1 Lorsque je voulais guérir Israël, l’iniquité d’Éphraïm et la méchanceté de Samarie se sont révélées; car ils ont pratiqué la fausseté; et tandis que le larron s’est introduit, la bande a pillé au-dehors. Et ils ne se disent pas, dans leurs cœurs, que je me souviens de toute leur malice.
2 Maintenant leurs forfaits les environnent; ils sont devant ma face.
3 Ils réjouissent le roi par leur malice, et les chefs par leurs mensonges.
4 Ils sont tous adultères, pareils au four chauffé par le boulanger, qui cesse d’attiser le feu depuis qu’il a pétri la pâte jusqu’à ce qu’elle soit levée.
5 Au jour de notre roi, les chefs se rendent malades par l’ardeur du vin; le roi tend la main aux moqueurs.
6 Lorsqu’ils dressent des embûches, leur cœur est un four; toute la nuit dort leur boulanger; au matin c’est un feu qui jette des flammes.
7 Ils sont tous ardents comme un four, et ils dévorent leurs juges. Tous leurs rois tombent, et aucun d’eux ne crie à moi!
8 Éphraïm, lui, se mêle avec les peuples. Éphraïm est un gâteau qui n’a pas été retourné.
9 Les étrangers ont dévoré sa force, et il ne l’a point senti; sa tête s’est parsemée de cheveux blancs, et il ne s’en est pas aperçu.
10 Et l’orgueil d’Israël rend témoignage sur son visage: ils ne sont pas revenus à l’Éternel leur Dieu; ils ne l’ont point recherché, malgré tout cela.
11 Éphraïm est comme une colombe stupide, sans intelligence. Ils appellent l’Égypte, ils vont vers les Assyriens.
12 Pendant qu’ils iront, j’étendrai sur eux mon filet; je les abattrai comme les oiseaux des cieux, je les châtierai, comme ils l’ont entendu dans leur assemblée.
13 Malheur à eux! car ils me fuient. Ruine sur eux! car ils se rebellent contre moi. Moi, je les rachèterais; mais ils disent contre moi des mensonges.
14 Ils ne crient pas du cœur vers moi, quand ils hurlent sur leurs couches. Ils s’inquiètent pour le froment et le vin; ils se détournent de moi.
15 Je les ai châtiés; j’ai fortifié leurs bras; mais ils méditent du mal contre moi.
16 Ils retournent, mais non point au Souverain; ils sont comme un arc trompeur. Leurs chefs tomberont par l’épée, à cause de l’emportement de leur langue. Cela leur tournera en moquerie au pays d’Égypte.
Efraims och Samariens ondska
1 Hos 12:1. När jag vill hela Israel,
då avslöjas
Efraims missgärning
och Samariens ondska,
för de begår svek,
tjuvar gör inbrott
och rövarband plundrar
på vägarna.
2 Hos 5:3, 8:13, 9:9. I sina hjärtan tänker de inte på
att jag kommer ihåg
all deras ondska.
Nu är de omringade
av sina gärningar,
de är inför mitt ansikte.
3 Med sin ondska gläder de kungen
och med sina lögner furstarna.
4 Alla är de äktenskapsbrytare.
De liknar en ugn
som bagaren värmt upp.
När han knådat degen
slutar han elda
tills degen har jäst.
5 Ords 20:1, Jes 5:11, Hab 2:15. På vår kungs dag
drack sig furstarna
febriga av vin,
själv räckte han smädarna handen.
6 De kommer nära,
deras hjärtan är som en ugn
där de ligger i försåt.
Hela natten sover deras bagare,
men på morgonen brinner han
som en flammande eld.
7 Ps 14:4, Jes 66:4, Sef 1:6. Alla är de heta som en ugn
och förtär sina domare.
Alla deras kungar har fallit,
ingen bland dem åkallar mig.
8 Ps 106:35. Efraim blandar sig med andra folk,
han är som en brödkaka
som inte har vänts.
9 Främlingar har förtärt hans kraft
men han förstår det inte,
trots att han fått gråa hår
märker han det inte.
10 Hos 5:5, Amos 4:6, Hagg 2:17, Rom 3:11. Israels högmod vittnar
mot honom.
De vänder inte om
till Herren sin Gud
och söker inte hans hjälp
trots allt detta.
11 2 Kung 15:19, 16:7, 17:4f, Hos 5:13, 8:9, 12:1. Efraim har blivit som en duva,
naiv och utan vett.
De kallar på Egypten,
de går till Assur.
12 3 Mos 26:14f, 5 Mos 28:15f, 2 Kung 17:4f, Hes 12:13, 17:20, 32:3. Men när de går
kastar jag mitt nät över dem,
drar ner dem
som fåglar under himlen.
Jag ska straffa dem
så som de hört i sin församling7:12så som de hört i sin församlingAnnan översättning: "när man hör dem samlas"..
13 Ve över dem,
för de har flytt bort från mig!
Fördärv över dem,
för de har gjort uppror
mot mig!
Jag ville friköpa dem,
men de har talat lögner
mot mig.
14 Ps 14:4. De ropar inte till mig av hjärtat
utan klagar på sina bäddar.
De oroar sig7:14oroar sigAndra handskrifter: "samlas" eller "skär sig" (så Septuaginta). Baalsdyrkare skar sig ibland när de åkallade sin avgud (jfr 1 Kung 18:28). för säd och vin
men vänder sig bort från mig.
15 Det var jag som lärde dem
och stärkte7:15lärde dem och stärkteAnnan översättning: "styrkte och stärkte". deras armar,
men de har ont i sinnet mot mig.
16 Ps 78:57, Kol 3:1. De vänder om,
men inte till den som är därovan.
De liknar en båge som sviker.
Deras furstar ska falla för svärd
på grund av sina hätska tungor.
Det ska bli deras vanära
i Egyptens land.