1 Samuel 23

1 Or, on fit ce rapport à David, et on lui dit: Voilà les Philistins qui font la guerre à Keïla, et qui pillent les aires.

2 Et David consulta l’Éternel, en disant: Irai-je, et frapperai-je ces Philistins? Et l’Éternel répondit à David: Va, et tu frapperas les Philistins, et tu délivreras Keïla.

3 Et les gens de David lui dirent: Voici, nous avons peur ici dans le pays de Juda; que sera-ce donc si nous allons à Keïla, contre les troupes des Philistins?

4 C’est pourquoi David consulta encore l’Éternel; et l’Éternel lui répondit, et dit: Lève-toi, descends à Keïla; car je livrerai les Philistins entre tes mains.

5 Alors David s’en alla avec ses gens à Keïla, et combattit les Philistins, et emmena leur bétail, et il en fit un grand carnage; et David délivra les habitants de Keïla.

6 Or, quand Abiathar, fils d’Achimélec, s’enfuit vers David à Keïla, il y descendit, ayant l’éphod entre les mains.

7 Et on rapporta à Saül que David était venu à Keïla; et Saül dit: Dieu l’a livré entre mes mains; car, en entrant dans une ville qui a des portes et des barres, il s’est enfermé.

8 Et Saül convoqua tout le peuple à la guerre, pour descendre à Keïla, afin d’assiéger David et ses gens.

9 Mais David, ayant su que Saül machinait contre lui pour le perdre, dit au sacrificateur Abiathar: Apporte l’éphod.

10 Puis David dit: Éternel, Dieu d’Israël, ton serviteur a entendu dire que Saül cherche à venir contre Keïla, pour détruire la ville à cause de moi;

11 Les chefs de Keïla me livreront-ils entre ses mains? Saül descendra-t-il, comme ton serviteur l’a entendu dire? Éternel, Dieu d’Israël, enseigne-le, je te prie, à ton serviteur. Et l’Éternel répondit: Il descendra.

12 David dit encore: Les chefs de Keïla me livreront-ils, moi et mes gens, entre les mains de Saül? Et l’Éternel répondit: Ils te livreront.

13 Alors David se leva avec ses gens, environ six cents hommes, et ils sortirent de Keïla, et s’en allèrent où ils purent; et on rapporta à Saül que David s’était sauvé de Keïla; et il cessa de marcher.

14 Or David demeura au désert, dans des lieux forts, et il se tint sur la montagne, au désert de Ziph. Et Saül le cherchait tous les jours; mais Dieu ne le livra point entre ses mains.

15 David, voyant donc que Saül était sorti pour chercher sa vie, se tenait au désert de Ziph, dans la forêt.

16 Alors Jonathan, fils de Saül, se leva, et s’en alla vers David, à la forêt, et le fortifia en Dieu;

17 Et il lui dit: Ne crains point; car la main de Saül, mon père, ne te trouvera point, mais tu régneras sur Israël, et moi je serai le second après toi; et Saül, mon père, le sait bien aussi.

18 Ils traitèrent donc, tous deux, alliance devant l’Éternel. Et David demeura dans la forêt, et Jonathan retourna en sa maison.

19 Or, les Ziphiens montèrent vers Saül à Guibea, et lui dirent: David ne se tient-il pas caché parmi nous, dans les lieux forts, dans la forêt, au coteau de Hakila, qui est au midi de la région désolée?

20 Maintenant donc, ô roi, si tu souhaites de descendre, descends et ce sera à nous de le livrer entre les mains du roi.

21 Et Saül dit: Que l’Éternel vous bénisse, de ce que vous avez eu pitié de moi!

22 Allez donc, faites encore attention; sachez et reconnaissez le lieu où il a posé son pied, et qui l’y a vu; car on m’a dit qu’il est fort rusé.

23 Reconnaissez donc et sachez quelle est, de toutes les retraites, celle où il est caché; puis revenez vers moi, quand vous en serez assurés, et j’irai avec vous. Et s’il est dans le pays, je le chercherai soigneusement dans tous les milliers de Juda.

24 Ils se levèrent donc et s’en allèrent à Ziph, devant Saül; mais David et ses gens étaient au désert de Maon, dans la plaine, au midi de la région désolée.

25 Ainsi Saül et ses gens allèrent à la recherche; mais on le rapporta à David, et il descendit le rocher et demeura au désert de Maon. Saül, l’ayant appris, poursuivit David au désert de Maon.

26 Et Saül marchait d’un côté de la montagne, et David et ses gens allaient de l’autre côté de la montagne; et David se hâtait de s’en aller de devant Saül. Mais comme Saül et ses gens environnaient David et les siens pour les prendre,

27 Un messager vint vers Saül, et lui dit: Hâte-toi, et viens; car les Philistins se sont jetés sur le pays.

28 Alors Saül s’en retourna de la poursuite de David, et s’en alla à la rencontre des Philistins. C’est pourquoi l’on a appelé ce lieu-là, Séla-Hammachlékoth (Rocher des Évasions).

David räddar staden Keila

1 Man berättade för David: "Filisteerna anfaller nu Keila*23:1KeilaLåg på sluttningarna mot västgränsen till filisteernas land, en mil väster om Hebron. och plundrar logarna". 2 *1 Sam 30:7f, 2 Sam 5:19. Då frågade David Herren: "Ska jag dra ut och slå dessa filisteer?" Herren svarade David: "Gå och slå filisteerna och rädda Keila." 3 Men Davids män sade till honom: "Vi lever ju i fruktan redan här i Juda. Ska vi dessutom dra i väg till Keila mot filisteernas här?" 4 David frågade Herren igen, och Herren svarade honom: "Bryt upp och dra ner mot Keila, för jag har gett filisteerna i din hand." 5 Då drog David med sina män till Keila och stred mot filisteerna och förde bort deras boskap. Han tillfogade dem ett stort nederlag och räddade invånarna i Keila.

6 *1 Sam 21:9, 22:20. När Ebjatar, Ahimeleks son, flydde till David i Keila hade han med sig en efod ner dit. 7 Då man berättade för Saul att David hade kommit till Keila, sade Saul: "Gud har gett honom i min hand, för han har stängt in sig genom att gå in i en stad med portar och bommar." 8 Därefter kallade Saul allt folket till strid för att dra ner till Keila och omringa David och hans män.

9 *1 Sam 30:7. Men när David fick veta att Saul hade onda planer mot honom, sade han till prästen Ebjatar: "Hämta efoden*23:9Hämta efodenTill prästdräkten hörde orakelstenarna urim och tummim (2 Mos 28:30) genom vilka man sökte svar (ja eller nej) från Gud.!" 10 Och David sade: "Herre, Israels Gud, din tjänare har hört att Saul tänker komma till Keila och ödelägga staden för min skull. 11 Kommer Keilas män att utlämna mig åt honom? Kommer Saul att dra ner hit, som din tjänare har hört? Herre, Israels Gud, låt din tjänare få veta!" Herren svarade: "Han kommer." 12 David frågade vidare: "Kommer Keilas män att utlämna mig och mina män åt Saul?" Herren svarade: "De kommer att utlämna er." 13 Då bröt David upp med sitt folk, omkring sexhundra man, och de drog ut från Keila och vandrade vart de kunde. När man berättade för Saul att David hade flytt från Keila, avstod han från att dra ut.

David i öknen

14 David stannade i öknen*23:14i öknenNågon gång under denna tid skrev David Ps 63, enligt dess överskrift. på bergfästena och höll till bland bergen i Sifs öken. Saul sökte efter honom varje dag, men Gud gav honom inte i hans hand.

15 När David var i Horesh i Sifs öken fick han veta att Saul hade dragit ut för att försöka ta hans liv. 16 Men Jonatan, Sauls son, kom till David i Horesh och styrkte honom i Gud. 17 *1 Sam 15:28, 20:31, 24:21. Han sade till honom: "Var inte rädd, för min far Sauls hand kommer inte att finna dig. Du ska bli kung över Israel, och då ska jag ha andra platsen efter dig. Det vet min far Saul också." 18 *1 Sam 18:3f, 20:16. Sedan slöt de båda förbund inför Herren. David stannade kvar i Horesh medan Jonatan gick hem igen.

19 *1 Sam 26:1, Ps 54:1f. Men några sifiter*23:19sifiterNär sifiterna satte Saul på spåret efter David skrev David Ps 54, enligt dess överskrift. kom upp till Saul i Gibea och sade: "David gömmer sig nu hos oss på bergfästena i Horesh, på Hakilahöjden söder om Jeshimon.*23:19Hakilahöjden söder om JeshimonLåg någonstans bland bergen väster om Döda havet.20 O konung, om du verkligen vill dra ner dit, så gör det! Det blir vår sak att utlämna honom åt kungen." 21 Då sade Saul: "Herren ska välsigna er för att ni haft medkänsla med mig. 22 Gå och skaffa mer upplysningar. Finn ut och se efter var han satt sin fot och vem som sett honom där, för man har sagt mig att han är mycket listig. 23 Se efter och finn ut alla gömställen där han kan gömma sig. Kom sedan tillbaka till mig, när ni vet säkert, så ska jag gå med er. Finns han i landet ska jag söka efter honom bland alla ätter i Juda."

24 Då bröt de upp och gick till Sif före Saul. Men David och hans män var i Maons öken*23:24Maons ökenLåg ännu längre söderut i området väster om Döda havet, kanske drygt en mil söder om Hebron., på hedmarken söder om Jeshimon. 25 Saul gick med sina män för att söka efter David. Men David fick reda på det och drog ner till klippan och stannade i Maons öken. När Saul hörde det, förföljde han David in i Maons öken. 26 Saul gick på ena sidan av berget och David och hans män på den andra sidan. Men medan David skyndade sig för att komma undan Saul, och Saul och hans män försökte omringa David och hans män för att gripa dem, 27 kom en budbärare till Saul och sade: "Skynda dig och kom, för filisteerna har ryckt in i landet!" 28 Då slutade Saul förfölja David och drog bort mot filisteerna. Därför fick stället namnet Sela-Hammachlekot*23:28Sela-HammachlekotBetyder "skiljeklippan"..