1 Samuel 30

1 Or, quand David et ses gens arrivèrent à Tsiklag, le troisième jour, les Amalécites s’étaient jetés sur la contrée du midi et sur Tsiklag; ils avaient pris Tsiklag et l’avaient brûlée.

2 Et ils avaient fait prisonnières les femmes qui s’y trouvaient, et les petits et les grands; ils n’avaient tué personne, mais ils les avaient emmenés, et s’étaient remis en chemin.

3 David et ses gens revinrent donc à la ville; et voici, elle était brûlée; et leurs femmes, leurs fils et leurs filles, avaient été faits prisonniers.

4 Alors David et le peuple qui était avec lui élevèrent la voix, et pleurèrent jusqu’à ce qu’il n’y eût plus en eux de force pour pleurer.

5 Or les deux femmes de David avaient aussi été faites prisonnières, savoir, Achinoam, de Jizréel, et Abigaïl, de Carmel, femme de Nabal.

6 Et David fut dans une grande détresse, car le peuple parlait de le lapider. Car tout le peuple avait l’âme pleine d’amertume, chacun à cause de ses fils et de ses filles; mais, David se fortifia en l’Éternel son Dieu,

7 Et il dit à Abiathar, le sacrificateur, fils d’Achimélec: Apporte-moi, je te prie, l’éphod; et Abiathar apporta l’éphod à David.

8 Alors David consulta l’Éternel, en disant: Poursuivrai-je cette troupe? l’atteindrai-je? Et il lui répondit: Poursuis; car certainement tu atteindras et tu délivreras.

9 David s’en alla donc, avec les six cents hommes qui étaient avec lui; et ils arrivèrent jusqu’au torrent de Bésor, où s’arrêtèrent ceux qui demeuraient en arrière.

10 Ainsi David et quatre cents hommes firent la poursuite; deux cents s’arrêtèrent, trop fatigués pour passer le torrent de Bésor.

11 Or, ils trouvèrent dans les champs, un homme égyptien qu’ils amenèrent à David, et ils lui donnèrent du pain, qu’il mangea, et de l’eau à boire;

12 Ils lui donnèrent aussi quelques figues sèches, et deux grappes de raisins secs. Il les mangea donc, et reprit ses esprits; car il n’avait point mangé de pain, ni bu d’eau depuis trois jours et trois nuits.

13 Et David lui dit: A qui es-tu, et d’où es-tu? Et il répondit: Je suis un garçon égyptien, serviteur d’un homme amalécite; et mon maître m’a abandonné, parce que je tombai malade, il y a trois jours.

14 Nous avons fait irruption au midi des Kéréthiens, et sur ce qui appartient à Juda, et au midi de Caleb, et nous avons brûlé Tsiklag.

15 Alors David lui dit: Me conduiras-tu vers cette troupe? Et il répondit: Jure-moi, par le nom de Dieu, que tu ne me feras point mourir, et que tu ne me livreras point entre les mains de mon maître, et je te conduirai vers cette troupe.

16 Et il le conduisit; et voici, ils étaient dispersés sur toute la contrée, mangeant, buvant et dansant, à cause du grand butin qu’ils avaient enlevé au pays des Philistins et au pays de Juda.

17 Et David les battit, depuis l’aube du jour jusqu’au soir du lendemain; et il n’en échappa aucun, excepté quatre cents jeunes hommes qui montèrent sur des chameaux et s’enfuirent.

18 Et David recouvra tout ce que les Amalécites avaient pris; il recouvra aussi ses deux femmes.

19 Et il ne leur manqua personne, ni petit, ni grand, ni fils, ni filles, ni rien du butin et de tout ce qu’ils leur avaient emporté; David ramena le tout.

20 David reprit aussi tout le gros et le menu bétail; et ses gens marchaient à la tête de ce troupeau et disaient: C’est ici le butin de David.

21 Puis David vint vers les deux cents hommes qui avaient été trop fatigués pour suivre David, et qu’il avait fait rester au torrent de Bésor. Et ils sortirent au-devant de David, et au-devant du peuple qui était avec lui. Et David, s’approchant d’eux, leur demanda comment ils se portaient.

22 Mais tous les hommes méchants et mauvais, d’entre ceux qui étaient allés avec David, prirent la parole et dirent: Puisqu’ils ne sont point venus avec nous, nous ne leur donnerons rien du butin que nous avons recouvré, sinon à chacun sa femme et ses enfants; qu’ils les emmènent, et s’en aillent.

23 Mais David dit: Ce n’est pas ainsi, mes frères, que vous disposerez de ce que l’Éternel nous a donné, puisqu’il nous a gardés, et a livré entre nos mains la troupe qui était venue contre nous.

24 Qui vous écouterait dans cette affaire? Car la part de celui qui descend au combat et la part de celui qui demeure au bagage, doivent être égales; ils partageront ensemble.

25 Or cela s’est pratiqué depuis ce jour-là, et on en a fait une règle et un usage en Israël, jusqu’à ce jour.

26 David revint donc à Tsiklag, et envoya du butin aux anciens de Juda, à ses amis, en disant: Voici un présent, pour vous, du butin des ennemis de l’Éternel.

27 Il en envoya à ceux qui étaient à Béthel, à ceux qui étaient à Ramoth du Midi, à ceux qui étaient à Jatthir,

28 A ceux qui étaient à Aroër, à ceux qui étaient à Siphmoth, à ceux qui étaient à Eshthémoa,

29 A ceux qui étaient à Racal, et à ceux qui étaient dans les villes des Jérachméeliens, à ceux qui étaient dans les villes des Kéniens,

30 A ceux qui étaient à Horma, à ceux qui étaient à Cor-Ashan, à ceux qui étaient à Athac,

31 Et à ceux qui étaient à Hébron, et dans tous les lieux où David avait passé, lui et ses gens.

David strider mot amalekiterna

1 *1 Sam 27:8f. När David och hans män kom till Siklag*30:1SiklagLåg ca 8 mil söder om Afek, motsvarande tre rejäla dagsmarscher. på tredje dagen hade amalekiterna trängt in i Negev och in i Siklag. De hade intagit Siklag och bränt det med eld. 2 Kvinnorna som var därinne*30:2Kvinnorna som var därinneAnnan översättning (så Septuaginta): "Kvinnorna och alla som var därinne"., både små och stora, hade de fört bort som fångar men inte dödat någon. Sedan hade de gett sig av. 3 När David och hans män kom till staden, fick de se att den var nerbränd med eld och att deras hustrur, söner och döttrar var bortförda som fångar. 4 Då brast David och hans män i gråt, och de grät tills de inte orkade gråta mer. 5 *1 Sam 25:42f, 27:3. Davids båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, änkan efter karmeliten Nabal, var också tillfångatagna.

6 David var i stor fara, för folket hotade att stena honom. Så förbittrade var de alla, var och en för sina söners och döttrars skull. Men David hämtade kraft hos Herren sin Gud. 7 *1 Sam 23:9. David sade till prästen Ebjatar, Ahimeleks son: "Bär hit efoden till mig." Då kom Ebjatar med efoden till David. 8 *1 Sam 23:2, 2 Sam 5:19. David frågade Herren: "Ska jag jaga rövarbandet? Kan jag hinna upp dem?" Herren svarade honom: "Jaga dem, för du kommer att hinna upp dem och rädda alla."

9 Då gav sig David i väg med sina sexhundra man, och de kom till bäckravinen Besor*30:9bäckravinen BesorVar på sina ställen upp till 100 meter bred och utgjorde landets sydgräns. där en del av dem tvingades stanna kvar. 10 David fortsatte jakten med fyrahundra man, men tvåhundra man stannade. De var för trötta för att gå över bäckravinen Besor.

11 Ute på fältet fann de en egyptier som de tog med sig till David. När de gav honom bröd att äta och vatten att dricka 12 och dessutom gav honom en bit fikonkaka och två russinkakor att äta, fick han livsanden tillbaka. På tre dygn hade han nämligen varken ätit eller druckit.

13 "Vem tillhör du och varifrån är du?" frågade David honom. "Jag är en egyptisk pojke*30:13pojkeHebr. náar syftar på någon som står under en annans auktoritet, oavsett ålder., tjänare hos en amalekitisk man", svarade han. "Men min herre övergav mig för tre dagar sedan, för jag blev sjuk. 14 *Jos 14:13f, 15:13f, Hes 25:16, Sef 2:5. Vi hade trängt in i kereteernas*30:14kereteernaTroligen kreter som följt med filisteerna och bosatt sig söder om deras område. del av Negev och i området som tillhör Juda och i Kalebs del*30:14Kalebs delKalebs städer Hebron och Debir (jfr Jos 14:14, 15:15f) låg inne på Juda stams område. Hans dotter Aksa bosatte sig i Negevöknen (Jos 15:18f). av Negev, och vi hade bränt Siklag med eld." 15 David frågade honom: "Vill du föra mig ner till det där rövarbandet?" Han svarade: "Om du lovar mig med ed vid Gud att inte döda mig eller utlämna mig åt min herre, så ska jag föra dig ner till rövarbandet."

16 Så förde han honom dit, och de låg utspridda överallt på marken och åt och drack och firade allt det stora byte de hade tagit från filisteernas land och från Juda land. 17 Och David högg ner dem ända från skymningen till aftonen dagen därpå. Inte en enda av dem kom undan, utom fyrahundra unga män som satt upp på kamelerna och flydde. 18 Och David räddade allt som amalekiterna hade tagit. Han räddade också sina båda hustrur. 19 Ingen saknades, varken liten eller stor, ingens son eller dotter, inget av bytet eller något av det som de hade tagit. Allt förde David tillbaka. 20 David tog också alla fåren och korna, och dessa drev man framför den övriga boskapen*30:20dessa drev man framför den övriga boskapenAnnan översättning: "man gick före boskapen". och ropade: "Här är Davids byte!"

21 När David kom tillbaka till de tvåhundra man som hade varit för trötta att följa honom och därför stannat kvar vid bäckravinen Besor, gick dessa för att möta David och folket som han hade med sig. Då gick David fram till folket och hälsade dem. 22 Men alla onda och illvilliga män bland dem som hade följt med David tog till orda och sade: "Eftersom de inte följde med oss tänker vi inte ge dem något av bytet som vi räddat. Nej, var och en får ta sin hustru och sina barn och gå." 23 Men David svarade: "Så ska ni inte göra, mina bröder, med det som Herren har gett oss. Han bevarade oss och gav rövarbandet som anföll oss i vår hand. 24 *4 Mos 31:26f, Jos 22:8. Och vem lyssnar på er i den här saken? Nej, de som drar ut i striden ska ha samma lott som de som stannar vid trossen. De ska dela lika." 25 Så blev det från den dagen och i fortsättningen, för David gjorde detta till lag och rätt i Israel, så som det är än i dag.

26 När David kom till Siklag sände han en del av bytet till de äldste i Juda, till sina vänner, och lät säga: "Här är en gåva till er av bytet från Herrens fiender." 27 Han sände gåvor till dem i Betel*30:27BetelMöjligen avses Betul (Jos 19:4), eftersom det mer kända Betel ligger norr om Juda stams område., till dem i Ramot i Negev, till dem i Jattir, 28 Aroer, Sifamot, Eshtemoa, 29 Rakal, jerachmeeliternas städer, keniternas städer, 30 Horma, Bor-Ashan, Atak, 31 Hebron och till alla de orter där David och hans män hade vandrat omkring.