Atos 8

1 Or, Saul avait consenti à la mort d’Etienne; et en ce temps-là, il s’éleva une grande persécution contre l’Eglise de Jérusalem; et tous les fidèles, excepté les apôtres, furent dispersés par les quartiers de la Judée et de la Samarie.

2 Et quelques hommes pieux emportèrent Etienne pour l’ensevelir, et ils firent un grand deuil sur lui.

3 Mais Saul ravageait l’Eglise, entrant dans les maisons; et traînant par la force les hommes et les femmes, il les faisait mettre en prison.

4 Ceux donc qui furent dispersés, allaient de lieu en lieu, et ils annonçaient la parole de Dieu.

5 Philippe donc, étant descendu à la ville de Samarie, leur prêcha Christ.

6 Et le peuple était attentif, d’un commun accord, à ce que Philippe disait, en écoutant, et en voyant les miracles qu’il faisait.

7 Car les esprits immondes sortaient de plusieurs qui en étaient possédés, en jetant de grands cris; et beaucoup de paralytiques et d’impotents furent guéris.

8 Ce qui causa une grande joie dans cette ville.

9 Or, il y avait auparavant, dans la même ville, un homme nommé Simon, qui exerçait la magie et remplissait d’étonnement le peuple de Samarie, se faisant passer pour un grand personnage.

10 Tous lui étaient attachés, depuis le plus petit jusqu’au plus grand; et ils disaient: Celui-ci est la grande puissance de Dieu.

11 Et ils étaient attachés à lui, parce que depuis longtemps il leur avait renversé l’esprit par ses enchantements.

12 Mais quand ils eurent cru à Philippe, qui leur annonçait ce qui concerne le royaume de Dieu et le nom de Jésus-Christ, ils furent baptisés, tant les hommes que les femmes.

13 Et Simon lui-même crut aussi, et après avoir été baptisé, il ne quittait point Philippe; et voyant les prodiges et les grands miracles qui se faisaient, il était tout hors de lui-même.

14 Cependant, les apôtres qui étaient à Jérusalem, ayant appris que ceux de Samarie avaient reçu la parole de Dieu, ils leur envoyèrent Pierre et Jean,

15 Qui, y étant descendus, prièrent pour eux, afin qu’ils reçussent le Saint-Esprit.

16 Car il n’était point encore descendu sur aucun d’eux; mais ils avaient été seulement baptisés au nom du Seigneur Jésus.

17 Alors les apôtres leur imposèrent les mains, et ils reçurent le Saint-Esprit.

18 Mais Simon voyant que le Saint-Esprit était donné par l’imposition des mains des apôtres, il leur offrit de l’argent, et leur dit:

19 Donnez-moi aussi ce pouvoir, que tous ceux à qui j’imposerai les mains reçoivent le Saint-Esprit.

20 Mais Pierre lui dit: Que ton argent périsse avec toi, puisque tu as cru que le don de Dieu s’acquérait avec de l’argent.

21 Tu n’as point de part, ni rien à prétendre en cette affaire; car ton cœur n’est pas droit devant Dieu.

22 Repens-toi donc de cette méchanceté, et prie Dieu, afin que, s’il est possible, cette pensée de ton cœur te soit pardonnée.

23 Car je vois que tu es dans un fiel très amer, et dans les liens de l’iniquité.

24 Alors Simon répondit, et leur dit: Priez vous-mêmes le Seigneur pour moi, afin qu’il ne m’arrive rien de ce que vous avez dit.

25 Eux donc, après avoir ainsi rendu témoignage à la parole du Seigneur, et l’avoir annoncée, retournèrent à Jérusalem, et prêchèrent l’évangile en plusieurs bourgs des Samaritains.

26 Et un ange du Seigneur parla à Philippe, et lui dit: Lève toi et va du côté du midi, sur le chemin qui descend de Jérusalem à Gaza la déserte.

27 Et il se leva, et s’en alla. Or, un Ethiopien, eunuque, qui était un puissant Seigneur à la cour de Candace, reine d’Ethiopie, surintendant de tous ses trésors, était venu à Jérusalem pour adorer Dieu.

28 Comme il s’en retournait, étant assis dans son chariot, il lisait le prophète Esaïe.

29 Alors l’Esprit dit à Philippe: Approche-toi, et joins ce chariot.

30 Et Philippe accourut, et entendit qu’il lisait le prophète Esaïe; et il lui dit: Entends-tu bien ce que tu lis?

31 Il lui répondit: Et comment le pourrais-je entendre, si quelqu’un ne me guide? Et il pria Philippe de monter, et de s’asseoir auprès de lui.

32 Or, le passage de l’Ecriture qu’il lisait, était celui-ci: Il a été mené comme une brebis à la boucherie; et de même qu’un agneau muet devant celui qui le tond, il n’a pas ouvert la bouche.

33 Sa condamnation a été levée dans son abaissement. Mais qui pourra compter sa durée? Car sa vie a été retranchée de la terre.

34 Alors l’eunuque prit la parole et dit à Philippe: Je te prie, de qui le prophète dit-il cela? Est-ce de lui-même, ou de quelque autre?

35 Là-dessus, Philippe, prenant la parole, et commençant par cet endroit de l’Ecriture, il lui annonça Jésus.

36 Et comme ils allaient par le chemin, ils arrivèrent à un endroit où il y avait de l’eau; et l’eunuque dit: Voici de l’eau; qu’est-ce qui empêche que je ne sois baptisé?

37 Et Philippe lui dit: Si tu crois de tout ton cœur, cela t’est permis. Et l’eunuque, répondant, dit: Je crois que Jésus-Christ est le Fils de Dieu.

38 Et il commanda qu’on arrêtât le chariot; et ils descendirent tous deux dans l’eau, Philippe et l’eunuque; et Philippe le baptisa.

39 Et quand ils furent remontés hors de l’eau, l’Esprit du Seigneur enleva Philippe, et l’eunuque ne le vit plus, et il continua son chemin plein de joie.

40 Mais Philippe se trouva dans Azot; et il annonça l’évangile par toutes les villes où il passa, jusqu’à ce qu’il vint à Césarée.

Församlingen förföljs och skingras

1 *Apg 22:20. Samma dag utbröt en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien. 2 Några gudfruktiga män begravde Stefanus och visade djup sorg över honom.

3 *Apg 22:4, 26:10f. Men Saulus försökte utplåna församlingen. Han gick in i hus efter hus och släpade ut både män och kvinnor och satte dem i fängelse.

Filippus i Samaria

4 *Apg 11:19. De som nu hade skingrats gick från plats till plats och förkunnade evangeliet. 5 *Apg 6:5. Filippus*8:5Filippusvar en av de sju församlingstjänarna, 6:5. kom ner till staden Samaria och predikade Kristus för folket där. 6 De lyssnade alla noga till det som Filippus förkunnade när de hörde och såg de tecken han gjorde: 7 *Mark 6:13, 16:17. från många som hade orena andar for dessa ut med höga rop, och många lama och halta blev botade. 8 *Joh 4:39f. Och det blev stor glädje i den staden.

9 *Apg 13:6. Men i staden fanns sedan tidigare en man vid namn Simon, som utövade magi*8:9en man vid namn Simon som utövade magiSenare texter från fornkyrkans tid berättar att Simon trollkarlen längre fram blev en kraftfull motståndare till den kristna församlingen. och hade slagit folket i Samarien med häpnad. Han sade sig vara något stort, 10 och alla, både små och stora, lyssnade till honom och sade: "Det är han som kallas Guds stora kraft!" 11 De hade lyssnat till honom därför att han länge fascinerat dem med sin magi. 12 Men när de nu trodde på Filippus, som förkunnade evangeliet om Guds rike och Jesu Kristi namn, döptes de, både män och kvinnor. 13 Till och med Simon kom till tro. Han blev döpt och höll sig sedan ständigt till Filippus, och han blev utom sig av häpnad när han såg de stora tecken och kraftgärningar som skedde.

Apostlabesök i Samarien

14 När apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes. 15 *Apg 2:38. Dessa kom ner och bad för dem att de skulle få den helige Ande, 16 eftersom Anden ännu inte hade fallit över någon av dem. De var bara döpta i Herren Jesu namn. 17 Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande.

18 Men när Simon såg att Anden gavs genom apostlarnas handpåläggning, kom han till dem med pengar 19 och sade: "Ge den kraften till mig också, så att den jag lägger händerna på får den helige Ande." 20 *Matt 20:8. Petrus sade till honom: "Till fördärvet med dig och dina pengar, om du tror att Guds gåva kan köpas för pengar! 21 *Ef 5:5. Du har ingen del eller lott i den här saken, för ditt hjärta är inte uppriktigt inför Gud. 22 Omvänd dig därför från din ondska och be till Herren så att han, om möjligt, förlåter dig vad du tänker i ditt hjärta. 23 *5 Mos 29:18, Hebr 12:15. Jag ser att du är full av bitter galla och fast i orättfärdighetens band." 24 Simon svarade: "Be ni för mig till Herren, så att inget av det ni sagt drabbar mig."

25 Sedan de vittnat och predikat Herrens ord vände de tillbaka till Jerusalem. På vägen förkunnade de evangeliet i många byar i Samarien.

Den etiopiske hovmannen

26 En Herrens ängel talade till Filippus: "Stå upp och gå ut mitt på dagen längs vägen som går ner från Jerusalem mot Gaza. Den ligger öde."*8:26mitt på dagen Annan översättning: "söderut".27 *8:27 Ps 68:32.Filippus reste sig och gick.

Då kom en etiopisk hovman*8:27etiopisk hovmanDvs nubier (från det nuvarande Sudan). som var eunuck*8:27eunuckDvs kastrerad, ett inte ovanligt krav på Orientens hovmän. och ansvarig för hela skattkammaren hos den etiopiska drottningen Kandake.*8:27KandakeDen etiopiska drottningens titel, som senare kommit att uppfattas som egennamn. Han hade kommit till Jerusalem för att tillbe 28 och var nu på väg hem och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja. 29 Då sade Anden till Filippus: "Gå fram till vagnen och håll dig nära den."

30 Filippus skyndade fram, och när han hörde honom läsa*8:30hörde honom läsa Under antiken läste man normalt högt även när man var ensam. profeten Jesaja frågade han: "Förstår du vad du läser?" 31 Mannen svarade: "Hur skulle jag kunna det om ingen vägleder mig?" Och han bad Filippus komma upp och sätta sig bredvid honom. 32 *8:32fJes 53:7f.Stället i Skriften som han läste var detta:*8:32fJes 53:7f (Septuaginta).

Som ett får som förs bort till slakt,

som ett lamm som är tyst

inför den som klipper det,

så öppnade han inte sin mun.

33 Genom hans förnedring

blev hans dom upphävd.

Vem kan räkna hans släkte,

eftersom hans liv rycks bort*8:33rycks bortAnnan översättning: "upphöjs".

från jorden?

34 Hovmannen sade till Filippus: "Jag vill fråga dig vem profeten talar om, om sig själv eller någon annan?" 35 Då började Filippus tala och utifrån det skriftstället förklara evangeliet om Jesus för honom.

36 När de nu färdades vägen fram kom de till ett vattendrag, och hovmannen sade: "Här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?"*8:36 Senare handskrifter tillägger (vers 37): Filippus sade till honom: "Om du tror av hela ditt hjärta kan det ske." Hovmannen svarade: "Jag tror att Jesus Kristus är Guds Son."38 Han befallde att vagnen skulle stanna. Både Filippus och hovmannen gick ner i vattnet, och Filippus döpte honom. 39 När de kom upp ur vattnet ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer. Han fortsatte sin resa, full av glädje.

40 *Apg 21:8. Filippus kom till Ashdod, och han vandrade omkring och förkunnade evangeliet i alla städerna tills han nådde Caesarea.*8:40CaesareaDen romerske ståthållarens residensstad (12:19, 25:1), ca 8 mil norr om Ashdod.