1 Samuel 9

1 Or il y avait un homme de Benjamin, nommé Kis, fils d’Abiel, fils de Tséror, fils de Bécorath, fils d’Aphiach, fils d’un Benjamite, et vaillant homme.

2 Il avait un fils, nommé Saül, jeune et beau, et aucun des enfants d’Israël n’était plus beau que lui; et, des épaules en haut, il dépassait tout le peuple.

3 Or, les ânesses de Kis, père de Saül, s’étaient égarées; et Kis dit à Saül, son fils: Prends maintenant avec toi un des serviteurs, lève-toi, et va chercher les ânesses.

4 Il passa donc par la montagne d’Éphraïm, et il passa par le pays de Shalisha, mais ils ne les trouvèrent point; puis ils passèrent par le pays de Shaalim, et elles n’y étaient pas; ils passèrent ensuite par le pays de Benjamin, et ils ne les trouvèrent point.

5 Quand ils furent venus au pays de Tsuph, Saül dit à son serviteur, qui était avec lui: Viens, et retournons-nous-en, de peur que mon père ne cesse de s’inquiéter des ânesses, et ne soit en peine de nous.

6 Mais il lui dit: Voici, je te prie, il y a dans cette ville un homme de Dieu, et c’est un homme vénéré, et tout ce qu’il dit arrive; allons-y maintenant; peut-être qu’il nous enseignera le chemin que nous devons suivre.

7 Et Saül dit à son serviteur: Mais si nous y allons, que porterons-nous à cet homme? car nos sacs sont vides de provisions, et nous n’avons aucun présent à porter à l’homme de Dieu. Qu’avons-nous avec nous?

8 Et le serviteur répondit de nouveau à Saül, et dit: Voici il se trouve encore entre mes mains le quart d’un sicle d’argent; je le donnerai à l’homme de Dieu, et il nous enseignera notre chemin.

9 (Autrefois en Israël, quand on allait consulter Dieu, on disait ainsi: Venez, allons jusqu’au Voyant; car celui qu’on appelle aujourd’hui le prophète, s’appelait autrefois le Voyant. )

10 Et Saül dit à son serviteur: Tu as bien dit; viens, allons. Et ils s’en allèrent à la ville où était l’homme de Dieu.

11 Comme ils montaient par la montée de la ville, ils trouvèrent des jeunes filles qui sortaient pour puiser de l’eau, et ils leur dirent: Le Voyant est-il ici?

12 Et elles leur répondirent, et dirent: Il y est, le voilà devant toi; hâte-toi maintenant; car il est venu aujourd’hui à la ville, parce que le peuple fait aujourd’hui un sacrifice sur le haut lieu.

13 Dès que vous serez entrés dans la ville, vous le trouverez, avant qu’il monte au haut lieu pour manger; car le peuple ne mangera point jusqu’à ce qu’il soit venu, parce qu’il doit bénir le sacrifice; après cela ceux qui sont conviés en mangeront. Montez donc maintenant; car vous le trouverez précisément aujourd’hui.

14 Ils montèrent donc à la ville. Comme ils entraient dans le milieu de la ville, voici, Samuel, qui sortait pour monter au haut lieu, les rencontra.

15 Or, un jour avant que Saül vînt, l’Éternel avait fait à Samuel une révélation, lui disant:

16 Demain, à cette même heure, je t’enverrai un homme du pays de Benjamin, et tu l’oindras pour être conducteur de mon peuple d’Israël, et il délivrera mon peuple de la main des Philistins. Car j’ai regardé mon peuple, parce que son cri est venu jusqu’à moi.

17 Et lorsque Samuel eut vu Saül, l’Éternel lui dit: Voici l’homme dont je t’ai parlé; c’est lui qui dominera sur mon peuple.

18 Et Saül s’approcha de Samuel, au milieu de la porte, et dit

19 Et Samuel répondit à Saül, et dit: C’est moi qui suis le Voyant. Monte devant moi au haut lieu, et vous mangerez aujourd’hui avec moi; et je te laisserai aller au matin, et je te déclarerai tout ce qui est en ton cœur.

20 Mais quant aux ânesses que tu as perdues, il y a aujourd’hui trois jours, ne t’en mets point en peine, parce qu’elles ont été retrouvées. Et vers qui tend tout le désir d’Israël? N’est-ce point vers toi, et vers toute la maison de ton père?

21 Et Saül répondit, et dit: Ne suis-je pas Benjamite, de la moindre tribu d’Israël, et ma famille n’est-elle pas la plus petite de toutes les familles de la tribu de Benjamin? Et pourquoi m’as-tu tenu de tels discours?

22 Samuel prit Saül et son serviteur, et il les fit entrer dans la salle, et leur donna une place à la tête des conviés, qui étaient environ trente hommes.

23 Et Samuel dit au cuisinier: Donne la portion que je t’ai donnée, et que je t’ai dit de réserver.

24 Alors le cuisinier prit l’épaule, avec ce qui est dessus, et la mit devant Saül. Et Samuel dit: Voici ce qui a été réservé; mets-le devant toi, et mange, car il t’a été gardé pour cette heure, lorsque je résolus de convier le peuple. Et Saül mangea avec Samuel ce jour-là.

25 Ils descendirent ensuite du haut lieu dans la ville, et Samuel parla avec Saül sur la plate-forme.

26 Puis ils se levèrent de bon matin, et à la pointe du jour, Samuel appela Saül sur la plate-forme, et lui dit: Lève-toi, et je te laisserai aller. Saül se leva donc, et ils sortirent tous deux, lui et Samuel.

27 Comme ils descendaient au bas de la ville, Samuel dit à Saül: Dis au serviteur qu’il passe devant nous (et il passa); mais toi, arrête-toi maintenant, que je te fasse entendre la parole de Dieu.

Saul och Samuel

1 *1 Sam 14:51. I Benjamin levde en man som hette Kish, son till Abiel, son till Seror, son till Bekorat, son till Afia, son till en benjaminit. Han var en mäktig man. 2 Han hade en son som hette Saul,*9:2SaulBetyder "efterfrågad" (jfr 8:10). en ståtlig ung man. Ingen bland Israels barn var vackrare än han. Han var huvudet högre än allt folket.

3 En gång hade åsnestona sprungit bort för Sauls far Kish. Då sade Kish till sin son Saul: "Ta med dig en av tjänarna och gå och leta efter åsnorna." 4 Då vandrade han genom Efraims bergsbygd*9:4Efraims bergsbygdCa 2 mil nordväst om Sauls hemstad Gibea (10:26). och därefter genom Shalishalandet, men de fann dem inte. De gick genom Shaalimslandet, men där var de inte. Sedan tog han vägen genom Benjamins land, men inte heller där fann de dem. 5 När de sedan hade kommit in i Sufs land, sade Saul till tjänaren som han hade med sig: "Kom, vi går hem igen. Annars kan min far bli orolig för vår skull i stället för att tänka på åsnorna."

6 Men han svarade honom: "Se, i den här staden finns en gudsman. Han är högt ansedd och allt han säger, det sker. Låt oss nu gå dit. Kanske han kan säga oss vilken väg vi ska ta." 7 *1 Kung 14:3, 2 Kung 4:42. Då sade Saul till sin tjänare: "Men om vi går dit, vad ska vi då ta med till mannen? Brödet är ju slut i vår packning och vi har inte heller någon annan gåva att ta med till gudsmannen. Eller vad har vi?" 8 Tjänaren svarade Saul än en gång: "Se, här har jag en kvarts sikel silver.*9:8en kvarts sikel silverDrygt 2,5 gram, en veckas lön för den enkle arbetaren (Dom 17:10). Den ska jag ge gudsmannen så att han säger oss vilken väg vi ska ta." 9 *4 Mos 12:6. – När man förr i tiden i Israel gick för att fråga Gud sade man: "Kom, vi går till siaren." Den som man nu kallar profet kallade man förr siare. – 10 Saul sade till sin tjänare: "Ditt förslag är bra. Kom så går vi!" Så gick de till staden där gudsmannen fanns.

11 När de gick uppför höjden där staden låg mötte de några flickor som gick ut för att hämta vatten, och de frågade dem: "Är siaren här?" 12 "Ja, alldeles i närheten", svarade de. "Men skynda er, för i dag har han kommit till staden. I dag har folket en offerfest på offerhöjden. 13 Om ni går in i staden, träffar ni honom innan han går upp på höjden till måltiden. Folket äter inte förrän han kommer, för han ska välsigna offret. Först därefter börjar de inbjudna äta. Så gå upp dit, för just nu kan ni träffa honom." 14 Så gick de upp till staden. Och när de kom in i staden, se, då kom Samuel ut mot dem på väg upp till offerhöjden.

15 Dagen innan Saul kom hade Herren uppenbarat för Samuel och sagt: 16 *2 Mos 3:9. "I morgon vid den här tiden ska jag sända dig en man från Benjamins land. Honom ska du smörja till furste för mitt folk Israel. Han ska rädda mitt folk från filisteernas hand, för jag har sett till mitt folk eftersom deras rop har kommit till mig."

17 När Samuel fick se Saul sade Herren till honom: "Se, där är mannen som jag talade till dig om: Han ska styra mitt folk." 18 Men Saul gick fram till Samuel i porten och sade: "Säg mig var siaren bor." 19 Samuel svarade Saul: "Jag är siaren. Gå före mig upp till offerhöjden, för ni ska äta där med mig i dag. Men i morgon ska jag låta dig gå, och jag ska ge dig besked om allt vad du har på hjärtat. 20 Bekymra dig inte för åsnorna som har varit borta för dig i tre dagar, för de har kommit till rätta. Vem tillhör all Israels härlighet*9:20Vem tillhör all Israels härlighetAnnan översättning: "Till vem står Israels hela längtan". om inte dig och hela din fars hus?" 21 Saul svarade: "Jag är ju en benjaminit från en av de minsta stammarna i Israel,*9:21en benjaminit från en av de minsta stammarna i IsraelBenjamins stam hade nästan utplånats i inbördeskrig med det övriga Israel (Dom 20-21). och min släkt är den ringaste bland alla släkter i Benjamins stam. Varför talar du till mig på det sättet?"

22 Men Samuel tog Saul och hans tjänare och förde dem in i salen och gav dem den förnämsta platsen bland de omkring trettio män som var inbjudna. 23 Samuel sade till kocken: "Ge mig stycket som jag gav dig och som jag sade att du skulle ta hand om." 24 Då tog kocken fram lårstycket*9:24lårstycketAnsågs vara fint kött och tillföll normalt offerprästen (3 Mos 7:32). och vad som hörde till det och satte fram det åt Saul. Och Samuel sade: "Här är det som blivit sparat, ta för dig och ät! Det blev undanlagt åt dig just för den här stunden, när jag sade att jag hade inbjudit folket." Och Saul åt den dagen med Samuel. 25 Därefter gick de ner från offerhöjden och in i staden. Sedan samtalade han med Saul uppe på taket.

Samuel smörjer Saul till kung

26 *5 Mos 22:8. De steg upp tidigt, och i gryningen ropade Samuel upp till Saul på taket: "Stig upp, så ska jag följa dig på väg." Då steg Saul upp och de gick båda i väg, han och Samuel. 27 När de var på väg ner mot utkanten av staden, sade Samuel till Saul: "Säg till tjänaren att gå före oss." Och tjänaren fick gå. "Men stanna själv här, så ska jag låta dig höra Guds ord."