Neemias 5

1 Or, il y eut une grande clameur du peuple et de leurs femmes contre les Juifs, leurs frères.

2 Il y en avait qui disaient: Nous, nos fils et nos filles, nous sommes nombreux; qu’on nous donne du blé, afin que nous mangions et que nous vivions.

3 Et il y en avait d’autres qui disaient: Nous engageons nos champs, et nos vignes, et nos maisons, afin d’avoir du blé pendant la famine.

4 Il y en avait aussi qui disaient: Nous empruntons de l’argent, pour le tribut du roi, sur nos champs et sur nos vignes.

5 Et pourtant notre chair est comme la chair de nos frères, et nos fils sont comme leurs fils. Et voici, nous assujettissons nos fils et nos filles pour être esclaves; et déjà quelques-unes de nos filles sont assujetties; et nous n’y pouvons rien, car nos champs et nos vignes sont à d’autres.

6 Quand j’entendis leur cri et ces paroles-là, je fus fort irrité.

7 Je délibérai donc en moi-même, et je censurai les principaux et les magistrats, et je leur dis: Vous prêtez à intérêt l’un à l’autre? Et je convoquai contre eux une grande assemblée;

8 Et je leur dis: Nous avons racheté, selon notre pouvoir, nos frères juifs, qui avaient été vendus aux nations, et vous vendriez vous-mêmes vos frères? Et c’est à vous qu’ils seraient vendus? Alors ils se turent, et ne surent que dire.

9 Et je dis: Ce que vous faites n’est pas bien. Ne voulez-vous pas marcher dans la crainte de notre Dieu, pour n’être pas l’opprobre des nations qui sont nos ennemies?

10 Moi aussi, et mes frères, et mes serviteurs, nous leur avons prêté de l’argent et du blé. Abandonnons, je vous prie, cette dette!

11 Rendez-leur aujourd’hui, je vous prie, leurs champs, leurs vignes, leurs oliviers et leurs maisons, et le centième de l’argent, du blé, du vin et de l’huile que vous exigez d’eux comme intérêt.

12 Et ils répondirent: Nous le leur rendrons, et nous ne leur demanderons rien; nous ferons ce que tu dis. Alors j’appelai les sacrificateurs, devant qui je les fis jurer de faire selon cette parole.

13 Je secouai aussi mon sein, et je dis: Que Dieu secoue ainsi de sa maison et de son travail, tout homme qui n’aura point accompli cette parole, et qu’il soit ainsi secoué et vidé! Et toute l’assemblée répondit: Amen! Et ils louèrent l’Éternel; et le peuple fit selon cette parole.

14 Et même, depuis le jour auquel le roi m’avait commandé d’être leur gouverneur au pays de Juda, depuis la vingtième année jusqu’à la trente-deuxième année du roi Artaxerxès, l’espace de douze ans, moi et mes frères, nous n’avons point pris ce qui était assigné au gouverneur pour sa table.

15 Les précédents gouverneurs, qui étaient avant moi, opprimaient le peuple et recevaient de lui du pain et du vin, outre quarante sicles d’argent, et même leurs serviteurs dominaient sur le peuple; mais je n’ai pas fait ainsi, par crainte de Dieu.

16 Et j’ai même mis la main à l’œuvre de cette muraille; nous n’avons point acheté de champ, et tous mes serviteurs étaient assemblés là pour travailler.

17 Et les Juifs et les magistrats, au nombre de cent cinquante hommes, et ceux qui venaient vers nous, des nations qui nous entouraient, étaient à ma table.

18 Et ce qu’on apprêtait chaque jour, était un bœuf et six moutons choisis, et de la volaille, et de dix en dix jours toutes sortes de vins en abondance. Et avec tout cela, je n’ai point demandé le pain qui était assigné au gouverneur; car le service pesait lourdement sur le peuple.

19 O mon Dieu! souviens-toi de moi, pour me faire du bien, selon tout ce que j’ai fait pour ce peuple!

Förtryck av de fattiga

1 Men männen och deras hustrur började klaga högt över sina judiska bröder. 2 Några sade: "Med våra söner och döttrar är vi många. Vi måste få säd, så att vi kan äta och överleva!" 3 Andra sade: "Vi måste pantsätta våra åkrar, vingårdar och hus för att få säd mot svälten." 4 Åter andra sade: "Vi har varit tvungna att låna pengar på våra åkrar och vingårdar för att betala skatten till kungen. 5 Vi är av samma kött och blod som våra bröder, och våra barn är som deras barn. Men ändå måste vi lämna bort våra söner och döttrar som slavar*5:5slavarDen skuldsattes sista möjlighet. Efter sex års arbete skulle han friges (5 Mos 15:12f).. Några av våra döttrar har redan blivit slavar, och vi står maktlösa. Och våra åkrar och vingårdar är i andras händer."

6 Jag blev mycket upprörd när jag hörde vad de sade och hur de klagade. 7 *2 Mos 22:25, 3 Mos 25:36f, 5 Mos 23:19, Ps 15:5. Jag överlade med mig själv och tillrättavisade stormännen och föreståndarna och sade till dem: "Ni bedriver ocker mot era bröder!" Därefter kallade jag samman en stor folkförsamling mot dem 8 och sade till dem: "Vi har efter förmåga friköpt våra judiska bröder som var sålda åt hednafolken. Ska nu ni sälja era bröder? Eller ska de sälja sig åt oss?" De teg och kunde inte svara ett ord.

9 *Jes 52:5, Hes 36:20f, Rom 2:24. Jag sade: "Det ni gör är inte rätt. Borde ni inte vandra i fruktan för vår Gud, så att våra fiender, hednafolken, inte får orsak att håna oss? 10 Även jag och mina bröder och mina tjänare har lånat dem pengar och säd. Låt oss nu avstå från vår fordran. 11 Lämna redan i dag tillbaka deras åkrar, vingårdar, olivlundar och hus till dem, och ta inte ut den ränta på pengarna, säden, vinet och oljan som ni har att fordra av dem." 12 De svarade: "Vi ska ge tillbaka det och inte utkräva något av dem. Vi ska göra som du har sagt." Sedan jag hade kallat till mig prästerna, lät jag dem svära på att de skulle göra som de hade lovat. 13 Dessutom skakade jag framstycket på min mantel och sade: "Var och en som inte håller sitt löfte, honom må Gud skaka bort från hans hem och allt han äger. Ja, han ska bli utskakad och berövad allt." Och hela församlingen sade: "Amen!", och de prisade Herren. Sedan gjorde folket som de hade lovat.

Nehemjas uppoffringar för arbetet

14 Ända från den dag då jag utsågs till deras ståthållare i Juda land, från kung Artashastas tjugonde regeringsår till hans trettioandra, tolv år*5:14tolv årFrån ca 445 till 433 f Kr, då Nehemja återvände till kungen för en tid (13:6)., åt varken jag eller mina bröder den mat som en ståthållare har rätt till. 15 Tidigare ståthållare, de som var före mig, hade lagt bördor på folket och tagit mat och vin av dem och dessutom fyrtio siklar silver*5:15fyrtio siklar silverDrygt 400 gram.. Även deras tjänare uppträdde som herrar mot folket. Men så gjorde inte jag, för jag fruktade Gud. 16 *Neh 4:23. Jag fortsatte också att arbeta på muren, och vi köpte oss ingen åker, och alla mina tjänare deltog i arbetet där.

17 Och vid mitt bord åt hundrafemtio man av judarna och deras föreståndare, förutom de som kom till oss från folken runt omkring. 18 Varje dag tillagades på min bekostnad en oxe, sex utsökta får och dessutom fåglar. Var tionde dag skaffades en mängd vin av olika sorter. Ändå krävde jag inte att få ut det underhåll som ståthållaren hade rätt till, eftersom arbetet tyngde folket så hårt. 19 *Neh 13:14, 22, 31, Hebr 6:10. Tänk, min Gud, på allt vad jag har gjort för detta folk och räkna mig det till godo.