Daniel 6

1 Il plut à Darius d’établir sur le royaume cent vingt satrapes, qui devaient être répartis dans tout le royaume,

2 Et au-dessus d’eux trois ministres, au nombre desquels était Daniel, afin que ces satrapes leur rendissent compte, et que le roi ne souffrît aucun dommage.

3 Or Daniel surpassait les ministres et les satrapes, parce qu’il y avait en lui un esprit extraordinaire; et le roi pensait à l’établir sur tout le royaume.

4 Et les ministres et les satrapes cherchaient une occasion d’accuser Daniel, au sujet des affaires du royaume; mais ils ne purent trouver aucune occasion, ni aucune malversation, car il était fidèle; et il ne se trouvait en lui ni faute ni malversation.

5 Ces hommes dirent donc: Nous ne trouverons point d’occasion contre ce Daniel, à moins que nous n’en trouvions contre lui dans la loi de son Dieu.

6 Alors ces ministres et ces satrapes se rendirent en tumulte auprès du roi, et lui parlèrent ainsi: Roi Darius, vis éternellement!

7 Tous les chefs du royaume, les préfets, les satrapes, les conseillers et les gouverneurs sont d’avis d’établir une ordonnance royale et une défense expresse, portant que quiconque adressera une requête à quelque dieu ou à quelque homme pendant trente jours, excepté à toi, ô roi! sera jeté dans la fosse aux lions.

8 Maintenant, ô roi! confirme la défense, et mets-la par écrit, afin qu’il n’y soit rien changé, selon la loi des Mèdes et des Perses, qui est irrévocable.

9 C’est pourquoi le roi Darius écrivit le décret et la défense.

10 Et quand Daniel eut appris que le décret était écrit, il entra dans sa maison, et, les fenêtres de sa chambre étant ouvertes du côté de Jérusalem, il se mettait trois fois le jour à genoux, et il priait et il célébrait son Dieu comme auparavant.

11 Alors ces hommes accoururent en tumulte, et trouvèrent Daniel priant et faisant des supplications à son Dieu.

12 Puis ils s’approchèrent du roi, et lui dirent au sujet de la défense royale: N’as-tu pas rendu par écrit une défense, portant que tout homme qui adresserait une requête à quelque dieu ou à quelque homme pendant trente jours, excepté à toi, ô roi! serait jeté dans la fosse aux lions? Le roi répondit et dit: La chose est certaine, selon la loi des Mèdes et des Perses, qui est irrévocable.

13 Alors ils répondirent et dirent au roi: Daniel, qui est l’un des captifs de Juda, n’a eu aucun égard pour toi, ô roi! ni pour la défense que tu as écrite; mais trois fois le jour il fait sa prière à son Dieu.

14 Le roi, ayant entendu cela, en eut un grand déplaisir; il prit à cœur de délivrer Daniel, et jusqu’au coucher du soleil il travailla à le sauver.

15 Mais ces hommes se rendirent en tumulte vers le roi et lui dirent: Sache, ô roi! que c’est la loi des Mèdes et des Perses que toute défense ou tout décret confirmé par le roi ne se doit point changer.

16 Alors le roi commanda qu’on amenât Daniel, et qu’on le jetât dans la fosse aux lions. Le roi prit la parole, et dit à Daniel: Puisse ton Dieu, que tu sers sans cesse, te délivrer lui-même!

17 Et on apporta une pierre qui fut mise sur l’ouverture de la fosse, et le roi la scella de son anneau et de l’anneau de ses grands, afin que rien ne fût changé à l’égard de Daniel.

18 Alors le roi rentra dans son palais, et il passa la nuit sans manger; il ne fit point venir de femmes auprès de lui, et il ne put point dormir.

19 Puis le roi se leva avec l’aurore, au point du jour, et alla en toute hâte à la fosse aux lions.

20 Et comme il approchait de la fosse, il appela Daniel d’une voix triste. Le roi prit la parole, et dit à Daniel: Daniel, serviteur du Dieu vivant, ton Dieu, que tu sers sans cesse, a-t-il pu te délivrer des lions?

21 Alors Daniel dit au roi: O roi, vis éternellement!

22 Mon Dieu a envoyé son ange, il a fermé la gueule des lions, et ils ne m’ont fait aucun mal, parce que j’ai été trouvé innocent devant lui; et devant toi aussi, ô roi, je n’ai commis aucun mal.

23 Alors le roi fut extrêmement réjoui, et il commanda qu’on retirât Daniel de la fosse. Daniel fut retiré de la fosse, et on ne trouva sur lui aucune blessure, parce qu’il avait cru en son Dieu.

24 Et sur l’ordre du roi, ces hommes qui avaient accusé Daniel furent amenés et jetés dans la fosse aux lions, eux, leurs enfants et leurs femmes; mais avant qu’ils eussent atteint le sol de la fosse, les lions les saisirent et brisèrent tous leurs os.

25 Alors le roi Darius écrivit à tous les peuples, nations et langues, qui habitent sur toute la terre: Que votre paix soit multipliée!

26 De par moi il est ordonné que dans toute l’étendue de mon royaume on ait de la crainte et de la frayeur devant le Dieu de Daniel. Car c’est le Dieu vivant, et il demeure éternellement; son royaume ne sera point détruit, et sa domination durera jusqu’à la fin.

27 Il sauve et il délivre; il fait des signes et des prodiges dans les cieux et sur la terre; c’est lui qui a délivré Daniel de la griffe des lions.

28 Et ce Daniel prospéra sous le règne de Darius, et sous le règne de Cyrus, roi de Perse.

Daniel i lejongropen

1 Darejavesh fann det lämpligt att sätta hundratjugo satraper över riket, för att de skulle finnas överallt i riket. 2 Över dem satte han tre furstar, och en av dem var Daniel. Inför dem skulle satraperna avlägga räkenskap så att kungen inte skulle lida någon förlust.

3 Men Daniel utmärkte sig framför de andra furstarna och satraperna, för han hade en ande utan like, och kungen övervägde att sätta honom över hela riket. 4 *Ps 94:21, 1 Petr 2:20, 3:17. Då försökte de andra furstarna och satraperna finna något att anklaga Daniel för i det som gällde riket. Men de kunde inte finna något att anklaga honom för eller något brottsligt hos honom, eftersom han var trogen i sin tjänst. Det fanns varken försumlighet eller ohederlighet hos honom. 5 Då sade männen: "Vi lär inte hitta något att anklaga den där Daniel för, ifall det inte gäller hans gudsdyrkan."

6 *Ps 59:4, Dan 2:4, 3:9, 5:10. Därefter skyndade*6:6skyndadeAnnan översättning: "gick … i grupp". furstarna och satraperna i väg till kungen och sade till honom: "Må du leva för evigt, kung Darejavesh! 7 Rikets alla furstar, guvernörer och satraper, rådsherrar och ståthållare har enats om att det bör antas en kunglig förordning och utfärdas ett påbud: Den som under trettio dagar ber till någon annan gud eller människa än till dig, o konung, ska kastas i lejongropen*6:7lejongropenAssyrierna hade brukat avrätta menedare på ett liknande sätt.. 8 *Est 1:19, 8:8. Så utfärda nu, o konung, ett påbud och sätt upp en skrivelse som efter Mediens och Persiens orubbliga lag inte kan återkallas." 9 Kung Darejavesh gjorde så och lät sätta upp ett skriftligt påbud.

10 *1 Kung 8:44f, 48, Ps 55:18. Så snart Daniel fick veta att skrivelsen var uppsatt, gick han in i sitt hus. På övervåningen hade han fönster öppna i riktning mot Jerusalem*6:10mot JerusalemSynagogor byggdes senare vända mot Jerusalems tempel, den plats dit Gud på ett särskilt sätt knöt sin närvaro (jfr 1 Kung 8:29f).. Där föll han ner på sina knän tre gånger om dagen*6:10tre gånger om dagenNormal praxis såväl i persisk religion som i judendomen. och bad och tackade sin Gud, precis som han tidigare brukat göra.

11 Då kom männen instormande och fann Daniel i färd med att be och åkalla sin Gud. 12 *Dan 3:10f. De gick då till kungen och frågade honom om det kungliga påbudet: "Har du inte satt upp ett påbud om att den som under trettio dagar ber till någon annan gud eller människa än till dig, o konung, ska kastas i lejongropen?" Kungen svarade: "Jo, och påbudet står fast efter Mediens och Persiens orubbliga lag." 13 Då sade de till kungen: "Daniel, en av de judiska fångarna, har varken tagit hänsyn till dig eller det påbud du utfärdat utan ber sin bön tre gånger om dagen."

14 När kungen hörde det blev han djupt bedrövad och bestämde sig för att rädda Daniel. Ända till solnedgången ansträngde han sig för att finna en utväg och rädda honom. 15 Då skyndade männen in till kungen och sade till honom: "Vet, o konung, att det är Mediens och Persiens lag att de påbud och förordningar som kungen utfärdar inte kan återkallas."

16 Då lät kungen hämta Daniel och kasta honom i lejongropen, och kungen sade till Daniel: "Må din Gud, som du ständigt dyrkar, rädda dig!" 17 *Matt 27:60, 66. Och man bar fram en sten och lade den över gropens öppning, och kungen förseglade den med sitt eget och sina stormäns sigill för att inget skulle kunna ändras i det som hände med Daniel. 18 Sedan gick kungen hem till sitt palats. Han fastade hela natten och lät inga kvinnor*6:18inga kvinnorGrundtexten är här svårtolkad. Annan översättning: "ingen underhållning". komma in till sig, och han kunde inte sova.

19 På morgonen när det ljusnade steg kungen upp och skyndade till lejongropen. 20 När han kom i närheten av gropen ropade han på Daniel med ängslig röst. Han sade: "Daniel, du den levande Gudens tjänare! Har din Gud, som du ständigt dyrkar, kunnat rädda dig från lejonen?" 21 Då svarade Daniel kungen: "Må kungen leva för evigt! 22 *Ps 34:8, 91:10f, Dan 3:28. Min Gud har sänt sin ängel och stängt lejonens gap så att de inte skadat mig. För jag är utan skuld inför honom, och jag har inte heller gjort något fel mot dig, o konung."

23 Då blev kungen mycket glad och befallde att man skulle ta upp Daniel ur gropen. När han hade tagits upp kunde man inte se någon skada på honom, eftersom han hade litat på sin Gud. 24 Sedan lät kungen hämta männen som hade anklagat Daniel, och han lät kasta dem i lejongropen med deras barn och hustrur. Innan de ens hade nått botten i gropen överföll lejonen dem och krossade alla deras ben.

25 *Dan 3:31f. Därefter lät kung Darejavesh skriva till alla folk och stammar och språk som fanns över hela jorden:

"Jag önskar er fred och framgång!

26 *Dan 2:44, 4:31, 7:14. Härmed befaller jag att man inom hela mitt rikes område ska bäva och frukta för Daniels Gud.

För han är den levande Guden

som består för evigt.

Hans rike kan inte förgöras,

hans välde har inget slut.

27 Han befriar och räddar,

han gör tecken och under

i himlen och på jorden,

och han har befriat Daniel

ur lejonens våld."

28 *Dan 1:21. Och denne Daniel steg i ära och makt under Darejaveshs regering, det vill säga*6:28det vill sägaAnnan översättning: "och". under persern Koreshs*6:28KoreshRegerade i Mellanöstern åren 539-530 f Kr. Kallas "smord" i Jes 45:1 (se även Esra 1). regering.