aie mis tes ennemis pour te servir de marchepied.

37 Puis donc que David lui-même l’appelle son Seigneur, comment est-il son fils? Et une grande multitude qui était là prenait plaisir à l’écouter.

38 Il leur disait aussi, en les enseignant: Gardez-vous des Scribes qui aiment à se promener en robes longues, et à être salués dans les places publiques;

39 Et qui aiment les premiers sièges dans les synagogues, et les premières places dans les festins;

40 Qui dévorent les maisons des veuves, et cela en affectant de faire de longues prières; ils en recevront une plus grande condamnation.

41 Et Jésus, étant assis vis-à-vis du tronc, regardait comment le peuple mettait de l’argent dans le tronc.

42 Et plusieurs personnes riches y mettaient beaucoup; et une pauvre veuve vint, qui y mit deux petites pièces, qui font un quadrain.

43 Alors, ayant appelé ses disciples, il leur dit: Je vous dis en vérité, que cette pauvre veuve a plus mis au tronc que tous ceux qui y ont mis.

44 Car tous les autres y ont mis de leur superflu; mais celle-ci y a mis de son indigence tout ce qu’elle avait, tout ce qui lui restait pour vivre.

Liknelsen om de onda vinodlarna

1 *Luk 20:9f. Sedan började Jesus tala till dem i liknelser: "En man planterade en vingård. Han satte stängsel runt den, högg ut en vinpress*12:1vinpressVinpressen bestod av två små bassänger uthuggna i klippan. I den övre trampades druvorna (Amos 9:13) så att druvsaften rann ner i den nedre (Hagg 2:17). och byggde ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut den till vinodlare och reste bort.

2 När tiden var inne sände han en tjänare till vinodlarna för att få sin del av vingårdens frukt. 3 Men de tog fast honom, slog honom och skickade i väg honom tomhänt. 4 Då sände han en annan tjänare till dem. Honom slog de i huvudet och förnedrade. 5 Sedan sände han ännu en, och honom dödade de. Han sände också många andra: några slog de, andra dödade de.

6 Nu hade han en enda kvar, sin älskade son. Till sist sände han honom till dem och tänkte: De kommer att ha respekt för min son. 7 Men vinodlarna sade till varandra: Här är arvtagaren! Kom, vi dödar honom, så blir arvet vårt. 8 Och de tog fast honom, dödade honom och kastade ut honom ur vingården.

9 Vad ska nu vingårdens herre göra? Han ska komma och döda vinodlarna och ge vingården till andra. 10 *Jes 28:16, Apg 4:11, 1 Petr 2:7. Har ni inte läst det här stället i Skriften:*12:10fPs 118:22f. Annan översättning: "… underbar är den i våra ögon".

Stenen som husbyggarna förkastade

har blivit en hörnsten.

11 Herren har gjort den till detta,

underbart är det i våra ögon."*12:10fPs 118:22f. Annan översättning: "… underbar är den i våra ögon".

12 Då ville de gripa honom, men vågade inte för folket. De förstod att det var med tanke på dem som han hade berättat liknelsen. Och de lämnade honom och gick sin väg.

Skatt till kejsaren

13 *Matt 22:15f, Luk 20:20f. Sedan sände de några fariseer och herodianer till honom för att snärja honom genom något som han sade. 14 De kom till honom och sade: "Mästare, vi vet att du är ärlig och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Du lär oss sanningen om Guds väg. Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren*12:14att betala skatt till kejsarenEn tvistefråga, eftersom skatten innebar att erkänna Roms överhöghet. Detta såg de nationalistiska seloterna som ett svek mot Israels Gud, medan fariseerna och saddukeerna accepterade situationen. eller inte? Ska vi betala eller inte betala?"

15 Men Jesus förstod deras hyckleri och sade till dem: "Varför prövar ni mig? Ge mig en denar*12:15denarEtt litet romerskt silvermynt, värt en hel dagslön för den enkle arbetaren (Matt 20:2). och låt mig se på den." 16 De räckte fram en, och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?" De svarade: "Kejsarens." 17 Då sade Jesus till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." Och de var förundrade över honom.

De dödas uppståndelse

18 Till Jesus kom också några saddukeer*12:18saddukeerAristokratiska präster som samarbetade med romarna och vakade över ordningen i templet (Apg 4:1f)., de som påstår att det inte finns någon uppståndelse. De frågade honom: 19 "Mästare, Mose har gett oss föreskriften att om någon har en bror som dör och efterlämnar hustru men inga barn, då ska han gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror.*12:19 5 Mos 25:5f.20 Nu fanns det sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men han dog och efterlämnade inga barn. 21 Den andre gifte sig med henne, men också han dog barnlös. På samma sätt gick det med den tredje. 22 Ingen av de sju efterlämnade några barn. Sist av alla dog kvinnan. 23 Vid uppståndelsen, när de uppstår, vems hustru blir hon då? Alla sju var ju gifta med henne."

24 Jesus sade till dem: "Tar ni inte fel, just för att ni inte förstår Skrifterna och inte heller Guds makt? 25 När de döda uppstår gifter de sig inte och blir inte bortgifta, utan de är som änglarna i himlen.

26 *Apg 7:30f, Hebr 11:16. Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst i Moses bok vid stället om törnbusken hur Gud sade till Mose: Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud?*12:26 2 Mos 3:6.27 Han är inte de dödas Gud, utan de levandes. Ni misstar er grundligt."

Det viktigaste budet

28 *Matt 22:34f, Luk 10:25f. En av de skriftlärda*12:28de skriftlärda var oense med saddukeerna i frågan om uppståndelsen (jfr Apg 23:6f). som hade hört dem diskutera insåg att Jesus hade gett dem ett bra svar. Han kom fram och frågade honom: "Vilket är det främsta av alla buden?" 29 Jesus svarade: "Det främsta är detta: Hör Israel! Herren vår Gud, Herren är en.*12:29f 5 Mos 6:4f.30 Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.31 *Rom 13:9, Gal 5:14. Sedan kommer detta: Du ska älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa."*12:31 3 Mos 19:18.

32 *5 Mos 4:35. Den skriftlärde sade: "Du har rätt, Mästare, det är sant som du säger. Han är en, och det finns ingen annan än han. 33 *1 Sam 15:22, Hos 6:6. Och att älska honom av hela sitt hjärta och av hela sitt förnuft och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer." 34 När Jesus hörde att mannen hade svarat klokt, sade han till honom: "Du är inte långt från Guds rike." Sedan vågade ingen fråga honom något mer.

Är Messias Davids son?

35 *Matt 22:41f, Luk 20:41f. Medan Jesus undervisade i templet frågade han: "Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Davids son? 36 *Apg 2:34f, 1 Kor 15:25, Hebr 1:13, 10:12f. David har själv sagt genom den helige Ande: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida tills jag lagt dina fiender under dina fötter*12:36Ps 110:1. I psalmen talar Gud Fadern till Messias, Guds Son (jfr Apg 2:34f, 1 Kor 15:25)..*12:36under dina fötterEtt uttryck för triumf (jfr Jos 10:24).37 David själv kallar honom Herre*12:37David själv kallar honom HerreProfeten David erkänner den kommande Frälsaren som sin Herre (jfr 1 Petr 1:10f) trots att denne är hans ättling (Rom 1:3).. Hur kan han då vara Davids son?"

Jesus varnar för de skriftlärda

Den stora folkmassan lyssnade gärna på Jesus, 38 *Matt 23:6f, Luk 11:43, 20:46f. och i sin undervisning sade han: "Akta er för de skriftlärda, som njuter av att gå runt i långa mantlar och bli hälsade på torgen 39 och få de främsta platserna i synagogorna och hedersplatserna vid festmåltiderna. 40 De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De ska få en så mycket strängare dom."

Änkans offergåva

41 *2 Kung 12:9, Luk 21:1f. Jesus satte sig mitt emot offerkistan*12:41offerkistanSkattkammaren vid kvinnornas förgård hade enligt Mishna tretton trumpetformade hål för folkets tempelskatt och frivilliga gåvor till omkostnader för offer. och såg hur folket lade pengar i den. Många rika gav mycket. 42 Där kom också en fattig änka och lade i två små kopparmynt*12:42kopparmyntGrek. leptón, det minsta myntet. 128 leptá motsvarade en denar eller dagslön., ett par ören.

43 *2 Kor 8:12. Då kallade han till sig sina lärjungar och sade till dem: "Jag säger er sanningen: Den här fattiga änkan gav mer än alla de andra som lade något i offerkistan. 44 Alla andra gav av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt som hon hade att leva på."