Daniel 8

1 La troisième année du règne du roi Belshatsar, moi, Daniel, j’eus une vision, outre celle que j’avais eue auparavant.

2 J’eus une vision, et il arriva, comme je regardais, que j’étais à Suse, la capitale, dans la province d’Élam, et dans ma vision, je me trouvais près du fleuve Ulaï.

3 Je levai les yeux, je regardai, et voici, un bélier se tenait devant le fleuve; et il avait deux cornes, et ces deux cornes étaient hautes, mais l’une était plus haute que l’autre, et la plus haute s’éleva la dernière.

4 Et je vis le bélier qui frappait de ses cornes vers l’occident, vers le nord et vers le midi; et aucune bête ne pouvait subsister devant lui, et il n’y avait personne qui délivrât de sa puissance; mais il faisait tout ce qu’il voulait, et il devint grand.

5 Et comme je regardais attentivement, voici, un bouc venait de l’occident, parcourant toute la terre sans toucher le sol; ce bouc avait une corne considérable entre les yeux.

6 Il vint jusqu’au bélier qui avait les deux cornes, et que j’avais vu se tenant devant le fleuve; et il courut contre lui dans la fureur de sa force.

7 Et je le vis atteindre le bélier; et, s’irritant contre lui, il le heurta et brisa ses deux cornes; et le bélier n’avait pas la force de lui résister; il le jeta à terre et le foula aux pieds, et il n’y eut personne qui délivrât le bélier de sa puissance.

8 Et le bouc grandit extrêmement; mais quand il fut puissant, sa grande corne se brisa, et à sa place, il en surgit quatre considérables, vers les quatre vents des cieux.

9 Et de l’une d’elles surgit une petite corne qui s’agrandit beaucoup vers le midi, et vers l’orient, et vers le pays de gloire.

10 Et elle grandit jusqu’à l’armée des cieux, et elle fit tomber à terre une partie de l’armée des étoiles, et les foula aux pieds.

11 Elle s’éleva même jusqu’au chef de l’armée, lui enleva le sacrifice continuel et abattit la demeure de son sanctuaire.

12 Et l’armée fut livrée avec le sacrifice continuel, à cause du péché, et la corne jeta la vérité par terre, et elle agit et prospéra.

13 Et j’entendis parler un saint, et un autre saint dit à celui qui parlait: Jusqu’à quand durera la vision du sacrifice continuel et du péché qui cause la désolation, qui livre le sanctuaire et l’armée pour être foulés aux pieds?

14 Et il me dit: Jusqu’à deux mille trois cents soirs et matins; puis le sanctuaire sera purifié.

15 Pendant que moi, Daniel, je regardais la vision et que je cherchais à la comprendre, voici, quelqu’un qui avait l’apparence d’un homme se tint devant moi.

16 Et j’entendis la voix d’un homme au milieu du fleuve Ulaï; il cria et dit: Gabriel, explique-lui la vision.

17 Et il vint près du lieu où je me tenais, et, à sa venue, je fus épouvanté et je tombai sur ma face, et il me dit: Comprends, fils de l’homme, car la vision est pour le temps de la fin.

18 Et comme il me parlait, je m’assoupis la face contre terre; mais il me toucha et me fit tenir debout à la place où j’étais.

19 Et il dit: Voici, je vais t’apprendre ce qui arrivera au dernier temps de la colère, car il y a un temps marqué pour la fin.

20 Le bélier que tu as vu, qui avait deux cornes, ce sont les rois des Mèdes et des Perses;

21 Et le bouc velu, c’est le roi de Javan; et la grande corne entre ses yeux, c’est le premier roi.

22 Et cette corne s’étant brisée, les quatre cornes qui se sont élevées à sa place sont quatre rois qui s’élèveront de cette nation, mais ils n’auront pas sa force.

23 Et à la fin de leur règne, quand les pécheurs auront comblé la mesure, il s’élèvera un roi au visage audacieux et entendu dans l’artifice.

24 Sa puissance s’accroîtra, mais non pas par sa propre force. Il fera des ravages extraordinaires; il réussira dans ses entreprises, il détruira les puissants et le peuple des saints.

25 Et par son habileté, il fera réussir la fraude dans sa main. Il s’enorgueillira dans son cœur, et à l’improviste il fera périr beaucoup de gens; il s’élèvera contre le Prince des princes; mais il sera brisé sans le secours d’aucune main.

26 La vision des soirs et des matins, qui a été dite, est véritable. Mais toi, scelle la vision, car elle se rapporte à un temps éloigné.

27 Et moi, Daniel, je tombai en défaillance et fus malade pendant quelques jours; puis je me levai et fis les affaires du roi. J’étais étonné de la vision, mais personne ne la comprit.

Daniels syn av baggen och bocken

1 *Dan 7:1f. I kung Belshassars tredje regeringsår*8:1Belshassars tredje regeringsårÅr 551 f Kr. såg jag, Daniel, en syn efter den jag först hade sett. 2 I synen såg jag att jag var i Susas borg*8:2I synen såg jag att jag var i Susas borgAnnan översättning: "I synen såg jag – jag var då i Susas borg". Susa låg 30 mil öster om Babel och blev längre fram en av perserrikets huvudstäder (Neh 1:1f, Est 1:2f). i provinsen Elam. I synen såg jag att jag var vid floden Ulai.

3 När jag såg upp fick jag se en bagge med två horn stå framför floden. Båda hornen var höga, men det ena var högre än det andra, och det som var högre sköt upp sist. 4 Jag såg baggen stånga mot väster, norr och söder, och inget djur kunde stå emot honom och ingen kunde rädda någon ur hans våld. Han gjorde som han ville och blev mäktig.

5 Jag funderade över detta, och se, då kom en bock västerifrån. Han gick fram över hela jorden utan att röra vid marken, och han hade ett väldigt horn i pannan. 6 Han närmade sig baggen med de båda hornen som jag hade sett stå framför floden, och han rusade emot honom i stort raseri. 7 Jag såg honom komma ända inpå baggen och rasande störta sig över honom, och han stångade baggen och krossade hans båda horn så att baggen inte hade någon kraft att stå emot honom. Sedan slog han honom till marken och trampade på honom. Det fanns ingen som kunde rädda baggen ur hans våld.

8 *2 Krön 26:16, Dan 11:4. Bocken blev mycket mäktig. Men när han var som starkast, brast det stora hornet och fyra andra stora horn kom upp i dess ställe, riktade åt himlens fyra väderstreck.

9 *Jer 3:19, Hes 20:6, 15, Dan 11:16, 41. Från ett av dem sköt det ut ett nytt litet horn, som växte kraftigt mot söder och öster och mot det härliga landet*8:9det härliga landetIsrael (jfr 11:41).. 10 *Job 20:6f, Jes 14:13. Det växte ända upp till himlens här och kastade ner en del av hären och av stjärnorna till jorden och trampade på dem. 11 *4 Mos 28:3f. Det förhävde sig till och med mot härens furste och tog ifrån honom det dagliga offret*8:11tog ifrån honom det dagliga offretDen grekiske kungen Antiokus IV Epifanes avskaffade brännoffren (4 Mos 28:3) i Jerusalems tempel någon gång under året 168 f Kr (1 Mack 1:44f)., och platsen där hans helgedom stod revs ner. 12 Tillsammans med det dagliga offret blev en härskara utlämnad på grund av avfallet. Och hornet slog sanningen till jorden och hade framgång i vad det gjorde.

13 Sedan hörde jag en av de heliga tala, och en annan helig frågade den som talade: "Hur lång tid avser synen om det dagliga offret och det förödande avfallet som gör att både helgedom och härskara förtrampas?" 14 Då svarade han mig: "Tvåtusentrehundra kvällar och morgnar*8:14Tvåtusentrehundra kvällar och morgnar2300 missade offertillfällen eller 1150 dagar, alltså tre år och två månader. Templet återinvigdes av mackabeerna i december 165 f Kr (1 Mack 4:52).. Sedan ska helgedomen renas och återställas."

Ängeln Gabriel förklarar synen

15 När jag, Daniel, hade sett denna syn och försökte förstå den, fick jag se en gestalt som såg ut som en man stå framför mig. 16 Och mitt över Ulai hörde jag rösten av en människa som ropade: "Gabriel!*8:16GabrielBetyder "Guds hjälte", ärkeängel som senare frambar budskapet om Jesu födelse till Maria (Luk 1:26). Tyd synen för honom."

17 Då kom han nära platsen där jag stod. Men jag blev förskräckt när han kom, och jag föll ner på mitt ansikte. Han sade till mig: "Du människobarn, du bör förstå att synen syftar på den sista tiden." 18 *Dan 10:9f, 16f. Medan han talade med mig sjönk jag bedövad ner med mitt ansikte mot jorden. Men han rörde vid mig och reste mig upp igen.

19 Sedan sade han: "Jag ska låta dig veta vad som ska ske vid slutet av vreden, för det syftar på den sista tiden. 20 Baggen som du såg, han med de två hornen, är Mediens och Persiens kungar. 21 Men den raggiga bocken är Greklands*8:21GreklandHebr. Javán, jfr Jonien (även i 10:20, 11:2). Grekerna fick världsvälde genom Alexander den store (336-323 f Kr), som besegrade perserriket (baggen). Vid toppen av sin makt avled han 323 f Kr, varpå hans rike splittrades i fyra delar (vers 22). kung, och det stora hornet mellan hans ögon är den förste kungen.

22 Men att det brast och att fyra andra uppstod i stället, det betyder att fyra riken ska uppstå av hans folk, men inte med samma kraft som hans.

23 Vid slutet av deras välde, när syndarna har fyllt sitt mått, ska det uppstå en fräck och listig kung. 24 Han ska bli stor i kraft, men inte genom egen styrka. Han ska orsaka ett fruktansvärt fördärv och lyckas med det han gör. Han ska fördärva mäktiga män och även det heliga folket. 25 Genom sin list ska han lyckas med sitt svek. Han ska se sig själv som överlägsen och fördärva många mitt i deras trygghet. Ja, han ska resa sig mot furstarnas Furste, men han ska krossas utan hjälp av människohand. 26 Synen om kvällar och morgnar som här har förkunnats är sann. Men du ska gömma synen, för den syftar på en avlägsen framtid."

27 Men jag, Daniel, blev kraftlös och låg sjuk en tid. Sedan steg jag upp och utförde min tjänst hos kungen. Jag var förstummad av synen, men ingen förstod den.