1 Samuel 1

1 Il y avait un homme de Ramathaïm Tsophim, de la montagne d’Éphraïm; son nom était Elkana, fils de Jéroham, fils d’Élihu, fils de Thohu, fils de Tsuph, Éphratien.

2 Et il avait deux femmes; le nom de l’une était Anne, et le nom de la seconde Péninna; et Péninna avait des enfants, mais Anne n’en avait point.

3 Or, cet homme montait de sa ville, tous les ans, pour adorer et pour sacrifier à l’Éternel des armées, à Silo; et là étaient les deux fils d’Héli, Hophni et Phinées, sacrificateurs de l’Éternel.

4 Et le jour qu’Elkana sacrifiait, il donnait des portions à Péninna sa femme, et à tous les fils et filles qu’il avait d’elle.

5 Mais il donnait à Anne une portion double, car il aimait Anne; mais l’Éternel l’avait rendue stérile.

6 Et sa rivale la mortifiait, même fort aigrement, afin de l’irriter, parce que l’Éternel l’avait rendue stérile.

7 Et Elkana faisait ainsi tous les ans. Chaque fois qu’Anne montait à la maison de l’Éternel, Péninna l’offensait de la même manière; et Anne pleurait, et ne mangeait point.

8 Et Elkana son mari lui disait: Anne, pourquoi pleures-tu, et pourquoi ne manges-tu point, et pourquoi ton cœur est-il triste? Est-ce que je ne vaux pas mieux, pour toi, que dix fils?

9 Or, après avoir mangé et bu à Silo, Anne se leva; et Héli le sacrificateur était assis sur son siège, auprès d’un des poteaux du temple de l’Éternel.

10 Elle donc, l’âme pleine d’amertume, pria l’Éternel, en répandant beaucoup de larmes;

11 Et elle fit un vœu, et dit: Éternel des armées, si tu daignes regarder l’affliction de ta servante, si tu te souviens de moi, si tu n’oublies point ta servante, et si tu donnes à ta servante un enfant mâle, je le donnerai à l’Éternel pour tous les jours de sa vie, et le rasoir ne passera point sur sa tête.

12 Et comme elle prolongeait sa prière devant l’Éternel, Héli observait sa bouche;

13 Or, Anne parlait dans son cœur, remuant seulement les lèvres, et l’on n’entendait point sa voix. Héli crut donc qu’elle était ivre.

14 Et Héli lui dit: Jusqu’à quand seras-tu ivre? Va faire passer ton vin.

15 Mais Anne répondit et dit: Non, mon seigneur; je suis une femme affligée en son esprit; je n’ai bu ni vin ni boisson forte, mais je répandais mon âme devant l’Éternel.

16 Ne prends pas ta servante pour une femme méprisable; car c’est dans l’excès de ma douleur et de mon affliction que j’ai parlé jusqu’à présent.

17 Alors Héli répondit, et dit: Va en paix, et que le Dieu d’Israël t’accorde la demande que tu lui as faite.

18 Et elle dit: Que ta servante trouve grâce devant tes yeux. Et cette femme s’en alla son chemin, et mangea, et son visage ne fut plus le même.

19 Après cela, ils se levèrent de bon matin, et se prosternèrent devant l’Éternel; puis ils s’en retournèrent, et vinrent à leur maison, à Rama. Alors Elkana connut Anne sa femme; et l’Éternel se souvint d’elle.

20 Et il arriva, dans le courant de l’année, qu’Anne conçut et enfanta un fils, et le nomma Samuel (Dieu a exaucé); car, dit-elle, je l’ai demandé à l’Éternel.

21 Et Elkana, son mari, monta, avec toute sa maison, pour offrir à l’Éternel le sacrifice annuel, et son vœu.

22 Mais Anne n’y monta pas; car elle dit à son mari: Je n’irai point jusqu’à ce que l’enfant soit sevré; alors je le mènerai, afin qu’il soit présenté devant l’Éternel, et qu’il y demeure à toujours.

23 Et Elkana, son mari, lui dit: Fais ce qui te semble bon; demeure jusqu’à ce que tu l’aies sevré. Seulement, que l’Éternel accomplisse sa parole! Ainsi cette femme demeura, et allaita son fils, jusqu’à ce qu’elle l’eût sevré.

24 Et dès qu’elle l’eut sevré, elle le fit monter avec elle, et prit trois veaux, un épha de farine, et une outre de vin; et elle le mena dans la maison de l’Éternel, à Silo; et l’enfant était fort jeune.

25 Puis ils égorgèrent le veau, et amenèrent l’enfant à Héli;

26 Et elle dit: Pardon, mon seigneur! aussi vrai que ton âme vit, mon seigneur, je suis cette femme qui se tenait ici près de toi pour prier l’Éternel.

27 C’est pour cet enfant que je priais, et l’Éternel m’a accordé la demande que je lui ai faite.

28 Aussi, je le prête à l’Éternel; il sera prêté à l’Éternel pour tous les jours de sa vie. Et ils se prosternèrent là devant l’Éternel.

Samuels födelse

1 *1 Krön 6:27, 33f. I Ramatajim-Sofim*1:1Ramatajim-SofimTroligen samma ort som NT:s Arimatea (Matt 27:57) norr om Jerusalem. i Efraims bergsbygd bodde en man som hette Elkana. Han var son till Jeroham, son till Elihu, son till Tohu, son till Suf, en efraimit.*1:1en efraimitElkana bodde i Efraims område men tillhörde enligt 1 Krön 6:28 leviternas stam.2 Elkana hade två hustrur*1:2Elkana ... Hanna ... PeninnaBetyder "Gud har skapat", "skön/barmhärtig" och "pärla".. Den ena hette Hanna och den andra Peninna.*1:2två hustrurPolygami var inte ursprungstanken (1 Mos 2:18f, 4:19f) men förekom under den tidiga bibliska historien, särskilt när den första hustrun var ofruktsam (jfr 1 Mos 16:1). Peninna hade barn, men Hanna hade inga.

3 *2 Mos 23:17, 5 Mos 16:16, Jos 18:1. Elkana gav sig år efter år i väg från sin stad för att tillbe och offra åt Herren Sebaot i Shilo*1:3i ShiloHär stod tälthelgedomen under domartiden (Jos 18:1), ca 2 mil norr om Ramatajim., där Elis båda söner Hofni och Pinehas*1:3Eli ... Hofni ... PinehasBetyder "upphöjd", "handfull" och "mörkhyad". var Herrens präster. 4 *3 Mos 7:15, 5 Mos 27:7. Den dag Elkana bar fram sitt offer brukade han ge sin hustru Peninna och alla hennes söner och döttrar var sin del av offret*1:4var sin del av offretVid ett gemenskapsoffer brände man inälvsfettet åt Herren och gav en del åt prästen (jfr 2:15) och delade sedan på köttet vid en gemensam måltid (se 3 Mos 7:11f).. 5 *1 Mos 20:18. Men åt Hanna gav han en dubbelt så stor del*1:5dubbelt så storGrundtexten svårtolkad. Annan översättning: "fin", "enda" (så Septuaginta)., för han älskade henne även om Herren hade gjort henne ofruktsam. 6 För att provocera henne brukade hennes rival retas mycket med henne, därför att Herren hade gjort henne ofruktsam. 7 Detta pågick år efter år. Varje gång Hanna gick upp till Herrens hus retades Peninna med henne på samma sätt.

Nu grät Hanna och ville inte äta. 8 Då sade hennes man Elkana till henne: "Hanna, varför gråter du? Varför äter du inte? Varför är du så ledsen? Är inte jag mer för dig än tio söner?" 9 När de hade ätit och druckit i Shilo reste sig Hanna och gick till Herrens tempel, där prästen Eli satt på sin stol vid dörren. 10 Hon var djupt bedrövad och började be till Herren under häftig gråt. 11 *4 Mos 6:5, 30:7f, Dom 13:5. Hon gav ett löfte och sade: "Herre Sebaot, om du vill se till din tjänarinnas lidande och komma ihåg mig och inte glömma din tjänarinna utan ge henne en son, då ska jag ge honom åt Herren för hela hans liv, och ingen rakkniv*1:11ingen rakknivTroligen invigdes Samuel liksom Simson till nasir (se 4 Mos 6, Dom 13:5). ska röra hans huvud." 12 Medan hon bad länge inför Herren iakttog Eli hennes mun. 13 Hanna talade nämligen i sitt hjärta, och bara hennes läppar rörde sig, men hennes röst hördes inte.

Då trodde Eli att hon var berusad. 14 Därför sade han till henne: "Hur länge ska du bära dig åt som en berusad? Se till att göra dig av med vinet!" 15 *Ps 42:5, 62:9. "Nej, min herre", svarade Hanna, "jag är en hårt prövad kvinna. Vin och starka drycker har jag inte druckit, men jag utgöt min själ för Herren. 16 Ta inte din tjänarinna för en dålig kvinna, det är på grund av min stora sorg och smärta som jag har talat ända till nu." 17 Då svarade Eli henne: "Gå i frid, och må Israels Gud ge*1:17må Israels Gud geAnnan översättning: "Israels Gud ska ge". dig det du bad honom om." 18 Hon sade: "Må din tjänarinna finna nåd för dina ögon." Så gick hon sin väg och tog sig mat och såg inte sorgsen ut längre.

19 De steg alla upp tidigt nästa morgon, och sedan de tillbett inför Herren vände de tillbaka och kom hem till Rama. Elkana låg med*1:19låg medOrdagrant: "kände" (hebreiskt uttryck för sexuell gemenskap, se 1 Mos 4:1). sin hustru Hanna, och Herren kom ihåg henne. 20 Hanna blev havande och födde en son när tiden var inne. Hon gav honom namnet Samuel: "För jag har bett Herren om honom."

Hanna överlämnar Samuel åt Herren

21 När sedan Elkana med hela sitt hus gav sig i väg för att offra sitt årliga slaktoffer och sitt löftesoffer åt Herren, 22 gick inte Hanna med utan sade till sin man: "Jag vill vänta tills pojken är avvand*1:22avvandFrån bröstmjölk. Det skedde ofta vid ca 3 års ålder, varpå det nya steget i livet firades med en fest (jfr 1 Mos 21:8).. Då ska jag ta med honom och föra fram honom inför Herrens ansikte och sedan låta honom stanna där för alltid." 23 Hennes man Elkana sade till henne: "Gör vad du finner bäst. Stanna du tills du har avvant honom. Må bara Herren uppfylla sitt ord." Så stannade hustrun hemma och ammade sin son tills hon hade avvant honom.

24 När hon hade avvant honom, tog hon med honom till Herrens hus. Hon tog också med sig tre tjurar,*1:24tre tjurarAndra handskrifter (Qumran och Septuaginta): "en treårig tjur". en efa mjöl*1:24en efa mjölCa 22 liter. och en lägel vin, och förde honom in i Herrens hus i Shilo. Pojken var då ännu helt ung. 25 De slaktade tjuren och förde sedan fram pojken till Eli. 26 Hon sade: "Hör på mig, min herre. Så sant du lever, min herre: jag är kvinnan som stod här bredvid dig och bad till Herren. 27 Den här pojken bad jag om, och nu har Herren gett mig vad jag bad om. 28 Därför vill jag nu ge honom tillbaka till Herren. Så länge han lever ska han tillhöra Herren." Och de tillbad Herren där.