Atos 26

1 Alors Agrippa dit à Paul: Il t’est permis de parler pour toi-même. Paul ayant étendu la main, parla ainsi pour sa défense:

2 Roi Agrippa, je m’estime heureux de ce que je dois me défendre aujourd’hui devant toi de toutes les choses dont les Juifs m’accusent;

3 Et surtout, parce que je sais que tu as une pleine connaissance de toutes les coutumes des Juifs, et de toutes les questions qu’ils ont entre eux; c’est pourquoi je te supplie de m’écouter avec patience.

4 Pour ce qui est de la vie que j’ai menée, dès le commencement de ma jeunesse, parmi ceux de ma nation, dans Jérusalem, elle est connue de tous les Juifs.

5 Car ils savent, il y a longtemps, s’ils veulent en rendre témoignage, que j’ai vécu Pharisien, selon cette secte, qui est la plus exacte de notre religion.

6 Et maintenant je parais en jugement, à cause de l’espérance que j’ai en la promesse que Dieu a faite à nos pères;

7 A l’accomplissement de laquelle nos douze tribus, qui servent Dieu continuellement nuit et jour, espèrent de parvenir. C’est à cause de cette espérance, ô roi Agrippa, que je suis accusé par les Juifs.

8 Quoi! jugez vous incroyable que Dieu ressuscite les morts?

9 Il est vrai que pour moi, j’avais cru qu’il n’y avait rien que je ne dusse faire contre le nom de Jésus de Nazareth;

10 C’est aussi ce que j’ai fait dans Jérusalem; car j’ai mis en prison plusieurs des saints, en ayant reçu le pouvoir des principaux sacrificateurs; et lorsqu’on les faisait mourir, j’y donnais mon suffrage.

11 Souvent même, dans toutes les synagogues, je les contraignais de blasphémer en les punissant; et étant transporté d’une extrême rage contre eux, je les persécutais jusque dans les villes étrangères.

12 Et comme j’allais aussi à Damas, dans ce dessein, avec un pouvoir et une commission des principaux sacrificateurs,

13 Je vis, ô roi, étant en chemin, en plein midi, une lumière qui venait du ciel, plus éclatante que celle du soleil, et qui resplendit autour de moi et de ceux qui m’accompagnaient.

14 Et étant tous tombés par terre, j’entendis une voix qui me parla, et qui me dit, en langue hébraïque: Saul, Saul, pourquoi me persécutes-tu? Il te serait dur de regimber contre les aiguillons.

15 Alors je dis: Qui es-tu, Seigneur? Et il me répondit: Je suis Jésus que tu persécutes.

16 Mais lève-toi, et te tiens sur tes pieds, car je te suis apparu pour t’établir ministre et témoin, tant des choses que tu as vues, que de celles pour lesquelles je t’apparaîtrai encore,

17 En te délivrant de ce peuple et des Gentils, vers lesquels je t’envoie maintenant,

18 Pour ouvrir leurs yeux, et les faire passer des ténèbres à la lumière, et de la puissance de Satan à Dieu, afin que par la foi qu’ils auront en moi, ils reçoivent la rémission de leurs péchés, et qu’ils aient part à l’héritage des saints.

19 Ainsi, ô roi Agrippa, je ne résistai point à la vision céleste;

20 Mais je prêchai premièrement à ceux de Damas, et ensuite à Jérusalem, et par toute la Judée, et aux Gentils, qu’ils se repentissent, et qu’ils se convertissent à Dieu, en faisant des œuvres convenables à la repentance.

21 C’est là le sujet pour lequel les Juifs, m’ayant pris dans le temple, ont tâché de me tuer.

22 Mais, ayant été secouru par l’aide de Dieu, j’ai subsisté jusqu’à aujourd’hui, rendant témoignage de Jésus aux petits et aux grands, et ne disant autre chose que ce que les prophètes et Moïse ont prédit devoir arriver;

23 Savoir, que le Christ devait souffrir, et qu’étant ressuscité le premier d’entre les morts, il devait annoncer la lumière à ce peuple et aux Gentils.

24 Comme il parlait ainsi pour sa défense, Festus dit à haute voix: Tu as perdu le sens, Paul, ton grand savoir te met hors du sens.

25 Et Paul dit: Je n’ai point perdu le sens, très excellent Festus; mais ce que je dis est vrai et de bon sens.

26 Car le roi est bien informé de ces choses; c’est pourquoi je lui parle avec hardiesse, parce que je suis persuadé qu’il n’ignore rien de ce que je dis; car ces choses ne se sont pas passées en cachette.

27 Roi Agrippa, ne crois-tu pas aux prophètes? Je sais que tu y crois.

28 Et Agrippa répondit à Paul: Il s’en faut peu que tu ne me persuades d’être chrétien.

29 Paul lui dit: Plût à Dieu qu’il s’en fallût peu, et même qu’il ne s’en fallût rien du tout, que non-seulement toi, mais aussi tous ceux qui m’écoutent aujourd’hui, ne devinssiez tels que je suis, à la réserve de ces liens!

30 Paul ayant dit cela, le roi se leva, et le gouverneur, et Bérénice, et ceux qui étaient assis avec eux.

31 Et s’étant retirés à part, ils dirent entre eux: Cet homme n’a rien fait qui soit digne de la mort, ni même de la prison.

32 Et Agrippa dit à Festus: Cet homme pouvait être renvoyé absous, s’il n’eût point appelé à César.

Paulus försvarstal inför Agrippa

1 Agrippa sade då till Paulus: "Du har tillåtelse att tala för din sak." Då räckte Paulus ut handen och började tala till sitt försvar: 2 "Kung Agrippa, jag är tacksam att det är inför dig jag får försvara mig i dag mot allt som judarna anklagar mig för, 3 särskilt som du är så väl insatt i judarnas alla seder och tvistefrågor. Därför ber jag dig att lyssna på mig med tålamod.

4 Hur mitt liv har varit från det att jag var ung, från första början bland mitt folk och i Jerusalem, det vet alla judar. 5 *Apg 23:6, Fil 3:5. De känner mig sedan lång tid tillbaka, och om de vill kan de vittna om att jag levt som farisé, enligt den strängaste riktningen i vår religion. 6 Och nu står jag inför rätta för mitt hopp till det löfte*26:6det löfteLöftet om Messias och uppståndelsen (13:32, 24:15, 28:20, 23). som Gud gav våra fäder 7 och som våra tolv stammar hoppas få se uppfyllt medan de ivrigt*26:7ivrigtAnnan översättning: "ständigt". tjänar Gud natt och dag. För det hoppet, kung Agrippa, står jag anklagad av judarna. 8 *Apg 24:15. Varför anses det otroligt bland er att Gud uppväcker döda?

9 *Apg 9:1f, 22:4f. Själv såg jag det som min plikt att göra allt för att bekämpa Jesu nasaréns namn, 10 och det gjorde jag också i Jerusalem. Många av de heliga satte jag i fängelse med fullmakt från översteprästerna, och när man ville avrätta dem röstade jag för det. 11 Överallt i synagogorna straffade jag dem gång på gång och tvingade dem att häda. I mitt vilda raseri förföljde jag dem ända till utländska städer.

12 När jag så var på väg till Damaskus med fullmakt och uppdrag från översteprästerna, 13 fick jag under resan, kung Agrippa, mitt på dagen se ett ljus från himlen. Det var starkare än solen och strålade omkring mig och mina följeslagare. 14 Vi föll alla till marken, och jag hörde en röst som sade till mig på hebreiska: Saul! Saul! Varför förföljer du mig? Det blir hårt för dig att sparka mot udden*26:14sparka mot uddenSom en oxe, pådriven bakifrån av oxpikens udd..

15 Jag sade: Vem är du, Herre? Och Herren svarade: Jag är Jesus, den som du förföljer. 16 *Hes 2:1f. Men res dig och stå på dina ben! Jag har visat mig för dig för att utse dig till tjänare och vittne, både till det du har sett och till det jag ska visa dig. 17 Och jag ska rädda dig från ditt eget folk och från hedningarna. Jag sänder dig till dem 18 *Jes 35:5f, 42:7, Apg 20:32, Ef 1:11, 18, Kol 1:13, 1 Petr 2:9. för att öppna deras ögon, för att vända dem från mörker till ljus och från Satans makt till Gud, så att de får syndernas förlåtelse och en plats bland dem som helgats genom tron på mig.

19 *Gal 1:16f. Därför, kung Agrippa, har jag inte varit olydig mot den himmelska synen. 20 *Matt 3:8, Apg 9:19f, 28. Jag har predikat, först i Damaskus och sedan i Jerusalem och hela Judeen och även ute bland hedningarna, att de ska ångra sig och omvända sig till Gud och göra gärningar som hör till omvändelsen.

21 *Apg 21:30f. Det var därför som judarna grep mig i templet och försökte döda mig. 22 *Luk 24:44f. Men med Guds hjälp står jag än i dag som vittne inför både små och stora. Och jag säger inget annat än vad profeterna och Mose har sagt skulle ske: 23 *Luk 2:32, 1 Kor 15:20, Kol 1:18, Upp 1:5. att Messias skulle lida, och att han som den förste som uppstått från de döda skulle förkunna ljuset både för vårt folk och för hedningarna."

24 *1 Kor 2:14. När han sade detta i sitt försvarstal ropade Festus: "Du är galen, Paulus! Din stora lärdom driver dig till vanvett." 25 Men Paulus svarade: "Jag är inte galen, högt ärade Festus. Det jag säger är sant och förnuftigt. 26 *Joh 18:20. Kungen känner ju till allt detta, och därför talar jag också öppet och rakt till honom. Jag tror inte att något av detta är obekant för honom. Det är ju inte i någon avkrok det har hänt. 27 Tror du på profeterna, kung Agrippa? Jag vet att du tror." 28 Agrippa svarade Paulus: "Snart övertalar du väl mig att bli kristen!" 29 *1 Kor 7:7. Paulus svarade: "Snart eller längre fram, inför Gud önskar jag att inte bara du utan alla som hör mig i dag blir som jag, bortsett från de här bojorna."

30 Kungen reste sig nu tillsammans med ståthållaren och Berenike och de andra som satt där, 31 *Apg 23:9, 25:25. och när de hade kommit ut sade de till varandra: "Den mannen gör inte något som förtjänar död eller fängelse." 32 *Apg 25:11. Och Agrippa sade till Festus: "Den mannen hade kunnat friges, om han inte hade vädjat till kejsaren."